Idag hävdas det att män inte kan agera fritt, ja, inte ens under strängt övervägande, utan undviker risker som uppkommit genom #metoo-rörelsen genom att inte komma i närheten av kvinnor.
https://www.svd.se/metoo-skrack-pa-wall-street-undvik-kvinnor
Förvisso kan man hävda att detta är en amerikansk rädsla. Jag skrattade högljutt och berättade gärna om den etiska uppförandekod som jag fick ta del av i början på 2000-talet, när jag besökte en amerikansk konferens. Det fanns så detaljerade beskrivningar hur man skulle förfara om man hade en sammankomst med en annan. Om sammankomsten skedde på ett hotellrum skulle dörren vara öppen, skorna skulle vara på och dörren till toalettrummet skulle vara stängd.
Man kan förstå uppförandekoden som ett sätt att absolut säkerställa att alla dessa rekryteringssamtal som sker på den amerikanska konferensen, aldrig skulle bli den oberoende mannen som sexuellt exploaterade den beroende kvinnliga sökandes längtan till anställning. Att det fanns en skriftlig uppförandekod kan tolkas som att de haft så många intermezzo att den behövdes. Vilket vill säga att det var en moraliskt sett problematisk konferens eftersom det fanns så markant tvivelaktiga beteende som behövde regleras.
Ett liknande förhållande som gäller sexism, gäller rasism. I vår iver att inte dra in rasism i vårt samhälle, är känsligheten så markant stor, att den kan exploateras av de som kan identifiera sig med att inte tillhöra majoritetssamhället. Men rasismen, eller egentligen främlingsfientligheten, eftersom det inte rör sig om rasers utpekande, utan kulturella identiteter, tycks vara mindre omhuldat i samhället relativt den del av sexismen som kallas jämställdhet. Ett tecken på det är att man överväger lagstiftning om könsfördelning i större bolags styrelser och man är mycket noga med den könsliga fördelningen i politiska församlingar. Den känsligheten finns ännu inte avseende fördelningen av olika kulturgrupper. Även om vi idag har en stor grupp finlandssvenskar och araber, är det ännu ingen som kräver kvotering av dem i politiska församlingar eller i bolagsstyrelser. Ja, det är ju t o m så att när det avser brottslighet får man registrerar deras könsliga identitet, men inte deras kulturella identitet.
Sexism tycks slå rasism. Männen på Wall Street undviker att ta en hiss med en kvinna, men en katolsk man kan ta en hiss med en turbanbeklädd man.
Att sexism tycks slå rasism kanske kan förklaras enkelt med klassbeaktande. Sexismen och dess milda form, jämställdheten, är den berättigade medelklasskritiken mot ojämlika karriärmöjligheter. Rasismens undanskuffande av en etniskt präglad underklass får inget betydande utrymme i debatten eftersom underklassen är just underklass, utan det kapital som gör det möjligt att driva en debatt.
Men jag har en intressant historia att berätta, där rasismen tycks slå sexismen. Där man tycks acceptera sexism, för att undvika att bli anklagad för rasism.
Den historian berättar jag imorgon.
Öllsjö den 3 januari 2018
https://www.svd.se/metoo-skrack-pa-wall-street-undvik-kvinnor
Förvisso kan man hävda att detta är en amerikansk rädsla. Jag skrattade högljutt och berättade gärna om den etiska uppförandekod som jag fick ta del av i början på 2000-talet, när jag besökte en amerikansk konferens. Det fanns så detaljerade beskrivningar hur man skulle förfara om man hade en sammankomst med en annan. Om sammankomsten skedde på ett hotellrum skulle dörren vara öppen, skorna skulle vara på och dörren till toalettrummet skulle vara stängd.
Man kan förstå uppförandekoden som ett sätt att absolut säkerställa att alla dessa rekryteringssamtal som sker på den amerikanska konferensen, aldrig skulle bli den oberoende mannen som sexuellt exploaterade den beroende kvinnliga sökandes längtan till anställning. Att det fanns en skriftlig uppförandekod kan tolkas som att de haft så många intermezzo att den behövdes. Vilket vill säga att det var en moraliskt sett problematisk konferens eftersom det fanns så markant tvivelaktiga beteende som behövde regleras.
Ett liknande förhållande som gäller sexism, gäller rasism. I vår iver att inte dra in rasism i vårt samhälle, är känsligheten så markant stor, att den kan exploateras av de som kan identifiera sig med att inte tillhöra majoritetssamhället. Men rasismen, eller egentligen främlingsfientligheten, eftersom det inte rör sig om rasers utpekande, utan kulturella identiteter, tycks vara mindre omhuldat i samhället relativt den del av sexismen som kallas jämställdhet. Ett tecken på det är att man överväger lagstiftning om könsfördelning i större bolags styrelser och man är mycket noga med den könsliga fördelningen i politiska församlingar. Den känsligheten finns ännu inte avseende fördelningen av olika kulturgrupper. Även om vi idag har en stor grupp finlandssvenskar och araber, är det ännu ingen som kräver kvotering av dem i politiska församlingar eller i bolagsstyrelser. Ja, det är ju t o m så att när det avser brottslighet får man registrerar deras könsliga identitet, men inte deras kulturella identitet.
Sexism tycks slå rasism. Männen på Wall Street undviker att ta en hiss med en kvinna, men en katolsk man kan ta en hiss med en turbanbeklädd man.
Att sexism tycks slå rasism kanske kan förklaras enkelt med klassbeaktande. Sexismen och dess milda form, jämställdheten, är den berättigade medelklasskritiken mot ojämlika karriärmöjligheter. Rasismens undanskuffande av en etniskt präglad underklass får inget betydande utrymme i debatten eftersom underklassen är just underklass, utan det kapital som gör det möjligt att driva en debatt.
Men jag har en intressant historia att berätta, där rasismen tycks slå sexismen. Där man tycks acceptera sexism, för att undvika att bli anklagad för rasism.
Den historian berättar jag imorgon.
Öllsjö den 3 januari 2018
RSS-flöde
