I Svenska Dagbladet finns en artikel om slöjförbudet i Skurup. Några partiet har genomdrivit att barn inte skall bära slöja i skolan. Några partier har gått emot det. Personal har gått emot det och demonstrerat genom att själva bära slöja.
https://www.svd.se/slojforbud-fick-rektorn-att-ta-strid-har-fatt-mordhot
Ja-sägarna till förbudet hävdar att slöjan är ett patriarkalt förtryck och att det är en religiös symbol, och sådana skall inte bäras i skolan. Nej-sägarna till förbudet hävdar att envar väljer sin klädedräkt, och skolan kan inte reglera barns kläder.
Så här långt är det en anständig diskussion.
Men sedan kommer kryddorna. För dig, som läser det här, så varnar jag dig för att resten av texten kan vara obalanserad, eftersom jag själv står på Ja-sidan.
Vad jag sett, så har Ja-sidan endast sina argument om patriarkalt förtryck och frihet från religiösa och politiska symboler.
Nej-sidan har däremot ansett sig ha en möjlighet att se bortom Ja-sidans argument. Nej-sidan anser sig kunna avslöja att Ja-sidan har en dold agenda. Ja-sidan är egentligen inte så angelägna att bekämpa patriarkatet och religiösa eller politiska symboler. Ja-sidans engagemang drivs enbart av en främlingsfientlighet, där muslimerna är måltavla. Ja, somliga tar t o m till rasistkortet, och hävdar att bakom Ja-sidan finns en illa dold rasism.
Ja-sidan har ännu inte, vad jag vet, dragit ett sådant dold-agenda-kort mot nej-sidan. Kanske för att de inte hittar det. Kanske, kan man hoppas, för att det är ett retoriskt smutskastande av motståndarsidan, som går utanför vett och etikett för seriösa debatter.
Ja-sidan hade kunnat komma med ett smutsigt argument om Nej-sidans dolda agenda. De hade kunnat säga att bakom Nej-sidans till synes liberala argument, står att de vill befrämja spridning av en totalitär ideologi. De hade kunnat dra paralleller till 30-talet då svenska nationalister försökte prångla in nazism i Sverige, med diverse metoder. Att acceptera slöjan i skolan är ett litet, men ack så kraftfullt steg för att etablera islam, då den ingriper i, och påverkar det som alla totalitära rörelser har förstått att man skall vinna, nämligen barnen. Slöjan är nu inget annat än Hitler-jugends uniform.
Ja-sidan skulle, med den smutsiga retoriken om den dolda agendan, kunnat utmåla den förment liberala Nej-sidan, som de totalitäras förtrupp.
Men Ja-sidan hade kunnat angripa även Nej-sidans sakliga argument, friheten att bära sina kläder. Om klädesdräkt med religiös, och därmed politisk betydelse, skall accepteras, då skall kommunisten få gå med sin hammare och skära, de kristna med sina krucifix, men en döende man på korset, och nazisterna, med sitt solkors. Då skulle skolan bli en helt politiskt och religiöst penetrerad verksamhet.
Jag anser att jag står på frihetens sida när jag hävdar att skolor skall vara fria från politiska och religiösa uttryck. Den enda politik som skall accepteras är Upplysningens etos, Våga tänka. Och möjligen att man sjunger nationalsången vid skolavslutning. Men det senare kan debatteras.
Däremot inte det första, Upplysningens diktum. Det är det enda som skall råda, att skolan står för kunskap och det rationella samtalet, lett av Upplysningens diktum. Därför skall inget barn bära kors, solkors eller slöja.
Och så var det ju detta med Nej-sidans avslöjande av den dolda agendan. Jag hoppas att du noterat i argumentationen att mina argument rör tankens frihet och det rationella samtalet. Ingenstans finns tillstymmelse till främlingsfientlighet. Ingenstans finns förakt mot människor som är muslimer eller nazister. Däremot finns starka argument, rationella sådana och baserade på en etik som förhoppningsvis många kan ställa upp på, mot islam och nazism, och för den delen judendom och kristendom och kommunism. Men det rör ideologierna och deras tankar och deras praktik. Ingalunda människorna.
