Du vet sannolikt vem Floyd är. Mannen som dog under en polismans knä i USA. Det väckte en rörelse som heter Black Lifes Matter, som t o m kommit till Sverige, trots att just färgrasismen i Sverige inte upplevs, i alla fall av mig, som så brännande.
Du vet sannolikt inte vem Yasaman Aryani är. Kvinnan som sitter i fängelse i Iran för att hon inte burit schal. Hon skall sitta där i 16 år. För att inte ha täckt sitt hår. Några röster hörs, men sannerligen fylls inte tidningarna om kvinnornas situation i Iran. I Sverige, ja, där finns nästan det motsatta, svenska kvinnor som demonstrerar för schal (https://petterssonorg.files.wordpress.com/2016/06/slojdamer_sloja_politiker_veronica_palm_romson_schyman_.jpg ).
Varför fylls tidningar och varför springer ungdomar på gatorna för en svart man och mot rasism i USA, medan det är magert med skrivande och engagemang för en kvinna och mot sexismen i Iran?
En förklaring kan vara den ständigt närvarande låga förväntningarnas rasism. Vi är förfärade över Förintelsen, ty det var ett kulturfolk som anställde ett mördande av groteska dimensioner. När samma antal mördas, under statens direktiv i Ukraina, tio år innan Förintelsen, det som heter Holodomor, då finns inte samma förfaselse. Kanske för att det brottet utfördes av slaver, som enligt de låga förväntningarnas rasism är ett mindre utvecklat folk, de som avslutade slaveriet först på mitten av 1800-talet.
Är det en liknande rasism som finns här? Vi förväntar oss mycket av USA, ett land som, tillsammans med Frankrike och Storbritannien, länge varit föredöme i demokrati. Däremot förväntar vi oss inte mycket av arabisk kultur, även om den sker hos ett stort kulturfolk, perserna, som ju är glömt, ja, så glömt att man t o m blandar samman att iranier med araber. De stackarna är, likt slaverna, inte så utvecklade att de förstår, såsom vi gör, vad de gör.
Eller ligger förklaringen i den ideologiska blindheten? Medan förtrycket av svarta är subtilt och förekommer utan någon tydlig bas, är kvinnoförtrycket tämligen enkelt att hänföra till, inte uttömmande, med till stor del, till en ideologi som är en religion, islam. Då slår den ideologiska blindheten till. Det som definieras som religion, speciellt med bedjande människor, kyrkor och präster, undviker man. Religiös praktik undgår i allmänhet kritik. Judars och muslimers skändande av nyfödda pojkar får fortgå. Blott några undantag finns. När muslimerna börjar följa koranen alltför troget och skär halsen av avfällingar, då är t o m gränsen nådd för de religiöst blinda.
Vill du se den religiösa blindheten med ett annat exempel, notera då vilken uppmärksamhet som ges till Kinas förföljelse av uigurerna. Om dessa vet du sannolikt mer än om förföljelsen av kvinnor i Iran. Förvisso är de kanske ett folkslag, med turkiskt ursprung, men framför allt är de muslimer. Kinas stat går mot dem, då det religiösa inslaget passar staten illa. Då vaknar det religiöst blinda västerlandet. En förföljd religiös grupp väcker omtanke. Mer än förföljelse av kvinnor väcker.
Kanske det finns andra förklaringar. Men en förklaring finns inte, att de svartas villkor är sådana att de måste uppmärksammas betydligt mer än kvinnornas villkor. Den som hade kunnat säga att det är berättigat att uppmärksamma Floyd mer än Aryani.
Det är en frän sexism som stänger in kvinnor i Iran, och i många andra muslimska länder. Det är en sexism som drar över världen, med betydligt större omfång än rasismen mot svarta. Det skriver jag inte för att förringa rasismen mot de svarta, utan för att uppmärksamma sexismen.
Vi kan ha hur kritiskt förhållningssätt som helst, men inför ett bombardemang av information om ett fenomen, och en tystnad om ett annat, blir vi alla blinda.
