Jag blev kallad till korrigeringssamtal (sic!) när jag arbetade på Högskolan Kristianstad. Därpå följde ytterligare sådana sk ’samtal’ med personalchefen och olika sk chefer. Det sista ’samtalet’ var det magnifika då en rad av sk chefer satt på rektorns rum, där rektorn angav de skäl som fanns för att min anställning skulle avlutas. Vilka de skälen var, är inte av vikt här, och har av högskolan begärts vara hemliga….
På ett sådant 'samtal' fick jag frågan om jag hade respekt för X, vilket var en av de sk cheferna. Jag försökte titta med förvånad blick, och teg. Den förvånade blicken fanns där för att försöka undvika att uttala mig. Ty, visst var det så att jag inte hade någon respekt för den sk chefen. Hur skulle jag kunna ha respekt för den personen?
I alla de följande sk ’samtalen’ hade jag samma problem. Jag kunde aldrig riktigt gå in i diskussion, ja, knappt ens delta i de sk ’samtalen’, eftersom det som skedde …inte fanns. Ty den och det man inte respekterar, finns inte.
En akademisk organisation har potentiellt ett stort problem. I alla fall om det finns personer som jag, som är uppväxt i den akademiska världen innan man hade importerat den verksamhetsfrämmande termen och fenomenet ’chef’.
En akademisk organisation består av en professionell organisation och av en administrativ organisation. I den professionella organisationen finns förvisso de som har högre titel än andra, dvs det finns ett element av hierarki. Men, den professionella organisationens hierarki fylls mestadels av respekt. En duktig forskare har mer respekt, och ges mer utrymme, än en dålig forskare, oaktat deras titlar. Substans går före titel. Ja, titeln är tämligen ovidkommande. Man kan säga att en individs mandat baseras på respekten för personens gärning. En gärningsrespekt. Blott den som saknar andras respekt, börjar mullra om sin titel.
När den professionelle möter dagens administrativa organisation, uppstår problem. Administrationen har en hierarki, där mandaten knyts till position och titel, och inte till gärning. Kanske gärning är korrelerad med titel, men den gärning som ger respekt i administrationen, kanske inte är den gärning som ger respekt i den professionella organisationen.
Den professionella kan ha svårt att uppfatta det mandat som hierarkin gett till den sk chefen, p g a att den inte ser gärningen, och att den definitivt inte erkänner hierarki baserat på titel som grund för respekt. Ja, den professionella kallar t o m den sk chefen för en ’s k chef’. Ty den som har titeln ’chef’ har inget mandat, den åtnjuter ingen respekt i den professionelles ögon, ty mandat och respekt kan blott erövras genom gärningen. Gärningsrespekt och inte hierarkirespekt.
Mandaten i den administrativa organisationen kommer främst genom hierarkin, inte genom gärning. En dekan som med nöd och näppe är disputerad, som är forskningsmässigt undermålig, som inte klarar undervisning, ja, undviker undervisning genom att vara dekan, den kan aldrig vinna gärningsrespekt. Den kan blott luta sig på att vara sk chef, vilket innebär att den blott kan påverka den professionella genom hierarkins sanktioner, t ex genom avsked.
De sk ’samtalen’ jag hade med de sk ’cheferna’, var därför hopplösa från början, då jag saknade respekt för ’samtalen’, och för de som höll i ’samtalen’. Det enda jag hade var rädslan för deras sanktioner. En rädsla som skulle visa sig vara motiverad då de utlöste den värsta sanktionen, avskedet. En rädsla jag försökte dämpa genom att inför varje sk ’samtal, lyssnade på https://www.youtube.com/watch?v=gUUdQfnshJ4 .
Jag kan inte lyda. Det är ju därför jag sökt mig till akademin. Därför är sk ’chefer’, som kräver lydnad, inte verksamma mot mig. Däremot kan jag följa. Inte alltid för att jag håller med, utan för att jag respekterar den jag följer. Slutligen kan jag vara engagerad, vilket jag är när jag förstår och håller med. Vinn mitt hjärta med argument, och jag slår följe med dig.
