Mäns våld mot kvinnor har uppmärksammats då fem kvinnor mördats på kort tid i Sverige. Hanteringen av debatten berättar den nutida historien som vi så väl känner igen. Hur vår värld skapas av information. Och hur delat Sverige är.
Genom Sverige går vallgravar. Etnicitet och islam är två sådana vallgravar, där folk på den ena sidan vill förstora upp etnicitet och islam, medan folk på den andra sidan vill tona ner, eller helst undvika dem helt.
Det rysliga i detta, som jag antydde igår, är att de som likt forskarna skall vara i vallgraven för att rapportera, och framför allt, att inte ta ställning, att inte krypa upp på endera vallgravssidan, tycks krypa upp. Det jag avser idag är journalisterna, de som delas upp i traditionell (eller normal) media och alternativmedia.
Tydligare är så här kan det inte bli.
Aftonbladet rapporterar om männen (tyvärr just nu på låst artikel). Där får man lite information om dem, bl a om det funnits droger i deras liv och att en har hört röster. Inget av karakteristiken sägs explicit ha lett till att mannen mördade kvinnan. Aftonbladet hör till traditionell media, dock med en modern vänsterinriktning, bl a med inslag av acceptans av nyrasism.
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/9OwXll/har-ar-mannen-som-misstanks-ha-mordat-de-fem-kvinnorna
Fria Tider rapporterar om männen. De fokuserar enbart på deras ålder och var de är födda eller vilket språk de talar, dvs ett närmevärde på etnicitet. Inget av karakteristiken hävdar de är orsaken till morden. Fria Tider hör till det som kallas alternativmedia, vilken kännetecknas av att vara invandrarkritisk.
https://www.friatider.se/har-ar-de-misstankta-efter-kvinnomorden
Det tycks som om ingen, på var sin sida av vallgraven, är villig att göra en journalistiskt analytisk insats, att försöka förstå männens agerande. De redovisar, på var sin sida av vallgraven, lite karakteristik, men redogör inte för skälen till redovisningen av just den karakteristik de väljer att återge.
En sak är de samstämmiga med, männens ålder. Men varför redogör de för åldern? Kan den vara en förklaring till morden, t ex under den vanliga hypotesen, att unga män är mest aggressiva? I just dessa fall verkar den hypotesen inte vara så välfunnen då åldrarna, enligt Fria Tider, är 23, 26, 37, 40, 46.
På bägge sidor genomförs här journalistik av den värsta sort. Man tar upp karakteristik och återger den. Men man motiverar inte varför man väljer ut just de delarna av männens liv som man återger. Eftersom de tar upp just dessa och inte, t ex om de var högerhänta, gör de en gallring av karakteristik, vilket förmodas göras utifrån tron att det som de beskriver, kan förklara deras mördande. Men, märk väl, de motiverar inte deras urval av karakteristik.
I vetenskapliga sammanhang är detta ett uttryck för irrationalitet och kan inte accepteras. Du får inte observera en variabel utan grundad anledning, dvs en tro, det som kallas teori, att den har betydelse. Skulle en student försöka förklara männens mördarbeteende, då hade inte högerhänt accepterats som variabel, om inte studenten kunde anföra ett skäl att uppmärksamma högerhänthet.
Det som är det hemska i denna journalistik är att det finns en teori bakom. Att det inte alls är så irrationellt som det ser ut som. Utan att var journalist har en teori om vad som förklarar och därför redovisar ett urval av karakteristik. Men, den döljer sin teori.
Istället kräver de av läsaren att den skall hysa samma teori, t ex att etnicitet dödar, eller att inre röster dödar. Hos de fördomsfulla bekräftas då fördomen. Hos de utan dessa fördomar, dvs utan dessa implicita teorier om orsaken till mördande, blir artiklarna obegripliga, då de redovisar till synes slumpmässiga faktorer.
Nu kan journalisterna försöka undkomma denna kritik genom att hävda att deras uppgift inte är att förklara utan att beskriva. Bördan av förklaring ligger inte hos journalisten, utan hos läsaren. Journalisten redovisar blott fakta.
Det är givetvis en lögn, ty faktum är att bägge sidorna av vallgraven redovisar olika fakta, vilket visar att de minsann inte ger oss en fullödig redovisning, där läsaren lämnas ensam med sin analys. Urvalet av fakta röjer att journalisten står på endera sidan av vallgraven.
Den riktige journalisten, den som liknar forskaren, den simmar i vallgraven. Men där simmar varken Aftonbladet eller Fria Tider. Ty de vill skapa en verklighet. Inte återge en verklighet eller förklara den.
