I den ena bilden ser du två flickor som går med högklackade skor. De lyckas med olika framgång gå med skorna. Högklackat är ett typiskt och mycket feminint skodon. Medan skorna kanske är vackra som sådana, så lär skornas höga klack innebära att benen sträcks ut, vilket kan vara tilltalande, och att ändans rörelse framhävs, vilket är en sexuell signal.
I den andra bilden ser du förvisso den leende flickan, men du ser också flickorna som bär hijab. I somliga muslimska grupperingar skall flickan ha hijab när hon börjat menstruera, ty då är hon kvinna. Funktionen med hijaben är att dölja hennes hår, så att männen i hennes omgivning inte blir attraherade genom sexuella lustar.
I bägge fallen är det sexualisering. I det första, att sexuellt attrahera mannen, i det andra att inte sexuellt attrahera mannen.
Man kan se bägge bilderna som att flickorna känner av vuxenvärlden. Genom de vuxnas sätt att klä sig, erfar barnet, precis som den gör genom lekar, hur vuxenvärlden är och hur man skall agera. De är lyckligt ovetande om funktionen hos skorna och hijaben, utan blott provar på hur det är att vara vuxen kvinna.
Men debatten i Sverige om barns bärande av hijab är inte om dess plats i leken. Det är om dess plats i samhället, och i speciellt ett av de rum som är en viktig del i samhällets skapande av medborgaren, skolan.
Om vi hävdar principen att barn skall vara barn, och att barn inte skall sexualiseras, då måste skolan ha en princip som riktar sig mot generellt mot sexualisering. Det är helt riktigt att ett förbud blott mot hijaben förefaller mer vara riktat mot muslimer, än mot sexualiseringen. Skall en skola ha en klädeskod, med syfte att hindra sexualisering, då skall koden formuleras som just så, en klädeskod mot sexualisering. Då får flickorna med hijaben lägga av den när de kommer till skolan, och flickorna med högklackat får ta på sig vanliga skor.
Sedan tillkommer dock en sak, som jag som ateist och demokrat är känslig för. Högklackade skor är blott sexuella och sensuella. Hijaben är förutom ett medel mot sexualiteten, även en symbol för en vidrig ideologi.
Jag kan därför tänka mig att vi hävdar att skolan är en plats för att lära upp individer till medborgare med kritiskt tänkande. Det innebär att skolan skall vara fri från ideologiska demonstrationer, som t ex bärande av symboler för ideologier. Svastikan, kippan, korset, hammaren och skäran, och hijaben är alla symboler för ideologier, och kan förbjudas på skolans mark med argumentet att skolan inte accepterar ideologiska symboler. Barnet får gärna vara nazist eller muslim eller kristen, men det får inte torgföra sin ideologi med symboler, utan får ta upp sin ideologi i klassrummet, för debatt och granskning.
Öllsjö den 15 september 2019