Svenskjävel, tänker jag. Du har fel.
Så här är det!
Kakan heter inte alls spettkaka, ty det är en översättning av kakans namn till svenska. Kakans namn är spiddekaga, fonetiskt utskrivet spiddekauga. Spiddekagan är skånsk och skall därför uttalas i det skånska språket, spiddekaga, och inte med en svensk översättning.
Käre Oskar, det korrekta namnet är spiddekaga.
Men hur skall saker uttalas och skrivas?
Jag upptäckte denna diskrepans första gången då jag i kursen i franska i gymnasiet förstod att Montreal kunde uttalas på två sätt, där det korrekta uttalet är det franska, då Montreal är en fransk stad. Men samtidigt lärde jag mig på kursen i franska att fransoserna inte kände staden München, utan en stad med namnet Munich. Sedan dess har det förbryllat mig att man uttalar ett och samma ord olika, utan beaktande av dess egentliga uttal, och att man t o m har andra namn på samma sak.
Göteborg finns i svensktalande områden, men inte i engelsktalande områden. Där finns samma stad som Gothenburg, vilket får staden att framstå som en tysk stad. Däremot finns staden Malmö i hela världen. I Sverige finns inte staden Nya York, trots att den finns i USA, med namnet New York. Vi i Sverige har valt att uttala dess riktiga namn istället för vad som skulle vara dess svenska namn.
När jag besöker min andra universitetsstad, Kharkiv, uttalar jag namnet enligt det ukrainska uttalet, Kharkiv, och inte Kharkov, det ryska uttalet, eller Charkiv eller Charkov. Det är mitt sätt att visa respekt för Ukraina och vända ryggen åt det ryska inflytandet. Att säga Kharkiv är min solidariska handling till det ukrainska folket.
Vilket ord man använder är således uttryck för en attityd, en inställning. Ordet man använder är en politisk handling.
Så, Oskar Hammarkrantz, svenskjävel, inse att du, med ditt förnumstiga ordpåpekande, är en aktiv aktör i den svenska imperialismen.
Den 12 december 2023
Sven-Olof Yrjö Collin