En professor, som jag varit assisterande handledare till, skickade mig ett mail kl 5.30 på morgonen. Jag svarade honom att han, trots sin titel, inte minskat ner på arbetet. Han svarade, nästan lite uppgivet, att det är svårt att undvika det man lärt sig, det som klanen, dvs professionen tryckt i honom.
Jag skrev min doktorsavhandling om kontrollformer. En av dem kallade jag brödraskap, men kan lika bra kallas klan, även om klan bär tankarna till släktförhållanden. Ett brödraskap utmärks av att medlemmarna följer brödraskapets normer i sitt agerande, vilket innebär att medlemmar i klanen kan lita på varandra. Detta följande av normer kommer av att deras utförande är svårt att kontrollera på annat sätt. Det går inte att ställa upp regler, det går inte att beordra, det går inte att mäta i efterhand om den gjort ett bra arbete. Man får helt enkelt lita på att personen agerat enligt normerna.
Normerna, trodde jag vid avhandlingens skrivande, injicerades i medlemmarna genom socialisering. Visst mått av selektion finns. Under processen av socialisering, antar somliga normerna, varför de får stanna kvar i brödraskapet, medan de som inte tar till sig normerna, utesluts. Men grunden för brödraskapet är att alla kommer som vita blad till socialiseringen, varvid socialiseringsprocessen plus selektionen under processens gång, skapar och väljer ut de värdiga medlemmarna i brödraskapet.
Men kan det inte också vara möjligt att han, professorn som skickade mailet kl 5.30, redan vid doktorandtidens början hade brödraskapets normer? Att orsaken till att han blev utvald som doktorand, var att han agerat på sådant sätt att den som valde ut honom, såg att han hade brödraskapets normer och därför valde ut honom?
Jag har själv rekryterat doktorander. Jag kan inte minnas att jag någonsin reagerat på deras normer, eller trott mig rekrytera p g a vissa normer. Men detta kan ligga dolt i processen. Förmåga att sammanställa omfattande litteratur förutsätter förvisso en mental förmåga som kan vara befrämjande för doktorandstudier. Men att stå ut med arbetet, kanske för att man är tålig, eller för att man anser att man måste göra det, dvs har prestationsnormen, kan också vara en nödvändig förutsättning.
Att ha den mentala förmågan att skapa originella tankar är en förutsättning för doktorandstudier. Men kanske det finns de som har den mentala förmågan, men som saknar den kraft som krävs för att den mentala förmågan skall kunna blomma ut, att utstå kreativitetens ångest. En sådan kraft, som kan göra ångesten, kanske inte uthärdlig, men accepterad, kan vara skyldigheten att leverera. Återigen en norm som tillhör brödraskapet.
Tänk om brödraskapet finns vid det initiala urvalet, där rekryteraren omedvetet läser av individens redan internaliserade normer? Då är all socialisering onödig. All interaktion är onödig. Allt uppvisande av eget agerande, för att stå modell, är onödigt. Ja, handledaren kan t o m bryta mot normerna, dvs inte själv stå modell för brödraskapet, utan att doktorandens förmåga att bli en av medlemmarna i brödraskapet förstörs.
Om det är selektion och inte socialisering som skapar brödraskapet, vore det goda nyheter för professorn kl 5.30, som ju inte behöver arbeta ihjäl sig för att vara den modell som brödraskapet behöver. Å andra sidan säger selektionsargumentet att han faktiskt inte kan välja sitt agerande, ty han har blivit utvald p g a att han lever i det beteendefängelset som hans normer utgör. Som gagnar brödraskapet så mycket.
Han kom till brödraskapet som en broder och kan inte välja att lämna brödraskapet, i alla fall inte dess normer.
Den 17 maj 2021
Sven-Olof Yrjö Collin
Jag skrev min doktorsavhandling om kontrollformer. En av dem kallade jag brödraskap, men kan lika bra kallas klan, även om klan bär tankarna till släktförhållanden. Ett brödraskap utmärks av att medlemmarna följer brödraskapets normer i sitt agerande, vilket innebär att medlemmar i klanen kan lita på varandra. Detta följande av normer kommer av att deras utförande är svårt att kontrollera på annat sätt. Det går inte att ställa upp regler, det går inte att beordra, det går inte att mäta i efterhand om den gjort ett bra arbete. Man får helt enkelt lita på att personen agerat enligt normerna.
Normerna, trodde jag vid avhandlingens skrivande, injicerades i medlemmarna genom socialisering. Visst mått av selektion finns. Under processen av socialisering, antar somliga normerna, varför de får stanna kvar i brödraskapet, medan de som inte tar till sig normerna, utesluts. Men grunden för brödraskapet är att alla kommer som vita blad till socialiseringen, varvid socialiseringsprocessen plus selektionen under processens gång, skapar och väljer ut de värdiga medlemmarna i brödraskapet.
Men kan det inte också vara möjligt att han, professorn som skickade mailet kl 5.30, redan vid doktorandtidens början hade brödraskapets normer? Att orsaken till att han blev utvald som doktorand, var att han agerat på sådant sätt att den som valde ut honom, såg att han hade brödraskapets normer och därför valde ut honom?
Jag har själv rekryterat doktorander. Jag kan inte minnas att jag någonsin reagerat på deras normer, eller trott mig rekrytera p g a vissa normer. Men detta kan ligga dolt i processen. Förmåga att sammanställa omfattande litteratur förutsätter förvisso en mental förmåga som kan vara befrämjande för doktorandstudier. Men att stå ut med arbetet, kanske för att man är tålig, eller för att man anser att man måste göra det, dvs har prestationsnormen, kan också vara en nödvändig förutsättning.
Att ha den mentala förmågan att skapa originella tankar är en förutsättning för doktorandstudier. Men kanske det finns de som har den mentala förmågan, men som saknar den kraft som krävs för att den mentala förmågan skall kunna blomma ut, att utstå kreativitetens ångest. En sådan kraft, som kan göra ångesten, kanske inte uthärdlig, men accepterad, kan vara skyldigheten att leverera. Återigen en norm som tillhör brödraskapet.
Tänk om brödraskapet finns vid det initiala urvalet, där rekryteraren omedvetet läser av individens redan internaliserade normer? Då är all socialisering onödig. All interaktion är onödig. Allt uppvisande av eget agerande, för att stå modell, är onödigt. Ja, handledaren kan t o m bryta mot normerna, dvs inte själv stå modell för brödraskapet, utan att doktorandens förmåga att bli en av medlemmarna i brödraskapet förstörs.
Om det är selektion och inte socialisering som skapar brödraskapet, vore det goda nyheter för professorn kl 5.30, som ju inte behöver arbeta ihjäl sig för att vara den modell som brödraskapet behöver. Å andra sidan säger selektionsargumentet att han faktiskt inte kan välja sitt agerande, ty han har blivit utvald p g a att han lever i det beteendefängelset som hans normer utgör. Som gagnar brödraskapet så mycket.
Han kom till brödraskapet som en broder och kan inte välja att lämna brödraskapet, i alla fall inte dess normer.
Den 17 maj 2021
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