Öllsjö den 17 april 2020
https://www.svd.se/slojforbud-fick-rektorn-att-ta-strid-har-fatt-mordhot
Ja-sägarna till förbudet hävdar att slöjan är ett patriarkalt förtryck och att det är en religiös symbol, och sådana skall inte bäras i skolan. Nej-sägarna till förbudet hävdar att envar väljer sin klädedräkt, och skolan kan inte reglera barns kläder.
Så här långt är det en anständig diskussion.
Men sedan kommer kryddorna. För dig, som läser det här, så varnar jag dig för att resten av texten kan vara obalanserad, eftersom jag själv står på Ja-sidan.
Vad jag sett, så har Ja-sidan endast sina argument om patriarkalt förtryck och frihet från religiösa och politiska symboler.
Nej-sidan har däremot ansett sig ha en möjlighet att se bortom Ja-sidans argument. Nej-sidan anser sig kunna avslöja att Ja-sidan har en dold agenda. Ja-sidan är egentligen inte så angelägna att bekämpa patriarkatet och religiösa eller politiska symboler. Ja-sidans engagemang drivs enbart av en främlingsfientlighet, där muslimerna är måltavla. Ja, somliga tar t o m till rasistkortet, och hävdar att bakom Ja-sidan finns en illa dold rasism.
Ja-sidan har ännu inte, vad jag vet, dragit ett sådant dold-agenda-kort mot nej-sidan. Kanske för att de inte hittar det. Kanske, kan man hoppas, för att det är ett retoriskt smutskastande av motståndarsidan, som går utanför vett och etikett för seriösa debatter.
Ja-sidan hade kunnat komma med ett smutsigt argument om Nej-sidans dolda agenda. De hade kunnat säga att bakom Nej-sidans till synes liberala argument, står att de vill befrämja spridning av en totalitär ideologi. De hade kunnat dra paralleller till 30-talet då svenska nationalister försökte prångla in nazism i Sverige, med diverse metoder. Att acceptera slöjan i skolan är ett litet, men ack så kraftfullt steg för att etablera islam, då den ingriper i, och påverkar det som alla totalitära rörelser har förstått att man skall vinna, nämligen barnen. Slöjan är nu inget annat än Hitler-jugends uniform.
Ja-sidan skulle, med den smutsiga retoriken om den dolda agendan, kunnat utmåla den förment liberala Nej-sidan, som de totalitäras förtrupp.
Men Ja-sidan hade kunnat angripa även Nej-sidans sakliga argument, friheten att bära sina kläder. Om klädesdräkt med religiös, och därmed politisk betydelse, skall accepteras, då skall kommunisten få gå med sin hammare och skära, de kristna med sina krucifix, men en döende man på korset, och nazisterna, med sitt solkors. Då skulle skolan bli en helt politiskt och religiöst penetrerad verksamhet.
Jag anser att jag står på frihetens sida när jag hävdar att skolor skall vara fria från politiska och religiösa uttryck. Den enda politik som skall accepteras är Upplysningens etos, Våga tänka. Och möjligen att man sjunger nationalsången vid skolavslutning. Men det senare kan debatteras.
Däremot inte det första, Upplysningens diktum. Det är det enda som skall råda, att skolan står för kunskap och det rationella samtalet, lett av Upplysningens diktum. Därför skall inget barn bära kors, solkors eller slöja.
Och så var det ju detta med Nej-sidans avslöjande av den dolda agendan. Jag hoppas att du noterat i argumentationen att mina argument rör tankens frihet och det rationella samtalet. Ingenstans finns tillstymmelse till främlingsfientlighet. Ingenstans finns förakt mot människor som är muslimer eller nazister. Däremot finns starka argument, rationella sådana och baserade på en etik som förhoppningsvis många kan ställa upp på, mot islam och nazism, och för den delen judendom och kristendom och kommunism. Men det rör ideologierna och deras tankar och deras praktik. Ingalunda människorna.
Öllsjö den 17 april 2020
RSS-flöde
