Göring var förbannad. Han såg inte Nürnbergrättegången som rättvisa, utan som uttryck för att segraren bestraffar förloraren. Men också att det är segraren som skriver historia.
Trots god vetenskap, som med kritisk blick undersöker det förgångna, har vi svårt att veta om det förgångna. Ty det förgångna skrivs alltid efteråt. Det kan vara fake history.
När det gäller vikingatiden, vet vi ytterst lite om hur de levde. Vi vet artefakterna, dvs det materiella de lämnade efter. Allt det som de använde, som inte ruttnade bort, har vi på museerna. Men vad gjorde de med sakerna? Vilken funktion hade de i deras samhälle?
Som i Görings fall, är det vinnarna som skrivit om vikingarna. Själv lämnade de magra textremsor på stenar efter sig. De som kom efter, var ofta kristna eller muslimer, och såg världen genom det rastret och ville också förhärliga sig själv.
Det som mest fascinerar mig om den okända vikingatiden är tanken på att kvinnorna kunde ha haft en helt annan position i samhället, än den som gavs dem efter den abrahamitiska mentala ockupationen. När den abrahamitiska religionen kom kring 1000-talet, lär kvinnan ha förlorat mycket. Det är följdriktigt ty kristendomen, som alla abrahamitiska religioner, hatar kvinnan. Man tog bort kvinnan från samhället. Men kanske man också tog bort kvinnan från historien?
Det finns en fascinerande kvinna i sagorna, Gudrid Torbjörnsdotter, som reste till Grönland, och Vinland, var bosatt på Island och som slutligen anammade den nya tron, varför hon reste till Rom på en pilgrimsfärd. Hon sägs vara den första europeiska kvinna som fött ett barn, Snorrre, i det som idag är Kanada. (det visste du inte, men du tror dig veta att en spanjor upptäckte Amerika, 500 år efter hon födde sitt barn i Amerika)
Hon var förmögen, hade två gårdar, som hon fått när hennes män hade dött. Ett egendomsarv som kristendomen sedan skulle förvägra hennes efterkommande systrar.
Gudrid var en stor resande och äventyrare. Ändock känner du, läsare, möjligen till Leif Eriksson. Förvisso med viss rätt då vi gärna tror att han upptäckte Amerika. Men om Gudrids öde inte är intressant idag, så var det intressant förr, ty om hennes liv vet vi från de två sagorna, Grönlänningasagan och Erik Rödes saga. De fann skäl att berätta om Gudrin. Då var tiden ungefär slutet på 1200-talet. Vid den tiden hade redan kristendomen kommit. Och med den, erosionen av kvinnan från samhället. Men inte tillräckligt mycket för att Gudrin skulle försvinna. Kanske för att hon framställs som nunna i slutet av sitt liv, dvs legitimerar den framväxande kristendomen. Men därefter var hennes saga all. Århundraden av kristendom har tagit bort henne från vår historia. Vår fake history.
Därför skall vi aldrig glömma att segraren skriver historien. Det som verkligen har varit, ligger förborgat. Kanske vi sakta finner det. Men…då ger vi det också vår tids tolkning. Det tycks som om historia alltid har betydelsefulla inslag av fake histroy.
Kanske vi aldrig kommer att riktigt få veta hur kvinnorna hade det. Och därmed, hur männen hade det.
Den 23 mars 2021
Sven-Olof Collin
Trots god vetenskap, som med kritisk blick undersöker det förgångna, har vi svårt att veta om det förgångna. Ty det förgångna skrivs alltid efteråt. Det kan vara fake history.
När det gäller vikingatiden, vet vi ytterst lite om hur de levde. Vi vet artefakterna, dvs det materiella de lämnade efter. Allt det som de använde, som inte ruttnade bort, har vi på museerna. Men vad gjorde de med sakerna? Vilken funktion hade de i deras samhälle?
Som i Görings fall, är det vinnarna som skrivit om vikingarna. Själv lämnade de magra textremsor på stenar efter sig. De som kom efter, var ofta kristna eller muslimer, och såg världen genom det rastret och ville också förhärliga sig själv.
Det som mest fascinerar mig om den okända vikingatiden är tanken på att kvinnorna kunde ha haft en helt annan position i samhället, än den som gavs dem efter den abrahamitiska mentala ockupationen. När den abrahamitiska religionen kom kring 1000-talet, lär kvinnan ha förlorat mycket. Det är följdriktigt ty kristendomen, som alla abrahamitiska religioner, hatar kvinnan. Man tog bort kvinnan från samhället. Men kanske man också tog bort kvinnan från historien?
Det finns en fascinerande kvinna i sagorna, Gudrid Torbjörnsdotter, som reste till Grönland, och Vinland, var bosatt på Island och som slutligen anammade den nya tron, varför hon reste till Rom på en pilgrimsfärd. Hon sägs vara den första europeiska kvinna som fött ett barn, Snorrre, i det som idag är Kanada. (det visste du inte, men du tror dig veta att en spanjor upptäckte Amerika, 500 år efter hon födde sitt barn i Amerika)
Hon var förmögen, hade två gårdar, som hon fått när hennes män hade dött. Ett egendomsarv som kristendomen sedan skulle förvägra hennes efterkommande systrar.
Gudrid var en stor resande och äventyrare. Ändock känner du, läsare, möjligen till Leif Eriksson. Förvisso med viss rätt då vi gärna tror att han upptäckte Amerika. Men om Gudrids öde inte är intressant idag, så var det intressant förr, ty om hennes liv vet vi från de två sagorna, Grönlänningasagan och Erik Rödes saga. De fann skäl att berätta om Gudrin. Då var tiden ungefär slutet på 1200-talet. Vid den tiden hade redan kristendomen kommit. Och med den, erosionen av kvinnan från samhället. Men inte tillräckligt mycket för att Gudrin skulle försvinna. Kanske för att hon framställs som nunna i slutet av sitt liv, dvs legitimerar den framväxande kristendomen. Men därefter var hennes saga all. Århundraden av kristendom har tagit bort henne från vår historia. Vår fake history.
Därför skall vi aldrig glömma att segraren skriver historien. Det som verkligen har varit, ligger förborgat. Kanske vi sakta finner det. Men…då ger vi det också vår tids tolkning. Det tycks som om historia alltid har betydelsefulla inslag av fake histroy.
Kanske vi aldrig kommer att riktigt få veta hur kvinnorna hade det. Och därmed, hur männen hade det.
Den 23 mars 2021
Sven-Olof Collin
RSS-flöde
