Palme och Erlander ansåg i början på 60-talet att det framväxande folkhemmet skulle ställa ökande krav på den offentliga sektorn. När man slapp råttorna på utedasset, skulle man inte låta nöja sig, utan stegra sina förväntningar. De såg hur Folkhemmet skapade medelklass, med resurser att kräva.
Redan under 60-talet började det. Studentrevolten, som gapade och skrek om arbetarklassen, var skapad av en ström av medelklassens ungdomar som kommit till universiteten. 1968 markerar inte bara studentrevolten, utan också det år då den minskande sociala snedrekryteringen till akademisk utbildning bröts och speciellt medelklassens ungdomar strömmade till universiteten. Förvisso fick fler utbildning, men det var framför allt medelklassen som utnyttjade utbildningen och tryckte tillbaka andelen ungdomar från arbetarhem.
Det eskalerade på 80-talet. Det hårt reglerade kreditsystemet avreglerades, släpptes fri, och bankirer sprang som sprittande kor på banklånens grönbete. Effekten slog till hårt och dramatiskt i början på 90-talet, med en finanskris som gav 500% i ränta och slutligen en flytande krona, med banker som undkom förstatligande genom att staten borgade för deras skulder. Blott en bank blev förstatligad.
Valfriheten blev ett honnörsord. Medelklassen var nu så stark att den ville ta över statens arbete. Staten kunde gärna organisera skolor och daghem, speciellt för att täcka upp för de privata skolor som ibland gick omkull och då skickade sina elever till de kommunala skolorna. Medelklassen skulle ha valmöjligheten, men när de misslyckades, då skulle staten stå där med sin varma famn.
Det fria skolvalet och friskolorna var ett dödligt skott i Folkhemmet. Det främsta, ty det har skapat motsatsen till Folkhemmet, där alla betyder något, och istället skapat en segregation av guds nåde.
Ett annat skott i Folkhemmet var premiepensionssystemet, där en del av tvångssparandet i pensionen skulle kanaliseras via privata fonder, där medborgaren skulle lära sig grunderna i de kapitalistiska kreditmarknadernas sätt att fungera med sina risker och investeringshorisonter. Medborgaren skulle inte sitta vid sitt middagsbord och diskutera politik, utan den skulle läras upp i kapitalism.
Ja, det blev t o m så absurt att de som valde att inte välja, de som lät sitt kapital vara kvar i den statliga fonden Såffan, skulle tvingas välja. Medelklassens vilja till val hade nu blivit en styrande religion där alla skulle välja. Det skulle inte vara ett val att välja.
Skotten fortsatte. Apoteket, med sina stränga damer, erbjuder idag schampo, men inte alltid mediciner. Bilbesiktningen privatiserades delvis, där du nu kan välja olika besiktare, vilket lett till ökat öppethållande och högre priser. Ännu vet vi inte om den lett till bättre eller sämre bilkvalitet på våra vägar.
Gränsen öppnades och Folkhemmet fick den avgörande stöt den inte kommer att överleva, flyktingarna. Däremot kommer medelklassen att för lång framtid tillförsäkras städpersonal, och det till priset av en statlig subvention, RUT.
Den framväxande medelklassen tog makten, etablerade val och privata alternativ. Folkhemmet rämnade. Utanförskapsområden, havererade skolor, segregation blev priset för den väljande medelklassen som ständigt byter kök och bygger ut sina villor.
Arbetarklassen, som t o m glömdes bort av sitt eget parti, ’socialdemokraterna’, som såg Folkhemmet rämna, deras pension krympa, deras sjukvårds stängda dörrar, gick till det bespottade partiet och blev föraktade av den ombyggande, väljande medelklassen. De kallades rasister. T o m av de som en gång i tiden var deras företrädare, ’socialdemokraterna’.
Så slutade en saga, som såg så lycklig ut under 60-talet. Det goda skapade det onda, som förgjorde det goda.
Öllsjö den 22 november 2019
Redan under 60-talet började det. Studentrevolten, som gapade och skrek om arbetarklassen, var skapad av en ström av medelklassens ungdomar som kommit till universiteten. 1968 markerar inte bara studentrevolten, utan också det år då den minskande sociala snedrekryteringen till akademisk utbildning bröts och speciellt medelklassens ungdomar strömmade till universiteten. Förvisso fick fler utbildning, men det var framför allt medelklassen som utnyttjade utbildningen och tryckte tillbaka andelen ungdomar från arbetarhem.
Det eskalerade på 80-talet. Det hårt reglerade kreditsystemet avreglerades, släpptes fri, och bankirer sprang som sprittande kor på banklånens grönbete. Effekten slog till hårt och dramatiskt i början på 90-talet, med en finanskris som gav 500% i ränta och slutligen en flytande krona, med banker som undkom förstatligande genom att staten borgade för deras skulder. Blott en bank blev förstatligad.
Valfriheten blev ett honnörsord. Medelklassen var nu så stark att den ville ta över statens arbete. Staten kunde gärna organisera skolor och daghem, speciellt för att täcka upp för de privata skolor som ibland gick omkull och då skickade sina elever till de kommunala skolorna. Medelklassen skulle ha valmöjligheten, men när de misslyckades, då skulle staten stå där med sin varma famn.
Det fria skolvalet och friskolorna var ett dödligt skott i Folkhemmet. Det främsta, ty det har skapat motsatsen till Folkhemmet, där alla betyder något, och istället skapat en segregation av guds nåde.
Ett annat skott i Folkhemmet var premiepensionssystemet, där en del av tvångssparandet i pensionen skulle kanaliseras via privata fonder, där medborgaren skulle lära sig grunderna i de kapitalistiska kreditmarknadernas sätt att fungera med sina risker och investeringshorisonter. Medborgaren skulle inte sitta vid sitt middagsbord och diskutera politik, utan den skulle läras upp i kapitalism.
Ja, det blev t o m så absurt att de som valde att inte välja, de som lät sitt kapital vara kvar i den statliga fonden Såffan, skulle tvingas välja. Medelklassens vilja till val hade nu blivit en styrande religion där alla skulle välja. Det skulle inte vara ett val att välja.
Skotten fortsatte. Apoteket, med sina stränga damer, erbjuder idag schampo, men inte alltid mediciner. Bilbesiktningen privatiserades delvis, där du nu kan välja olika besiktare, vilket lett till ökat öppethållande och högre priser. Ännu vet vi inte om den lett till bättre eller sämre bilkvalitet på våra vägar.
Gränsen öppnades och Folkhemmet fick den avgörande stöt den inte kommer att överleva, flyktingarna. Däremot kommer medelklassen att för lång framtid tillförsäkras städpersonal, och det till priset av en statlig subvention, RUT.
Den framväxande medelklassen tog makten, etablerade val och privata alternativ. Folkhemmet rämnade. Utanförskapsområden, havererade skolor, segregation blev priset för den väljande medelklassen som ständigt byter kök och bygger ut sina villor.
Arbetarklassen, som t o m glömdes bort av sitt eget parti, ’socialdemokraterna’, som såg Folkhemmet rämna, deras pension krympa, deras sjukvårds stängda dörrar, gick till det bespottade partiet och blev föraktade av den ombyggande, väljande medelklassen. De kallades rasister. T o m av de som en gång i tiden var deras företrädare, ’socialdemokraterna’.
Så slutade en saga, som såg så lycklig ut under 60-talet. Det goda skapade det onda, som förgjorde det goda.
Öllsjö den 22 november 2019
RSS-flöde