Den 24 april 2021
Sven-Olof Yrjö Collin
Genom Sverige går vallgravar. Etnicitet och islam är två sådana vallgravar, där folk på den ena sidan vill förstora upp etnicitet och islam, medan folk på den andra sidan vill tona ner, eller helst undvika dem helt.
Det rysliga i detta, som jag antydde igår, är att de som likt forskarna skall vara i vallgraven för att rapportera, och framför allt, att inte ta ställning, att inte krypa upp på endera vallgravssidan, tycks krypa upp. Det jag avser idag är journalisterna, de som delas upp i traditionell (eller normal) media och alternativmedia.
Tydligare är så här kan det inte bli.
Aftonbladet rapporterar om männen (tyvärr just nu på låst artikel). Där får man lite information om dem, bl a om det funnits droger i deras liv och att en har hört röster. Inget av karakteristiken sägs explicit ha lett till att mannen mördade kvinnan. Aftonbladet hör till traditionell media, dock med en modern vänsterinriktning, bl a med inslag av acceptans av nyrasism.
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/9OwXll/har-ar-mannen-som-misstanks-ha-mordat-de-fem-kvinnorna
Fria Tider rapporterar om männen. De fokuserar enbart på deras ålder och var de är födda eller vilket språk de talar, dvs ett närmevärde på etnicitet. Inget av karakteristiken hävdar de är orsaken till morden. Fria Tider hör till det som kallas alternativmedia, vilken kännetecknas av att vara invandrarkritisk.
https://www.friatider.se/har-ar-de-misstankta-efter-kvinnomorden
Det tycks som om ingen, på var sin sida av vallgraven, är villig att göra en journalistiskt analytisk insats, att försöka förstå männens agerande. De redovisar, på var sin sida av vallgraven, lite karakteristik, men redogör inte för skälen till redovisningen av just den karakteristik de väljer att återge.
En sak är de samstämmiga med, männens ålder. Men varför redogör de för åldern? Kan den vara en förklaring till morden, t ex under den vanliga hypotesen, att unga män är mest aggressiva? I just dessa fall verkar den hypotesen inte vara så välfunnen då åldrarna, enligt Fria Tider, är 23, 26, 37, 40, 46.
På bägge sidor genomförs här journalistik av den värsta sort. Man tar upp karakteristik och återger den. Men man motiverar inte varför man väljer ut just de delarna av männens liv som man återger. Eftersom de tar upp just dessa och inte, t ex om de var högerhänta, gör de en gallring av karakteristik, vilket förmodas göras utifrån tron att det som de beskriver, kan förklara deras mördande. Men, märk väl, de motiverar inte deras urval av karakteristik.
I vetenskapliga sammanhang är detta ett uttryck för irrationalitet och kan inte accepteras. Du får inte observera en variabel utan grundad anledning, dvs en tro, det som kallas teori, att den har betydelse. Skulle en student försöka förklara männens mördarbeteende, då hade inte högerhänt accepterats som variabel, om inte studenten kunde anföra ett skäl att uppmärksamma högerhänthet.
Det som är det hemska i denna journalistik är att det finns en teori bakom. Att det inte alls är så irrationellt som det ser ut som. Utan att var journalist har en teori om vad som förklarar och därför redovisar ett urval av karakteristik. Men, den döljer sin teori.
Istället kräver de av läsaren att den skall hysa samma teori, t ex att etnicitet dödar, eller att inre röster dödar. Hos de fördomsfulla bekräftas då fördomen. Hos de utan dessa fördomar, dvs utan dessa implicita teorier om orsaken till mördande, blir artiklarna obegripliga, då de redovisar till synes slumpmässiga faktorer.
Nu kan journalisterna försöka undkomma denna kritik genom att hävda att deras uppgift inte är att förklara utan att beskriva. Bördan av förklaring ligger inte hos journalisten, utan hos läsaren. Journalisten redovisar blott fakta.
Det är givetvis en lögn, ty faktum är att bägge sidorna av vallgraven redovisar olika fakta, vilket visar att de minsann inte ger oss en fullödig redovisning, där läsaren lämnas ensam med sin analys. Urvalet av fakta röjer att journalisten står på endera sidan av vallgraven.
Den riktige journalisten, den som liknar forskaren, den simmar i vallgraven. Men där simmar varken Aftonbladet eller Fria Tider. Ty de vill skapa en verklighet. Inte återge en verklighet eller förklara den.
Den 24 april 2021
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
