Igår skrev jag nedsättande om den självkörande bilen, som en inskränkning av den manliga friheten att med risk för sig själv och andra, njuta den berusande hastigheten. Jag hoppas att den satiriska undertonen var tydlig.
Tekniken med självkörande bilar erbjuder en vision med goda och onda inslag. Du kan begära fram en bil till din adress vid ett visst klockslag och begära att den kör dig till en annan adress. Via det centrala systemet vet bilen vilka trafikströmmar som inte bara finns, utan vilka som kommer att finnas under din transport. Den kan då beräkna den optimala vägen och hastigheten. Det blir en möjlighet till samhällsekonomisk optimering i det system som idag är mer en anarki än ett planerat system. Du avstår friheten att välja väg och hastighet, i utbyte mot att vara del i ett ekonomiskt och ekologiskt inriktat system för transporter.
Vi känner väl ineffektiviteten i anarkistiska system. Det kallas den gemensamma egendomens tragedi, där individer optimerar sin egen nytta, som leder till förfång för den gemensamma nyttan, där 1+1<2, ja ibland t o m <1. Det är system där opportunism och bedrägeri belönas. Varvid knasiga kontrollsystem byggs upp, som innebär att t ex en av världens mest skickliga förare, Sébastien Loeb, nio år i följd världsmästare i rally, måste köra med samma hastighet som en 90-åring som kör 30 mil per år, ty hastighetsbegränsningen gäller alla och är inte individuellt anpassade.
Visionen kring den självkörande bilen innebär förvisso att din frihet, även Loeb’s, begränsas helt, men till gagn för ett ekonomiskt och ekologiskt system för individuella transporter. Är vi villiga att uppge friheten och glädjen i körandet? Att lämna dagens, i grunden anarkistiska system, med befängda kontrollsystem, för ett helt planerat och kontrollerat system?
Kanske det finns en lucka i systemet? Det kan finnas vägar där även den mest avancerade teknik inte kan övertrumfa människans förmåga att läsa trafiksituationen. På mindre vägar, på skogsvägar, med slingriga kurvor och smala ställen, kanske tekniken inte kan hjälpa oss. Där kan människor som jag, få leva ut vår önskan att fritt framföra vårt fordon. Så fritt det nu kan vara på de smala vägarna och skymda kurvorna.
Jag hör andra muttra, vad är det för frihet att köra som en buse, med dödliga hastigheter, för både föraren och medtrafikanter? En frihet som kostar liv och som kostar hög energiförbrukning. Med visionen av den självkörande bilen, har du friheten att åka när du vill, att få åka dit du vill. Med inskränkningen av din frihet att du inte väljer hastighet eller väg.
Jag påminns om min släkting som sade att han gärna kunde ha en motbok, dvs ett system för att notera och begränsa alkoholinköp, om det ledde till att alkoholrelaterade skador, på drinkaren och på drinkarens omgivning, minskade. Visst minskade min frihet med motboken, men det som vi vinner är så mycket större, hävdade min solidariske släkting. Han såg inskränkningen av sin egen frihet som mindre viktig relativt andras vunna frihet.
Det finns ingen lösning på detta problem, friheten mot det planerade systemet. Det är ju grunden i hela statens problem, att människans individuella frihet inskränks, till gagn för det gemensamma samhället.
Men vi måste också se att vårt anarkistiska individuella transportsystem har en mängd restriktioner på den individuella friheten, till gagn för den samhälleliga effektiviteten. Vi får inte köra med vilket transportmedel som helst. På motorväg får du inte cykla eller köra med traktor. Du måste få statens godkännande av din bil genom besiktningen. Du är underkastad hastighetsbegränsningar. Du måste köra på höger sida. Du måste lämna företräde på olika platser för de som kommer från höger. Du måste erhålla rätten att köra genom att genomgå prov som visar att du kan alla dessa regler.
Det senare är kanske en av de viktigaste aspekter att ta fram till förmån för det planerade individuella transportsystemet genom självkörande bilar. Ty är de sant självkörande, kan en 10-åring, blind och utan armar, själv åka bil från en punkt till en annan. Du avstår en del av din frihet, till mycket större gagn för någon annan. 1+1>2.
