Brottsförebyggande Rådet har publicerat en undersökning, där de frågat personer om olika saker, bl a om de utsatts för sexualbrott. Mer än var tredje kvinna uppger att de blivit utsatt.
Eftersom de har ställt den frågan tidigare, kan man veta att det har skett en kraftig ökning av känslan att blivit utsatt för sexualbrott hos kvinnor.
En ledarskribent anför att detta är en av dagens största svek. (https://www.svd.se/epidemin-av-valdtakter-ar-var-tids-stora-svek )
Sveket är tvåfaldigt.
Det främsta sveket består i att kvinnor känner sig sexuellt utsatta. Att kvinnofriden, som lagstiftades om för så länge sedan, minskar i samhället.
Men, säger somliga, kanske det är så att kvinnofriden inte alls har minskat, utan det är blott uppmärksamheten mot hoten mot kvinnofriden som ökat. Det är mer en effekt av #metoo och diskussionen kring manliga kändisars beteende. Sexualbrotten har hela tiden funnits där, men nu erkänner kvinnorna och får erkänna sin utsatthet för sexualbrott.
Andra sveket är att acceptera denna hypotes. Man tar fram detta som en förklaring till ökningen. Men det är en hypotes. Det är inte ett empiriskt konstaterande, ty ingen vet om benägenheten att definiera en aktivitet som sexualbrott har ökat. Det är en spekulation, ett hitte-på.
Ökningen i känslan att vara utsatt kan bero på att kvinnornas känslighet ökat eller att deras utsatthet ökat. Att driva spekulationen att det är känslan, men inte handlingarna som ökat, är att förringa kvinnornas situation till en upplevelsevärld, utan god kontakt med verklighetens handlingar.
Jag framkastar då hypotesen att de som odlar hypotesen av ökad kvinnlig känslighet, vill undvika den andra hypotesen, att det har skett en ökning av sexualbrottshandlingar. Ty samtidigt som denna upplevelse av sexualbrott ökar, ökar invandringen enormt, och invandring från samhällen med rent bisarr kvinnosyn. Därför går en del av ökningen att härleda till invandringen av män med bisarr kvinnosyn.
Ännu har vi inget underlag för att testa min hypotes, varför den är av samma dignitet som hypotesen om kvinnors ökade känslighet för sexualbrott. Det är ett hitte-på. Det står med andra ord 1-1 i hitte-på-hypoteser.
Men då framkastar jag ytterligare en hypotes. Så att det står 2-1 i hitte-på-hypoteser.
Invandringen har delvis bestått av kvinnor från kulturer med bisarr kvinnosyn. Min tro är att dessa kvinnor har mycket låg känsla för att uppleva sexualbrott. Följer man koranen någorlunda så är dessa kvinnor kvar i den gamla föreställningen, som förhoppningsvis lämnat oss andra, att kvinnan är skyldig att ge sex till mannen i äktenskap. Att äktenskapet, per definition, inte kan inrymma sexualbrott. Och att en kvinna som blir våldtagen kan mycket väl ha orsakat våldtäkten själv, genom att visa sitt hår.
Således tror jag att dessa kvinnor skulle ha uppgett låg känsla av att vara utsatt för sexualbrott.
Om de överhuvudtaget svarar på enkäter.
Därmed vill jag säga att det, trots #metoo och skandalskriverier, finns en stor grupp av kvinnor, vars känslor inte kommer fram i undersökningen. Siffrorna kan således vara underskattade.
Det ser ut att vara oerhört svårt att få kunskap om hur verkligheten ser ut för kvinnorna. Därmed har vi inte kunskap för agerande.
Men frånvaro av kunskap ger ingen rätt att plädera för något, baserat på hypoteser, baserat i antingen skönmålning eller svartmålning. Mitt mellan de främlingsfientliga, som vill förklara det med invandrarnas primitiva kvinnosyn, och de kulturfientliga, som hävdar att det inte är ett uttryck för kultur utan ett grundläggande manligt beteende, står vi som måste behålla förnuftet och den kritiska hållningen.
