Sociologi är kunskapen om mönster i sociala sammanhang, där individer omges av samhället och producerar och blir producerad av samhället och dess grupper. Grupperingar av olika slag, t ex socialgrupper och klasser, är grundläggande begrepp i sociologin. Några av de mest magnifika och kritiska samhällsvetarna, Weber och Marx, används inom sociologin. Själv läste jag två månaders sociologi på forskarutbildningen i Lund för att bättre förstå företagsledningar och ägare som socialt fenomen. Jag följde också, under en stormig och oerhört utvecklade tid, en en-månadskurs med Joakim Israel och Erland Lagerroth (litteraturvetare), där jag lärde mig dialektikens och den kritiska samhällsteorins grunder.
På Linköpings Universitet ges en grundkurs i sociologi under en termin (Kursplan: https://liu.se/studieinfo/kurs/731g19/ht-2021) Bland lärandemålen finns följande: ” tillämpa ett kritiskt förhållningssätt till sociologisk kunskap och kunskapsproduktion i en samhällskontext.”.
Gott så. Således ett kritiskt förhållningssätt till samhällsanda och de varma ideologiska vindarna som drar fram i samhället.
Men ack nej. Sist, när allt nästan är avklarat i kursplanen, kommer angreppet på ämnet i sig och på andan i Israels och Lagerroths kurs: ”Kursen bedrivs på ett sådant sätt att både mäns och kvinnors erfarenhet och kunskaper synliggörs och utvecklas.”
Vad läser jag? Jag får gnugga mig i ögonen flera gånger och läsa om flera gånger. Läser jag att av alla de kategoriseringar, av alla de grupperingar som samhället har, som studeras, som beskrivs, som analyseras och kritiseras, så anser Linköpings sociologer att blott en gruppering, blott en kategorisering, skall ha en framträdande plats, den kategorisering som kallas män och kvinnor?
Först skrattar jag högt, ty Linköpings sociologer är lika enfaldigt sexistiska som miljöpartiet, som blott erkänner två könsvarianter, han och hon. T o m jag, som ligger långt efter i diskussionen om sexuell identitet, använder ordet hen. Men inte Miljöpartiet, som står stabilt i en gammal könsidentitet. Och inte Linköping, som aktivt utestänger t ex transpersoners erfarenhet.
Men saken är än allvarligare. Detta är sociologi, där inte blott kön utgör grund för analyser, och faktorer som påverkar individers plats i samhället och i dess stratifiering. Socialgrupp och klass är lika framträdande, och kanske än mer framträdande, i den akademiska sociologin.
Men Linköpings sociologer ger klassernas stratifiering och socialgruppers stratifiering satan. De erfarenheter och kunskaper som är hänförliga till den uppdelningen av individer, ger Linköpings sociologer satan. Ja, kanske de inte helt ger dem satan, men arbetarklassens erfarenheter är inte så väsentliga att de skall stå omnämnd i en kursplan. Inte heller invandrarens erfarenheter i sitt utanförskapsområde är väsentligt hos Linköpings sociologer. Islamofobi och antisemitism, där man delar upp världen i två grupper, muslimer och judar mot resten, är inte erfarenheter som är så viktiga i Linköping att de ges en plats i kursens plan.
Att så segmentera, att så diskriminera, att så särskilja, att så utvälja en, av många, kategorisering, är sannerligen inte enligt Israels och Lagerroths anda. Detta är ett uttryck för en ensidighet, som uttrycker en ideologisk. Så främmande för akademin, så främmande för sociologin och dess kritisk anda.
Mitt råd till en individ som önskar studera sociologi är att du kan välja den okritiska, samhällstillvända, ideologiskt penetrerade kursen på Linköpings universitet, om du vill bli ideologiskt ren och väl PK-anpassad. Då blir du garanterat upptagen i PK-klassen.
Vill du däremot lära dig det akademiska ämnet sociologi, på en akademisk anstalt, där kritisk tanke är grunden, varför ideologiska pekpinnar lyser med sin frånvaro, i alla fall i kursplanerna, ja då får du göra som jag, vända dig till Lund. (http://kursplaner.lu.se/pdf/kurs/sv/soca20)
Så ideologiserat är således akademin att ett ämne som sociologi, som jag, i min enfald och utifrån min fördom, trodde skulle vara så starkt, så rejält vaccinerat mot samhällelig anpassning, också har fallit till föga.
Jag har tidigare förfäktat tron att högskolor och nya universitet, lättare följer samhällets ideologiska vindar. Det tycks som om min hypotes är riktig, men att den t o m omfattar universitet som fått sin universitetsstämpel år 1975.
En kommentar kan vara lämplig att lägga till. För den som är bildad i svensk universitetshistoria inom samhällsvetenskap vet att Israel själv stod för en politisering av akademin då han ansåg, och säkert arbetade för det, att varje akademiker måste ta ställning i klasskampen. Han var jude, som i sin ungdom lyckades komma ut ur nazityskland innan kriget, och sedan dra sig fram, likt Sträng, som lantarbetare i Sverige, med starka socialistiska tankar. Men på hans seminarium läste vi Kosik’s ’Det konkretas dialektik’, en tjeckisk marxist som likt andra oppositionella, både då och nu, blev utkastad från sitt universitet p g a att han vågade både tänka själv och tala. Min egen erfarenhet av Israel, från seminarierna, var att han lyssnade, men sedan debatterade hårt. Det var en god lärdom, då jag där lärde mig att opposition, kritik, motvalls kärring går bra, om man argumenterar. Hos honom erfor jag ingen politisering, utan förnuftets kraft. Han stärkte mig inte i någon politisk uppfattning. Däremot stärkte han mig i kritikens kraft. Den kraft jag hoppas att dagen studenter i sociologi får i Lund.
