Försämringen har hejdats, och den socialistiske ministern är nöjd.
Dock medger hon, så där lite vid sidan av, att skillnaderna i resultat mellan individer som beror på socioekonomiska faktorer, dvs klass, har ökat.
Klassamhället slår bättre igenom i dagens skola än tidigare! Hur kan man som socialistisk utbildningsminister uttrycka sin förnöjsamhet? Ojämlikheten ökar, och en socialistisk minister är nöjd!
Nej, det är inte mycket bevänt med socialismen i dagens socialdemoniska parti, det forna socialdemokratiska partiet.
Skolan har blivit sämre, men försämringen har hejdats. Den håller dock på att återta sin gamla roll, som klassdelare. Delvis genom flumpedagogiken, där elever från resursstarka hem lättare klarar sig. Delvis genom dåliga lärare som utexaminerats från en flumhögskola. Delvis genom den extrema boastadsegregationen och genom det fria skolvalet, som innebär en social apartheid.
Socialdemonerna har emellertid synpunkter på ett annat fenomen, friskolorna, och jämrar och har sig över deras vinster. Det kan förvisso kritiseras, men den sociala apartheiden kommer genom segregation och det fria skolvalet, inte genom att vissa skolor överför sina resurser till kapitalister istället för till sina elever.
Vad som skall noteras är att Sveriges resultat genomsnittligt är sådant att utbildningsministern är nöjd. Om nu skillnaderna mellan eleverna ökat p g a social apartheid, dvs klassamhället, då innebär det att högre klass blivit bättre, och lägre klass blivit sämre.
Man skulle kunna tänka sig att skillnaderna kanske ökade, men att den övre klassens ökning var så mycket större än den lägre klassens minskning, att det genomsnittligt sett blev en ökning i resultaten. Men så sker inte. Den övre klassens ökning motsvaras av den undre klassens minskning, vilket ger att skolans resultat inte försämrats.
Samhället som helhet är ingen vinnare. De nya skolorna, de som den övre klassen väljer, är inte så starka att de förmår att lyfta Sverige mer än vad de svaga skolorna sänker Sverige.
Skolval och privata skolor har inte förmått att förbättra skolorna, så att effekter av skolval och bostadssegregation och dålig lärarutbildning mildrats, och en positiv effekt kommit alla till del.
Är vi, med fart, på väg till den skola som min farmor var utsatt för? Hon som grät när hon slutade skolan, för hon ville så gärna få fortsätta? Är hennes sonson den sista att få erfara hur skolan lyckades knäcka det förbannade klassamhället, och göra honom till professor?
Den 14 januari 2021
Sven-Olof Collin