I morgon fortsätter jag på detta tema, hur vår värld skapas av den information vi ges.
Den 23 april 2021
Sven-Olof Yrjö Collin
Du vet sannolikt inte vem Yasaman Aryani är. Kvinnan som sitter i fängelse i Iran för att hon inte burit schal. Hon skall sitta där i 16 år. För att inte ha täckt sitt hår. Några röster hörs, men sannerligen fylls inte tidningarna om kvinnornas situation i Iran. I Sverige, ja, där finns nästan det motsatta, svenska kvinnor som demonstrerar för schal (https://petterssonorg.files.wordpress.com/2016/06/slojdamer_sloja_politiker_veronica_palm_romson_schyman_.jpg ).
Varför fylls tidningar och varför springer ungdomar på gatorna för en svart man och mot rasism i USA, medan det är magert med skrivande och engagemang för en kvinna och mot sexismen i Iran?
En förklaring kan vara den ständigt närvarande låga förväntningarnas rasism. Vi är förfärade över Förintelsen, ty det var ett kulturfolk som anställde ett mördande av groteska dimensioner. När samma antal mördas, under statens direktiv i Ukraina, tio år innan Förintelsen, det som heter Holodomor, då finns inte samma förfaselse. Kanske för att det brottet utfördes av slaver, som enligt de låga förväntningarnas rasism är ett mindre utvecklat folk, de som avslutade slaveriet först på mitten av 1800-talet.
Är det en liknande rasism som finns här? Vi förväntar oss mycket av USA, ett land som, tillsammans med Frankrike och Storbritannien, länge varit föredöme i demokrati. Däremot förväntar vi oss inte mycket av arabisk kultur, även om den sker hos ett stort kulturfolk, perserna, som ju är glömt, ja, så glömt att man t o m blandar samman att iranier med araber. De stackarna är, likt slaverna, inte så utvecklade att de förstår, såsom vi gör, vad de gör.
Eller ligger förklaringen i den ideologiska blindheten? Medan förtrycket av svarta är subtilt och förekommer utan någon tydlig bas, är kvinnoförtrycket tämligen enkelt att hänföra till, inte uttömmande, med till stor del, till en ideologi som är en religion, islam. Då slår den ideologiska blindheten till. Det som definieras som religion, speciellt med bedjande människor, kyrkor och präster, undviker man. Religiös praktik undgår i allmänhet kritik. Judars och muslimers skändande av nyfödda pojkar får fortgå. Blott några undantag finns. När muslimerna börjar följa koranen alltför troget och skär halsen av avfällingar, då är t o m gränsen nådd för de religiöst blinda.
Vill du se den religiösa blindheten med ett annat exempel, notera då vilken uppmärksamhet som ges till Kinas förföljelse av uigurerna. Om dessa vet du sannolikt mer än om förföljelsen av kvinnor i Iran. Förvisso är de kanske ett folkslag, med turkiskt ursprung, men framför allt är de muslimer. Kinas stat går mot dem, då det religiösa inslaget passar staten illa. Då vaknar det religiöst blinda västerlandet. En förföljd religiös grupp väcker omtanke. Mer än förföljelse av kvinnor väcker.
Kanske det finns andra förklaringar. Men en förklaring finns inte, att de svartas villkor är sådana att de måste uppmärksammas betydligt mer än kvinnornas villkor. Den som hade kunnat säga att det är berättigat att uppmärksamma Floyd mer än Aryani.
Det är en frän sexism som stänger in kvinnor i Iran, och i många andra muslimska länder. Det är en sexism som drar över världen, med betydligt större omfång än rasismen mot svarta. Det skriver jag inte för att förringa rasismen mot de svarta, utan för att uppmärksamma sexismen.
Vi kan ha hur kritiskt förhållningssätt som helst, men inför ett bombardemang av information om ett fenomen, och en tystnad om ett annat, blir vi alla blinda.
I morgon fortsätter jag på detta tema, hur vår värld skapas av den information vi ges.
Den 23 april 2021
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
