Kan human- och socialvetenskaperna förutsäga vad som kommer att ske?
De vill gärna påskina att de kan det. De har teorier som naturvetenskaperna. De härleder hypoteser från sina teorier och testar dem mot empiriska observationer, som naturvetenskaperna gör.
Men de har några saker mot sig.
De är hopplöst usla i matematik. Där naturvetarna arbetar med integraler och derivator, med kaosmatematik, står socialvetaren med sina simpla linjära samband.
Där naturvetaren står med äpplet och korrigerar för andra faktorer, som temperatur, vind och höjd, står socialvetaren inför en myriad av faktorer som kan påverka utfallet.
Och kanske, det som är socialvetenskapernas tragedi, men människans absoluta fröjd, är människans frihet. Där äpplet inte plötsligt kan få för sig att röra sig horisontellt, och upphäva gravitationen, står människan med sin frihet och kan göra det oväntade.
Upplysningens kanske mest fenomenala insikt, mest fantastiska bidrag till mänskligheten, var insikten att människan är fri. Förvisso kan religionerna hävda att de var först med den insikten. Men det var inte en positiv insikt religionerna gav. Friheten var ju religionernas svar på frågan varför ondskan fanns. Det var friheten, dvs människans förmåga att avvika från guden, att begå synd, som skapade ondskan. Friheten var ondskefull.
Upplysningen vände ryggen till frihet som ondska, och gav oss människor friheten som den glimrande diamanten i människans liv. Det var den som gjorde att vi kunde kasta av oss aristokratins ok. Det var friheten som gav oss möjligheten att våga tänka själv, att utveckla kunskap om våra liv och vår natur.
Human- och socialvetenskapernas tragedi är det som gör oss till människor. Med den insikten är det betydligt lättare att leva med tragedin. Även om vi inom dessa vetenskaper hela tiden försöker blunda för faktumet och låtsas som om vi kan blicka in i framtiden genom våra teorier.
Den 19 Januari 2021
Sven-Olof Collin