Öllsjö den 28 november 2018
Eftersom de har ställt den frågan tidigare, kan man veta att det har skett en kraftig ökning av känslan att blivit utsatt för sexualbrott hos kvinnor.
En ledarskribent anför att detta är en av dagens största svek. (https://www.svd.se/epidemin-av-valdtakter-ar-var-tids-stora-svek )
Sveket är tvåfaldigt.
Det främsta sveket består i att kvinnor känner sig sexuellt utsatta. Att kvinnofriden, som lagstiftades om för så länge sedan, minskar i samhället.
Men, säger somliga, kanske det är så att kvinnofriden inte alls har minskat, utan det är blott uppmärksamheten mot hoten mot kvinnofriden som ökat. Det är mer en effekt av #metoo och diskussionen kring manliga kändisars beteende. Sexualbrotten har hela tiden funnits där, men nu erkänner kvinnorna och får erkänna sin utsatthet för sexualbrott.
Andra sveket är att acceptera denna hypotes. Man tar fram detta som en förklaring till ökningen. Men det är en hypotes. Det är inte ett empiriskt konstaterande, ty ingen vet om benägenheten att definiera en aktivitet som sexualbrott har ökat. Det är en spekulation, ett hitte-på.
Ökningen i känslan att vara utsatt kan bero på att kvinnornas känslighet ökat eller att deras utsatthet ökat. Att driva spekulationen att det är känslan, men inte handlingarna som ökat, är att förringa kvinnornas situation till en upplevelsevärld, utan god kontakt med verklighetens handlingar.
Jag framkastar då hypotesen att de som odlar hypotesen av ökad kvinnlig känslighet, vill undvika den andra hypotesen, att det har skett en ökning av sexualbrottshandlingar. Ty samtidigt som denna upplevelse av sexualbrott ökar, ökar invandringen enormt, och invandring från samhällen med rent bisarr kvinnosyn. Därför går en del av ökningen att härleda till invandringen av män med bisarr kvinnosyn.
Ännu har vi inget underlag för att testa min hypotes, varför den är av samma dignitet som hypotesen om kvinnors ökade känslighet för sexualbrott. Det är ett hitte-på. Det står med andra ord 1-1 i hitte-på-hypoteser.
Men då framkastar jag ytterligare en hypotes. Så att det står 2-1 i hitte-på-hypoteser.
Invandringen har delvis bestått av kvinnor från kulturer med bisarr kvinnosyn. Min tro är att dessa kvinnor har mycket låg känsla för att uppleva sexualbrott. Följer man koranen någorlunda så är dessa kvinnor kvar i den gamla föreställningen, som förhoppningsvis lämnat oss andra, att kvinnan är skyldig att ge sex till mannen i äktenskap. Att äktenskapet, per definition, inte kan inrymma sexualbrott. Och att en kvinna som blir våldtagen kan mycket väl ha orsakat våldtäkten själv, genom att visa sitt hår.
Således tror jag att dessa kvinnor skulle ha uppgett låg känsla av att vara utsatt för sexualbrott.
Om de överhuvudtaget svarar på enkäter.
Därmed vill jag säga att det, trots #metoo och skandalskriverier, finns en stor grupp av kvinnor, vars känslor inte kommer fram i undersökningen. Siffrorna kan således vara underskattade.
Det ser ut att vara oerhört svårt att få kunskap om hur verkligheten ser ut för kvinnorna. Därmed har vi inte kunskap för agerande.
Men frånvaro av kunskap ger ingen rätt att plädera för något, baserat på hypoteser, baserat i antingen skönmålning eller svartmålning. Mitt mellan de främlingsfientliga, som vill förklara det med invandrarnas primitiva kvinnosyn, och de kulturfientliga, som hävdar att det inte är ett uttryck för kultur utan ett grundläggande manligt beteende, står vi som måste behålla förnuftet och den kritiska hållningen.
Öllsjö den 28 november 2018
RSS-flöde
