Jag bor i ett bostadsområde, Öllsjö där det diskuterade problemet just nu är ungdomar som far fram på elmopeder. Lite hävdades det att det kan uppleves som farligt av fotgängare, då de gärna kör på trottoarerna. Men framför allt är det oron över att de kör utan hjälm, som är det mest framträdande.
Det finns en stor skillnad mellan ett utanförskapsområde som ligger i närheten av Öllsjö och Öllsjö. Öllsjö domineras helt av villor, dvs självägande, medan utanförskapsområdet domineras av hyresrätt och bostadsrätt i flerfamiljshus.
Men det finns en annan skillnad, som absolut inte har med saken att göra, utan som är en tillfällighet, så tillfällig att den inte ens borde nämnas.
Ja, så tillfällig att den inte får nämnas.
Öllsjö är kulturellt homogent. Någon person har synts till med mörkare hårfärg, sannolikt inte färgat. Annars är den mest långväga kommande, en stockholmare. Utanförskapsområdet bebos av några äldre svenskar, men i övrigt av invandrare, främst från Syrien, Albanien och Somalia. Det är således ett område som är kulturellt heterogent. Det kännetecknas således av mångkultur.
Varför har vi inte beteckningen ’mångkulturområde’ på de område som idag kallas för utanförskapsområden, no-go zoner, särskilt utsatta områden?
Mångkultur är ett positivt värde hos opinionseliten. Det är det toleranta och dynamiska samhället, där vi alla tar del av och påverkas av andra kulturer, till allas utveckling och berikning. Med denna positiva laddning i ordet mångkultur, kan bostadsområden som kännetecknas av mångkultur, inte kallas mångkulturområden, ty mångkulturområden kännetecknas av fenomen som inte är positiva. Som om mångkultur är negativt.
Därför har man infört ett begrepp som befriar mångkultur från dess negativa sidor. Begreppet är socio-ekonomiska förhållanden. Det är inte blandningen av kulturer, det är inte mångkultur som gör mångkulturområdena till utanförskapsområden. Utanförskap beror på socioekonomiska förhållanden. Och i socioekonomi ingår inte den sociala kulturen, utan socio hänförs till klass, dvs en ekonomisk kategori. Därför är socioekonomi ett falsk begrepp, ty det omfattar blott ekonomi, att de boende i utanförskapsområdena tillhör och utgör underklassen.
Mångkultur räddas således genom ett fränt vulgär-marxistiskt klassbegrepp, där människor blott och enbart ordnas utifrån deras plats i produktionen.
Men mångkulturföreträdarna måste göra sig blinda för fenomenet att det finns underklass som inte lever i utanförskapsområden. De områden där underklass lever, men i ett kulturellt homogent område, som saknar utanförskapsområdenas elände, måste man bortse från. Dessa områden falsifierar ju själva grundtesen, att socioekonomi, dvs egentligen blott ekonomi, avgör människors interaktioner mellan varandra.
Den 4 augusti 2021
Sven-Olof Yrjö Collin