I den professionella organisationen lyder man inte. Möjligen följer man. Men helst är man engagerad, övertygad av den andres argument. I en akademisk organisation, med en professionell och en administrativ del, fungerar sannolikt organisationen bäst om administrationens imiterar den professionella organisationen. Det är kanske därför den tenderat att följa den professionella organisationen, där dekan är docent och rektor är professor, där titlarna är approximationer av gärningens respekt.
När den administrativa organisationen har sin egen hierarki, med sin egen grund för positionerna, tappar den akademikernas respekt. I brist på respekt, måste därför administratörerna, de sk ’cheferna’ ta till underkastelsen, lydnaden, kommandot.
På Högskolan Kristianstad blev principen om att lyda starkt kommunicerad, när de kunde avskeda en rimligt duktig professor, mycket uppskattad bland studenterna och bland en del av personalen, men helt ogillad av de sk cheferna, då de, fullt korrekt, förstod att professorn saknade respekt för dem. Han hade blott rädsla, som han försökte behandla genom Chris Rea. En rädsla han hade all anledning till.
När jag började på Lunds universitet, var den administrativa organisationen, i stort sett, ett stöd för den professionella organisationen. Med en studierektor och en prefekt jag hade respekt för. Idag är den ordningen upp och nervänd på många akademiska anstalter, inte blott bland högskolorna.
Jag tror emellertid att akademierna kan fungera, trots det, ty vad som sker är att den professionella organisationen frikopplar sig från den administrativa. Det gör t ex genom att administrationens lydnadskrav genom blankettifyllande utförs, men verksamhetens säkerställs genom att blankettifyllandet inte påverkar verksamheten. För en lärare som jag, ibland i ekonomistyrning, är detta det värsta tänkbara utfallet. Ty blanketterna finns till för att både styra direkt, och för att kunna ge möjligheter till utvärdering, och därmed indirekt styrning. Men då blankettifyllandet inte påverkar verksamheten, varken direkt eller indirekt, är det en tom ceremoni som utförs. En tom ceremoni av lydnad.
En administration av sk chefer har ingen respekt, men de har däremot smilfinkar. De, som genom sitt smilfinkeri säkerställer att verksamheten fungerar. Trots de sk cheferna.
Den 7 januari 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
På ett sådant 'samtal' fick jag frågan om jag hade respekt för X, vilket var en av de sk cheferna. Jag försökte titta med förvånad blick, och teg. Den förvånade blicken fanns där för att försöka undvika att uttala mig. Ty, visst var det så att jag inte hade någon respekt för den sk chefen. Hur skulle jag kunna ha respekt för den personen?
I alla de följande sk ’samtalen’ hade jag samma problem. Jag kunde aldrig riktigt gå in i diskussion, ja, knappt ens delta i de sk ’samtalen’, eftersom det som skedde …inte fanns. Ty den och det man inte respekterar, finns inte.
En akademisk organisation har potentiellt ett stort problem. I alla fall om det finns personer som jag, som är uppväxt i den akademiska världen innan man hade importerat den verksamhetsfrämmande termen och fenomenet ’chef’.
En akademisk organisation består av en professionell organisation och av en administrativ organisation. I den professionella organisationen finns förvisso de som har högre titel än andra, dvs det finns ett element av hierarki. Men, den professionella organisationens hierarki fylls mestadels av respekt. En duktig forskare har mer respekt, och ges mer utrymme, än en dålig forskare, oaktat deras titlar. Substans går före titel. Ja, titeln är tämligen ovidkommande. Man kan säga att en individs mandat baseras på respekten för personens gärning. En gärningsrespekt. Blott den som saknar andras respekt, börjar mullra om sin titel.
När den professionelle möter dagens administrativa organisation, uppstår problem. Administrationen har en hierarki, där mandaten knyts till position och titel, och inte till gärning. Kanske gärning är korrelerad med titel, men den gärning som ger respekt i administrationen, kanske inte är den gärning som ger respekt i den professionella organisationen.
