Som jag skrev igår, journalister borde försöka återge verkligheten, och överlämna värderingar till läsarna. Extremhögern hävdar att det inte sker utan att det som numer kallas normalmedia eller traditionell media är politiserad.
Minns du händelserna i Vetlanda? Det som där skapades, antyder något som ger högern aningen rätt.
Det skedde två attacker i Vetlanda.
Först knivhöggs sju personer av en man. Normalmedia skrev om attentatsmannen, och lite om hans bakgrund. Högerpressen betonade starkt att attentatsmannen var muslim. Efter ett tag kom en högerjournalist med en intervju av ett av offren, som hävdade att attentatsmannen sade allahu akbar, dvs uttryckte en hängivenhet till ett muslimskt uttryck. Vad jag såg, intervjuade inte normalmedia offren.
Det andra attentatet var en demonstration av högerextrema, där en äldre kvinna gick emot dem och sade att de inte skulle vara där, varvid en demonstrant rusar fram och knuffar omkull henne. Högermedia uppmärksammade inte detta speciellt mycket, annat än försöka utreda i vilken mån damen betett sig aggressivt. Normalmedia visar däremot bilder på offret och hennes blåa öga och intervjuar henne. Däremot tycks normalmedia inte ha försökt intervjua förövaren, än mindre försöka se vem det är för att förstå varför han knuffade till kvinnan.
Det tycks som om normalmedia fokuserar attentatsmannen och hans motiv i det ena fallet, och offret och dess upplevelse i det andra. Högermedia tycks fungera nästan precis tvärtom. Om man med politiserad avser en avvikelse i rapportering som röjer en politisk värdering, även om den inte finns explicit, så förefaller Vetlandahändelserna vara ett exempel på det.
Högermedia, tycker jag, är tydliga i sin politisering. Man behöver inte tveka det minsta om deras orientering eftersom den hart när är uttalad. Normalmedia är mer förrädisk ty den är inte uttalad, utan blir först tydlig när man ser deras urval, förståelse av förövaren i det ena fallet och av offret i det andra fallet. En förståelse som blir än mer uttalad om man finner psykologiska defekter eller missmod p g a asylärende.
Det finns en berömd bild från Växjö, där en kvinna slår till en rakryggad nazist med sin väska. Den har fått representera kampen mot rasism. Den har inte fått representera politiskt våld, trots att kvinnan ingriper med våld mot en demokratisk rättighet, att fritt få demonstrerar.
Jag fick läsa om kvinnan, om hennes liv och hennes bevekelsegrund för sitt agerande. Men jag fick inte läsa om mannen med flaggan. Jag gav mig dock attan på att få veta något om den rakryggade, stolta mannen. Efter mycket letande lyckades jag hitta en artikel, tror det var i Smålandsposten, många år senare, som presenterade den rakryggade killen. En historia med tragik.
https://static.cdn-expressen.se/images/2f/7c/2f7c157fdc754eeca8ac00c825970e7b/16x9/640@60.jpg
Om journalistikens uppgift är att återge verkligheten, då skall den försöka ge en förståelse av varför kvinnan slog. Men den måste också söka förklaringen till varför mannen med flaggan gick där. Berättelsen kring fotot har dock varit obalanserad. Hon hade erfarenhet av rasism, och från den personliga, själsliga erfarenheten kom slaget mot honom. Medan han, ja, han hade ingen erfarenhet, han hade ingen själ, han var ingen person. Han var ingenting annat är rasisten. Om honom och hans bevekelsegrund, fick vi intet veta.
Därför skall du vara uppmärksam. När någon journalist försöker fånga människan, då kan det finnas ett politiskt motiv. Se om andra fångas på likvärdigt sätt. Då är det en god journalist och god media.
Men mitt gamla råd står kvar. Läs slaskpressen, den tydligt politiserade, Aftonbladet och Samnytt, och ha sedan de mer professionella, SvT och Svenska Dagbladet som en motkraft. Men över detta svävar du, med din kritiska blick. Balansen, som krävs för analysen, får du själv stå för.
