I filmen Robin Hood, bryter Robin Hood in sig i härskarens sovrum och stjäl, alternativt, tar tillbaka vad härskaren tagit. En av Robin Hoods medhjälpare tar kärleksfullt tag om penningpåsen och säger ”Här kommer skatteåterbäringen” (https://www.youtube.com/watch?v=-08tQxlrYiI )
Skatt har alltid varit kontroversiellt. Ingen vill frivilligt gälda till något som den inte själv valt. Ingen har en svårighet med att betala 100 kronor för ett gott vin. Som den själv får dricka upp, bjuda andra på eller ge bort. Men att betala 100 kronor för ett gott vin, som en annan person tar hand om och avgör vad som skall ske med, är, minst sagt, inte lika glädjefyllt.
Skatter, som allt annat förknippat med värde, har beteendeeffekter och kan skapa absurda situationer. När hantverkaren kom till huset och pris för renoveringen skulle diskuteras, då fanns svart eller vitt underförstått. När husägaren går till sjukhuset för läkarvård, då finns inte dimensionen svart eller vitt. I alla fall inte om det är ett statligt sjukhus.
Skatt kan man emellertid se som en kostnad varje individ har att bära för att få leva i ett gemensamt samhälle. Även om marknadsfanatismen har gått långt idag, anser nog de flesta att domstolar skall vara skattefinansierade och inte fria företag som säljer sin rättsskipning på en fri marknad.
Det är detta som borde vara skatters första princip, svaret på Östlings fråga: Vad fan får jag för pengarna? Även om Östling är en stormrik man, som gjort sig en förmögenhet på att vara en duktig företagsledare för Scania, och var vid utsagans uttalande, Svenskt Näringslivs ordförande, dvs en representant för Kapitalet, är hans fråga den som måste besvaras inför varje skatt: ”Vad fan får jag för pengarna?”
Nästa utsaga en skatt måste klara av, kommer från ett helt annat håll, från den forna socialministern Gustav Möller (för att förstöra en bra historia, att Möller har sagt så, lär vara en faktaoid): ”varje förslösad skattekrona är en stöld från folket”. Om jag överlämnar en penning som jag själv förtjänat, då skall den minsann gå till det den skall gå till och det under strängaste kostnadskontroll. Mina egna pengar, som jag får behålla, må jag förslösa, men ger jag min krona till någon annan, då skall den användas på absolut bästa sätt. Om du står inför två glasskiosker, som säljer exakt samma glass, medan den ena tar 10 kronor för glassen, medan den andra tar 12 kronor, då vänder du dig till kiosken som säljer glassen för 10 kronor. Ty den andra förslösar 2 av dina kronor.
Min farmor sade, om och om igen, att man skall göra rätt för sig, betala sin skatt och inte ligga staten till last. De är riktigt. Men exakt lika rätt är det att säga att staten skall göra rätt för sig och inte ligga folket till last. När staten begär skatt av dig, skall den motivera ändamålet med skatten och visa att den använder den till det ändamålet och under strängaste kontroll.
Den 6 juli 2021
Sven-Olof Yrjö Collin
Skatt har alltid varit kontroversiellt. Ingen vill frivilligt gälda till något som den inte själv valt. Ingen har en svårighet med att betala 100 kronor för ett gott vin. Som den själv får dricka upp, bjuda andra på eller ge bort. Men att betala 100 kronor för ett gott vin, som en annan person tar hand om och avgör vad som skall ske med, är, minst sagt, inte lika glädjefyllt.
Skatter, som allt annat förknippat med värde, har beteendeeffekter och kan skapa absurda situationer. När hantverkaren kom till huset och pris för renoveringen skulle diskuteras, då fanns svart eller vitt underförstått. När husägaren går till sjukhuset för läkarvård, då finns inte dimensionen svart eller vitt. I alla fall inte om det är ett statligt sjukhus.
Skatt kan man emellertid se som en kostnad varje individ har att bära för att få leva i ett gemensamt samhälle. Även om marknadsfanatismen har gått långt idag, anser nog de flesta att domstolar skall vara skattefinansierade och inte fria företag som säljer sin rättsskipning på en fri marknad.
Det är detta som borde vara skatters första princip, svaret på Östlings fråga: Vad fan får jag för pengarna? Även om Östling är en stormrik man, som gjort sig en förmögenhet på att vara en duktig företagsledare för Scania, och var vid utsagans uttalande, Svenskt Näringslivs ordförande, dvs en representant för Kapitalet, är hans fråga den som måste besvaras inför varje skatt: ”Vad fan får jag för pengarna?”
Nästa utsaga en skatt måste klara av, kommer från ett helt annat håll, från den forna socialministern Gustav Möller (för att förstöra en bra historia, att Möller har sagt så, lär vara en faktaoid): ”varje förslösad skattekrona är en stöld från folket”. Om jag överlämnar en penning som jag själv förtjänat, då skall den minsann gå till det den skall gå till och det under strängaste kostnadskontroll. Mina egna pengar, som jag får behålla, må jag förslösa, men ger jag min krona till någon annan, då skall den användas på absolut bästa sätt. Om du står inför två glasskiosker, som säljer exakt samma glass, medan den ena tar 10 kronor för glassen, medan den andra tar 12 kronor, då vänder du dig till kiosken som säljer glassen för 10 kronor. Ty den andra förslösar 2 av dina kronor.
Min farmor sade, om och om igen, att man skall göra rätt för sig, betala sin skatt och inte ligga staten till last. De är riktigt. Men exakt lika rätt är det att säga att staten skall göra rätt för sig och inte ligga folket till last. När staten begär skatt av dig, skall den motivera ändamålet med skatten och visa att den använder den till det ändamålet och under strängaste kontroll.
Den 6 juli 2021
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