Den 22 mars 2021
Sven-Olof Yrjö Collin
På Linköpings Universitet ges en grundkurs i sociologi under en termin (Kursplan: https://liu.se/studieinfo/kurs/731g19/ht-2021) Bland lärandemålen finns följande: ” tillämpa ett kritiskt förhållningssätt till sociologisk kunskap och kunskapsproduktion i en samhällskontext.”.
Gott så. Således ett kritiskt förhållningssätt till samhällsanda och de varma ideologiska vindarna som drar fram i samhället.
Men ack nej. Sist, när allt nästan är avklarat i kursplanen, kommer angreppet på ämnet i sig och på andan i Israels och Lagerroths kurs: ”Kursen bedrivs på ett sådant sätt att både mäns och kvinnors erfarenhet och kunskaper synliggörs och utvecklas.”
Vad läser jag? Jag får gnugga mig i ögonen flera gånger och läsa om flera gånger. Läser jag att av alla de kategoriseringar, av alla de grupperingar som samhället har, som studeras, som beskrivs, som analyseras och kritiseras, så anser Linköpings sociologer att blott en gruppering, blott en kategorisering, skall ha en framträdande plats, den kategorisering som kallas män och kvinnor?
Först skrattar jag högt, ty Linköpings sociologer är lika enfaldigt sexistiska som miljöpartiet, som blott erkänner två könsvarianter, han och hon. T o m jag, som ligger långt efter i diskussionen om sexuell identitet, använder ordet hen. Men inte Miljöpartiet, som står stabilt i en gammal könsidentitet. Och inte Linköping, som aktivt utestänger t ex transpersoners erfarenhet.
Men saken är än allvarligare. Detta är sociologi, där inte blott kön utgör grund för analyser, och faktorer som påverkar individers plats i samhället och i dess stratifiering. Socialgrupp och klass är lika framträdande, och kanske än mer framträdande, i den akademiska sociologin.
Men Linköpings sociologer ger klassernas stratifiering och socialgruppers stratifiering satan. De erfarenheter och kunskaper som är hänförliga till den uppdelningen av individer, ger Linköpings sociologer satan. Ja, kanske de inte helt ger dem satan, men arbetarklassens erfarenheter är inte så väsentliga att de skall stå omnämnd i en kursplan. Inte heller invandrarens erfarenheter i sitt utanförskapsområde är väsentligt hos Linköpings sociologer. Islamofobi och antisemitism, där man delar upp världen i två grupper, muslimer och judar mot resten, är inte erfarenheter som är så viktiga i Linköping att de ges en plats i kursens plan.
Att så segmentera, att så diskriminera, att så särskilja, att så utvälja en, av många, kategorisering, är sannerligen inte enligt Israels och Lagerroths anda. Detta är ett uttryck för en ensidighet, som uttrycker en ideologisk. Så främmande för akademin, så främmande för sociologin och dess kritisk anda.
Mitt råd till en individ som önskar studera sociologi är att du kan välja den okritiska, samhällstillvända, ideologiskt penetrerade kursen på Linköpings universitet, om du vill bli ideologiskt ren och väl PK-anpassad. Då blir du garanterat upptagen i PK-klassen.
Vill du däremot lära dig det akademiska ämnet sociologi, på en akademisk anstalt, där kritisk tanke är grunden, varför ideologiska pekpinnar lyser med sin frånvaro, i alla fall i kursplanerna, ja då får du göra som jag, vända dig till Lund. (http://kursplaner.lu.se/pdf/kurs/sv/soca20)
Så ideologiserat är således akademin att ett ämne som sociologi, som jag, i min enfald och utifrån min fördom, trodde skulle vara så starkt, så rejält vaccinerat mot samhällelig anpassning, också har fallit till föga.
Jag har tidigare förfäktat tron att högskolor och nya universitet, lättare följer samhällets ideologiska vindar. Det tycks som om min hypotes är riktig, men att den t o m omfattar universitet som fått sin universitetsstämpel år 1975.
En kommentar kan vara lämplig att lägga till. För den som är bildad i svensk universitetshistoria inom samhällsvetenskap vet att Israel själv stod för en politisering av akademin då han ansåg, och säkert arbetade för det, att varje akademiker måste ta ställning i klasskampen. Han var jude, som i sin ungdom lyckades komma ut ur nazityskland innan kriget, och sedan dra sig fram, likt Sträng, som lantarbetare i Sverige, med starka socialistiska tankar. Men på hans seminarium läste vi Kosik’s ’Det konkretas dialektik’, en tjeckisk marxist som likt andra oppositionella, både då och nu, blev utkastad från sitt universitet p g a att han vågade både tänka själv och tala. Min egen erfarenhet av Israel, från seminarierna, var att han lyssnade, men sedan debatterade hårt. Det var en god lärdom, då jag där lärde mig att opposition, kritik, motvalls kärring går bra, om man argumenterar. Hos honom erfor jag ingen politisering, utan förnuftets kraft. Han stärkte mig inte i någon politisk uppfattning. Däremot stärkte han mig i kritikens kraft. Den kraft jag hoppas att dagen studenter i sociologi får i Lund.
Den 22 mars 2021
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