Anarki mot planerat system. Allt detta graviterar mot den grundläggande frågan: Vad är vår frihet värd?
Öllsjö den 19 januari 2020
Tekniken med självkörande bilar erbjuder en vision med goda och onda inslag. Du kan begära fram en bil till din adress vid ett visst klockslag och begära att den kör dig till en annan adress. Via det centrala systemet vet bilen vilka trafikströmmar som inte bara finns, utan vilka som kommer att finnas under din transport. Den kan då beräkna den optimala vägen och hastigheten. Det blir en möjlighet till samhällsekonomisk optimering i det system som idag är mer en anarki än ett planerat system. Du avstår friheten att välja väg och hastighet, i utbyte mot att vara del i ett ekonomiskt och ekologiskt inriktat system för transporter.
Vi känner väl ineffektiviteten i anarkistiska system. Det kallas den gemensamma egendomens tragedi, där individer optimerar sin egen nytta, som leder till förfång för den gemensamma nyttan, där 1+1<2, ja ibland t o m <1. Det är system där opportunism och bedrägeri belönas. Varvid knasiga kontrollsystem byggs upp, som innebär att t ex en av världens mest skickliga förare, Sébastien Loeb, nio år i följd världsmästare i rally, måste köra med samma hastighet som en 90-åring som kör 30 mil per år, ty hastighetsbegränsningen gäller alla och är inte individuellt anpassade.
Visionen kring den självkörande bilen innebär förvisso att din frihet, även Loeb’s, begränsas helt, men till gagn för ett ekonomiskt och ekologiskt system för individuella transporter. Är vi villiga att uppge friheten och glädjen i körandet? Att lämna dagens, i grunden anarkistiska system, med befängda kontrollsystem, för ett helt planerat och kontrollerat system?
Kanske det finns en lucka i systemet? Det kan finnas vägar där även den mest avancerade teknik inte kan övertrumfa människans förmåga att läsa trafiksituationen. På mindre vägar, på skogsvägar, med slingriga kurvor och smala ställen, kanske tekniken inte kan hjälpa oss. Där kan människor som jag, få leva ut vår önskan att fritt framföra vårt fordon. Så fritt det nu kan vara på de smala vägarna och skymda kurvorna.
Jag hör andra muttra, vad är det för frihet att köra som en buse, med dödliga hastigheter, för både föraren och medtrafikanter? En frihet som kostar liv och som kostar hög energiförbrukning. Med visionen av den självkörande bilen, har du friheten att åka när du vill, att få åka dit du vill. Med inskränkningen av din frihet att du inte väljer hastighet eller väg.
Jag påminns om min släkting som sade att han gärna kunde ha en motbok, dvs ett system för att notera och begränsa alkoholinköp, om det ledde till att alkoholrelaterade skador, på drinkaren och på drinkarens omgivning, minskade. Visst minskade min frihet med motboken, men det som vi vinner är så mycket större, hävdade min solidariske släkting. Han såg inskränkningen av sin egen frihet som mindre viktig relativt andras vunna frihet.
Det finns ingen lösning på detta problem, friheten mot det planerade systemet. Det är ju grunden i hela statens problem, att människans individuella frihet inskränks, till gagn för det gemensamma samhället.
Men vi måste också se att vårt anarkistiska individuella transportsystem har en mängd restriktioner på den individuella friheten, till gagn för den samhälleliga effektiviteten. Vi får inte köra med vilket transportmedel som helst. På motorväg får du inte cykla eller köra med traktor. Du måste få statens godkännande av din bil genom besiktningen. Du är underkastad hastighetsbegränsningar. Du måste köra på höger sida. Du måste lämna företräde på olika platser för de som kommer från höger. Du måste erhålla rätten att köra genom att genomgå prov som visar att du kan alla dessa regler.
Det senare är kanske en av de viktigaste aspekter att ta fram till förmån för det planerade individuella transportsystemet genom självkörande bilar. Ty är de sant självkörande, kan en 10-åring, blind och utan armar, själv åka bil från en punkt till en annan. Du avstår en del av din frihet, till mycket större gagn för någon annan. 1+1>2.
Anarki mot planerat system. Allt detta graviterar mot den grundläggande frågan: Vad är vår frihet värd?
Öllsjö den 19 januari 2020
RSS-flöde
