https://www.svtplay.se/video/20584616/min-sanning/min-sanning-sasong-11-alexandra-pascalidou
Hon pratar om skulden: ”Skulden som kommer när man är klassresenär. Jag måste betala tillbaka.” ”Det är skatten” säger hon. Man delar något med dem som man kommer från. Det är en del som måste pliktas, som är en skuld. Det jag har, skall de ha, och jag måste ge, jag måste erlägga min skatt, min akt av solidaritet till dem, till oss. ”Att betala tillbaka till sina egna”. Hon säger att hon vill: ”Skapa små studsmattor, så de kan studsa upp”
Hon känner skuld, trots att de inte hjälpte till. Det är inte tack vare dem som hon är där hon är. Hon berättar i programmet att staten motarbetade henne, genom att ha en SYO-konsulent som försökte hålla tillbaka henne. Som inte gav henne en studsmatta, utan snarare, hängde på en tung ryggsäck.
I det sista känner jag inte igen mig. Jag fick hjälp inför min klassresa av statens företrädare. Några lärare på Frostaskolans högstadium puffade mig och hjälpte mig göra det val jag själv och mina föräldrar inte begrep att göra. SYO-konsulenten, på min fråga som uttryckte allt tvivel jag hade: ’Inte kan jag väl söka till Naturvetenskaplig linje, inte klarar jag det?’, svarade han lugnt, ’Klart du klarar det’.
Men Skulden bär jag. Det jag har fått, skall andra av mitt folk få. Jag måste ge tillbaka. Jag måste betala min skatt. Jag och Alexandra delar känslan av skuld, av att vi måste ge tillbaka.
Därför sade jag upp mig från Linnéuniversitetet. Därför tog jag jobb på Högskolan Kristianstad, en högskola som rekryterar främst från familjer med svag akademisk bakgrund. Där finns mitt folk. Där kan jag ge tillbaka. Där kan jag lösa min Skuld.
Mitt folk är värd det bästa. De skall inte ha en medioker högskoleutbildning. De är värda och skall ha en klar och tydlig akademisk utbildning. Som en kollega brukar säga: Bara det bästa.
Därför arbetade jag 60 timmar i veckan.
Därför diskuterade jag ändlöst med studenterna.
Därför begärde jag mycket av mina studenter, att de skulle förstå agentteori och betavärdets betydelse.
Därför svarade jag på deras mailfrågor på kvällarna, på helgerna.
Därför begärde jag bra prestationer av institutionen och dess medarbetare.
Därför deltog jag, tillsammans med en professor från Litauen och gänget i programmet Bank & Finans, i att utveckla ett program gjort för framtidens finansiella värld. Som skall befolkas av mitt folk.
Jag belönades genom att studenterna, på den senaste magisterkursen jag deltog i och ansvarade för, gav mig 6,86 (på en skala 1-7) i lärarens kunskap och 6,71 i lärarens undervisningskapacitet. På den senaste kursen, uppsatskursen på kandidatnivå, lär jag ha fått mycket högt i utvärderingen, men den kursutvärderingen har ännu inte publicerats (det brottet mot Högskoleförordningen återkommer jag till imorgon).
Jag belönades genom att mina akademiska kollegor ordnade en Framtidsfest för mig och för oss.
Men de sk cheferna gillade inte mitt arbete, utan förklarade mig Persona Non Grata från den 1 juni 2018 och löst från anställningen.
Jag kan därför inte lösa min Skuld.
Öllsjö den 17 januari 2019