Den professionella kan ha svårt att uppfatta det mandat som hierarkin gett till den sk chefen, p g a att den inte ser gärningen, och att den definitivt inte erkänner hierarki baserat på titel som grund för respekt. Ja, den professionella kallar t o m den sk chefen för en ’s k chef’. Ty den som har titeln ’chef’ har inget mandat, den åtnjuter ingen respekt i den professionelles ögon, ty mandat och respekt kan blott erövras genom gärningen. Gärningsrespekt och inte hierarkirespekt.
Mandaten i den administrativa organisationen kommer främst genom hierarkin, inte genom gärning. En dekan som med nöd och näppe är disputerad, som är forskningsmässigt undermålig, som inte klarar undervisning, ja, undviker undervisning genom att vara dekan, den kan aldrig vinna gärningsrespekt. Den kan blott luta sig på att vara sk chef, vilket innebär att den blott kan påverka den professionella genom hierarkins sanktioner, t ex genom avsked.
De sk ’samtalen’ jag hade med de sk ’cheferna’, var därför hopplösa från början, då jag saknade respekt för ’samtalen’, och för de som höll i ’samtalen’. Det enda jag hade var rädslan för deras sanktioner. En rädsla som skulle visa sig vara motiverad då de utlöste den värsta sanktionen, avskedet. En rädsla jag försökte dämpa genom att inför varje sk ’samtal, lyssnade på https://www.youtube.com/watch?v=gUUdQfnshJ4 .
Jag kan inte lyda. Det är ju därför jag sökt mig till akademin. Därför är sk ’chefer’, som kräver lydnad, inte verksamma mot mig. Däremot kan jag följa. Inte alltid för att jag håller med, utan för att jag respekterar den jag följer. Slutligen kan jag vara engagerad, vilket jag är när jag förstår och håller med. Vinn mitt hjärta med argument, och jag slår följe med dig.
I den professionella organisationen lyder man inte. Möjligen följer man. Men helst är man engagerad, övertygad av den andres argument. I en akademisk organisation, med en professionell och en administrativ del, fungerar sannolikt organisationen bäst om administrationens imiterar den professionella organisationen. Det är kanske därför den tenderat att följa den professionella organisationen, där dekan är docent och rektor är professor, där titlarna är approximationer av gärningens respekt.
När den administrativa organisationen har sin egen hierarki, med sin egen grund för positionerna, tappar den akademikernas respekt. I brist på respekt, måste därför administratörerna, de sk ’cheferna’ ta till underkastelsen, lydnaden, kommandot.
På Högskolan Kristianstad blev principen om att lyda starkt kommunicerad, när de kunde avskeda en rimligt duktig professor, mycket uppskattad bland studenterna och bland en del av personalen, men helt ogillad av de sk cheferna, då de, fullt korrekt, förstod att professorn saknade respekt för dem. Han hade blott rädsla, som han försökte behandla genom Chris Rea. En rädsla han hade all anledning till.
När jag började på Lunds universitet, var den administrativa organisationen, i stort sett, ett stöd för den professionella organisationen. Med en studierektor och en prefekt jag hade respekt för. Idag är den ordningen upp och nervänd på många akademiska anstalter, inte blott bland högskolorna.
Jag tror emellertid att akademierna kan fungera, trots det, ty vad som sker är att den professionella organisationen frikopplar sig från den administrativa. Det gör t ex genom att administrationens lydnadskrav genom blankettifyllande utförs, men verksamhetens säkerställs genom att blankettifyllandet inte påverkar verksamheten. För en lärare som jag, ibland i ekonomistyrning, är detta det värsta tänkbara utfallet. Ty blanketterna finns till för att både styra direkt, och för att kunna ge möjligheter till utvärdering, och därmed indirekt styrning. Men då blankettifyllandet inte påverkar verksamheten, varken direkt eller indirekt, är det en tom ceremoni som utförs. En tom ceremoni av lydnad.
En administration av sk chefer har ingen respekt, men de har däremot smilfinkar. De, som genom sitt smilfinkeri säkerställer att verksamheten fungerar. Trots de sk cheferna.
Den 7 januari 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
