Förvisso har skolmarknaden varit utsatt för en rejäl chock, immigrationsvågen, främst den som kom 2015, som lett till att många elever saknat det svenska språket, och t o m saknat språk, dvs varit analfabeter. Men skolmarknaden som sådan kan nog lastas även den, beroende på att det är en märklig och besynnerlig marknad. Här listar jag några egenheter som sannolikt är delfaktorer till dess misslyckande.
Ojämlik konkurrens: Företag på en marknad segmenterar och utformar produkten utifrån det marknadssegment man vill attrahera, t ex genom att erbjuda olika typer av utbildningsprogram. En betydande skillnad mellan kommunala skolor och de andra är att geografisk segmentering inte får utföras av de kommunala skolorna, som är bundna till kommunens landområde. Dock får de attrahera elever från andra kommuner. En annan betydande skillnad är att kommunala skolor måste acceptera elever, medan de fristående kan vägra elever genom att ha en gräns för hur många elever de tar emot. Marknadsrisken, i betydelse att få färre elever, är lika hög för skolorna, medan marknadsrisken att få fler elever än önskade och planerade för, endast finns hos kommunala skolor. De kommunala skolorna måste därför ha en kapacitetsflexibilitet som kostar både energi, uppmärksamhet och resurser. Till detta kommer att de kommunala skolorna erhåller ingen ersättning för den marknadsrisk de står som de måste bemöta med kostsam kapacitetsflexibilitet.
Organisationens målvariabel: Aktiebolagsskolor utmärks av att ha vinst som mål, medan kommunala skolor, men även ideella skolor, torde ha nollresultat som restriktion. Eftersom priset inte är ett konkurrensmedel då skolorna inte får sätta ett pris på produkten, som är given genom elevpenningen, gäller för vinstorienterade organisationer att 1.) säkerställa intäkterna genom fullt kapacitetsutnyttjande, vilket kan göras genom att ha attraktiva program och att lokalisera skolan i befolkningscentra som säkerställer utbudet av elever och 2.) att ha hård kostnadskontroll, där den främsta kostnaden är lärarna, men även stödfunktioner som administration och bibliotek, vilket kan innebära en drivkraft att anställa personal på lösare kontrakt som gör att man enkelt kan dimensionera arbetskraften, och genom att anställa obehöriga lärare, som är billigare.
Anställdas villkor: Friskolor har visat sig ha tendens att ha mer lösa kontrakt och att anställa fler obehöriga lärare. Lösa kontrakt ökar den anställdes lyhördhet gentemot arbetsgivaren och obehöriga lärare kan förväntas vara mindre professionella i sitt agerande, t ex i sitt betygssättande, där organisationens behov av höga betyg för att tillfredsställa kunderna får högre genomslag. Dessa två faktorer samverkar således till att ge organisationens målvariabel, vinst, stor genomslagskraft.
Marknadens kraft: Friskolor består av föräldrar och elever som aktivt valt skolorna. Det kan innebära att de är mer engagerade i att säkerställa att de får den produkt de valt. Friskolor kan därför förväntas ha föräldrar och elever som försöker påverka produktionen, dvs skolan, mer än den kommunala skolan. Engagerade föräldrar och elever torde vara eftertraktat, men det är tveksamt om det engagemanget är inriktat på produkten ’god kunskap’, utan mer på produkten ’goda betyg’? En stark marknadskraft, i form av starka föräldrar och elever, blir en drabbande kraft om man till marknadskraften adderar svagare lärare genom att de är obehöriga lärare och därför är känsligare gentemot incitament i organisationen än gentemot professionella värden.
Skolmarknadens organisation ger ojämlika konkurrensförhållanden, en kostnadspress och betygsinflation. Däremot är det svårare att finna mekanismer på skolmarknaden som fokuserar på det som är syftet med skolan: ”Utbildningen inom skolväsendet syftar till att barn och elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden.” (Skollagen paragraf 4)
Statens målvariabel är till sin natur svår att observera. ’Inhämta’, ’utveckla’, ’kunskaper’, ’värden’, är alla svåra att observera. Om målvariabeln är svår att observera tar man som kund gärna till indirekta variabler som t ex skolans rykte.
Till detta kommer att målvariabeln främst är statens mål med skolan, medan t ex skolmarknadens kunder kan förväntas att sätta högre värde på skolans förmåga att ge eleven en god start i livet, vilket kan innebära att eleven inte riskerar att komma i dåligt sällskap, vilket delvis tillgodoses genom diskriminering, och att få goda betyg som ger tillgång till eftertraktad utbildning högre upp i utbildningssystemet. Statens mål med skolan står därför inte i samklang med kundernas och friskolornas målsättningar.
Staten kan förvisso observera skolors prestationer, men, som sagt, de är svåra att observera, varför statens främsta instrument för att säkerställa måluppfyllelse är att förlita sig på professionens arbete för måluppfyllelse. Men professionen har under många år blivit nedgraderad, och genom aktiebolagsskolors flitiga användande av obehöriga lärare ytterligare degraderats.
Skolmarknaden är således inte utformad för att förbättra skolors förmåga att uppfylla lagens krav, vilket var en uttalad avsikt med skolmarknaden.
Den 21 mars 2024
Sven-Olof Yrjö Collin