Den 25 april 2021
Sven-Olof Yrjö Collin
Minns du händelserna i Vetlanda? Det som där skapades, antyder något som ger högern aningen rätt.
Det skedde två attacker i Vetlanda.
Först knivhöggs sju personer av en man. Normalmedia skrev om attentatsmannen, och lite om hans bakgrund. Högerpressen betonade starkt att attentatsmannen var muslim. Efter ett tag kom en högerjournalist med en intervju av ett av offren, som hävdade att attentatsmannen sade allahu akbar, dvs uttryckte en hängivenhet till ett muslimskt uttryck. Vad jag såg, intervjuade inte normalmedia offren.
Det andra attentatet var en demonstration av högerextrema, där en äldre kvinna gick emot dem och sade att de inte skulle vara där, varvid en demonstrant rusar fram och knuffar omkull henne. Högermedia uppmärksammade inte detta speciellt mycket, annat än försöka utreda i vilken mån damen betett sig aggressivt. Normalmedia visar däremot bilder på offret och hennes blåa öga och intervjuar henne. Däremot tycks normalmedia inte ha försökt intervjua förövaren, än mindre försöka se vem det är för att förstå varför han knuffade till kvinnan.
Det tycks som om normalmedia fokuserar attentatsmannen och hans motiv i det ena fallet, och offret och dess upplevelse i det andra. Högermedia tycks fungera nästan precis tvärtom. Om man med politiserad avser en avvikelse i rapportering som röjer en politisk värdering, även om den inte finns explicit, så förefaller Vetlandahändelserna vara ett exempel på det.
Högermedia, tycker jag, är tydliga i sin politisering. Man behöver inte tveka det minsta om deras orientering eftersom den hart när är uttalad. Normalmedia är mer förrädisk ty den är inte uttalad, utan blir först tydlig när man ser deras urval, förståelse av förövaren i det ena fallet och av offret i det andra fallet. En förståelse som blir än mer uttalad om man finner psykologiska defekter eller missmod p g a asylärende.
Det finns en berömd bild från Växjö, där en kvinna slår till en rakryggad nazist med sin väska. Den har fått representera kampen mot rasism. Den har inte fått representera politiskt våld, trots att kvinnan ingriper med våld mot en demokratisk rättighet, att fritt få demonstrerar.
Jag fick läsa om kvinnan, om hennes liv och hennes bevekelsegrund för sitt agerande. Men jag fick inte läsa om mannen med flaggan. Jag gav mig dock attan på att få veta något om den rakryggade, stolta mannen. Efter mycket letande lyckades jag hitta en artikel, tror det var i Smålandsposten, många år senare, som presenterade den rakryggade killen. En historia med tragik.
https://static.cdn-expressen.se/images/2f/7c/2f7c157fdc754eeca8ac00c825970e7b/16x9/640@60.jpg
Om journalistikens uppgift är att återge verkligheten, då skall den försöka ge en förståelse av varför kvinnan slog. Men den måste också söka förklaringen till varför mannen med flaggan gick där. Berättelsen kring fotot har dock varit obalanserad. Hon hade erfarenhet av rasism, och från den personliga, själsliga erfarenheten kom slaget mot honom. Medan han, ja, han hade ingen erfarenhet, han hade ingen själ, han var ingen person. Han var ingenting annat är rasisten. Om honom och hans bevekelsegrund, fick vi intet veta.
Därför skall du vara uppmärksam. När någon journalist försöker fånga människan, då kan det finnas ett politiskt motiv. Se om andra fångas på likvärdigt sätt. Då är det en god journalist och god media.
Men mitt gamla råd står kvar. Läs slaskpressen, den tydligt politiserade, Aftonbladet och Samnytt, och ha sedan de mer professionella, SvT och Svenska Dagbladet som en motkraft. Men över detta svävar du, med din kritiska blick. Balansen, som krävs för analysen, får du själv stå för.
Den 25 april 2021
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
