Det finns de som hävdar den vetenskapsteoretiska ståndpunkten att en teoris grundläggande antaganden behöver inte vara sanna, då en teoris styrka ligger i dess förmåga att producera påståenden som kan visas vara sanna, eller i alla fall sannolika. En teori skall utvärderas utifrån dess förmåga att skapa testbara hypoteser, varigenom man kan förklara ett fenomen.
I ett berömt exempel på sanning sägs följande: Påståendet ’alla svanar är vita’ är sant så länge man enbart hittar vita svanar. När den första icke-vita svanen dyker upp, är påståendet falsifierat och från den tidpunkten gäller inte påståendet ’alla svanar är vita’.
Den dominerande teorin i ekonomi antar att människan är egoistisk genom att alltid försöka maximera sin nytta. Man har emellertid funnit, t ex i undersökningar av de som överlevde Titanic-katastrofen, att kvinnor, barn och amerikanska medborgare var överrepresenterade bland de överlevande. Med tanke på att män ofta är fysiskt starkare, borde männen vara överrepresenterade. Det antyder, minst sagt, att det fanns många män som inte utnyttjade sin styrka för att få plats i livbåtarna. Överdödligheten bland männen, trots deras fysiska möjligheter till överlevnad genom att slå sig till en plats i livbåtarna, antyder att de inte maximerade sin nytta, i det här fallet en ganska markant nytta, att leva.
Ekonomisk teori bygger således på en osanning som kan falsifieras, den kan förkastas som osann, att människor maximerar sin nytta.
Men ekonomerna står på sig. Teorins nytta står i dess konsekvens, att förutsäga och förklara, inte i dess antagandes sanning.
Detta, något bisarra sätt att argumentera, utnyttjas flitigt i begreppet ’alternativa fakta’. Det är inte viktigt hur sanna alternativa fakta är, utan vilken konsekvens de kan producera.
Handikappad blev funktionsnedsatt, som sedan blev funktionsvarierad. En människa som inte kan gå, var förr i tiden handikappad. När man är ung och frisk kan man gå över en sten. När man blir äldre försämras rörligheten och man kan inte längre gå över stenar som man tidigare kunde gå över. Man blir handikappad i sin rörlighet. På något sätt, som är mig obekant, gled ordet handikappad från att vara en beskrivning av en oförmåga, till att bli nedvärderande, varvid det ersattes av funktionsnedsatt. Det kan man säga var en begreppsmässig framgång då funktionsnedsatt är lättare att förstå. Man är nedsatt i någon funktion. Människan som sådan är inte handikappad, dvs med brister, utan den är i vissa avseenden handikappad, dvs har nedsatt funktion. Handikappad låter generellt, med funktion just pekar ut något specifikt.
Funktionen kan sägas vara samhälleligt bestämd, då det finns en normalitet, något som de flesta klarar av. Det finns en normalitet, att vissa stenar klarar de flesta av att gå över. Det är det som är det normala. Den som inte klarar av att gå över den normala stenen, är funktionsnedsatt, men blott i det avseendet. Funktionen är således inte absolut, utan relativt en förmåga som ses som normal. Att bestiga ett högt berg kan vissa, men inte de flesta. Det är inte normalt att kunna bestiga ett berg. Därför är oförmågan att bestiga ett berg, inte ett handikapp. Man är inte funktionsnedsatt om man inte klarar av att bestiga ett berg.
Termen Funktionsvariation tar fasta på att funktionsnedsatt är relativt något som anses vara normalt. Alla har funktionsvariationer. Därmed blev begreppen handikappad och funktionsnedsatt, som först pekade ut en viss grupp, de som inte klarade det normala, ersatt av ett begrepp som pekar ut förmågan som sådan, att gå över en liten sten, att gå över en stor sten, att bestiga ett berg. Det är som om det nya ordet ville ta bort ett stigma, att inte klara det normala.
Det nya begreppet, funktionsvarierad, skall inte dömas utifrån sin sanning, utan utifrån sin konsekvens. Kan vi bättre hantera människors varierade förmågor om vi använder begreppet funktionsvarierad, oavsett om den funktionsvarierade faktiskt är funktionsnedsatt?
Den som önskar att vi skall använda ordet funktionsvarierad måste därför belastas med kravet att visa att det nya begreppet har konsekvenser som gör oss och samhället bättre på något sätt.
Jag tror det blir svårt, ty om vi står inför stenen och en människa som inte kan ta sig över stenen, då kan vi, om vi erkänner människan som funktionsnedsatt, sätta in åtgärder för att kompensera för nedsattheten. Men är den blott funktionsvarierad, ja, då passar den personens variation inte in på stenen, varför den får finna annat att göra, för att utnyttja sin variation i sin förmåga. Risken med att ta bort den tydliga bristen i funktionen genom att benämna den varierad, gör att rättmätiga krav på att kompensera för nedsattheten, blir nedvärderade som orimliga krav på ett normaliserat agerande.
Men kvar står faktumet, det som är sant, att den handikappade inte kan ta sig över stenen. De nya begreppen, speciellt funktionsvarierad, som skapar alternativa fakta, tycks vara gjorda för att dölja, inte för att uppenbara. Sanningen får vika för de dimmiga konsekvenserna. Ja, t o m de goda konsekvenserna undviks.
Sanningen, hur obehaglig den än är, borde ha försteg, i vetenskapen, i samhället. Ty annars går vi omkring och tror att alla svanar är vita. Trots att det i en damm utanför Ferrara, guppar svarta svanar. Svanar som vi numer måste kalla vit-varierade.
Den 17 mars 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
I ett berömt exempel på sanning sägs följande: Påståendet ’alla svanar är vita’ är sant så länge man enbart hittar vita svanar. När den första icke-vita svanen dyker upp, är påståendet falsifierat och från den tidpunkten gäller inte påståendet ’alla svanar är vita’.
Den dominerande teorin i ekonomi antar att människan är egoistisk genom att alltid försöka maximera sin nytta. Man har emellertid funnit, t ex i undersökningar av de som överlevde Titanic-katastrofen, att kvinnor, barn och amerikanska medborgare var överrepresenterade bland de överlevande. Med tanke på att män ofta är fysiskt starkare, borde männen vara överrepresenterade. Det antyder, minst sagt, att det fanns många män som inte utnyttjade sin styrka för att få plats i livbåtarna. Överdödligheten bland männen, trots deras fysiska möjligheter till överlevnad genom att slå sig till en plats i livbåtarna, antyder att de inte maximerade sin nytta, i det här fallet en ganska markant nytta, att leva.
Ekonomisk teori bygger således på en osanning som kan falsifieras, den kan förkastas som osann, att människor maximerar sin nytta.
Men ekonomerna står på sig. Teorins nytta står i dess konsekvens, att förutsäga och förklara, inte i dess antagandes sanning.
Detta, något bisarra sätt att argumentera, utnyttjas flitigt i begreppet ’alternativa fakta’. Det är inte viktigt hur sanna alternativa fakta är, utan vilken konsekvens de kan producera.
Handikappad blev funktionsnedsatt, som sedan blev funktionsvarierad. En människa som inte kan gå, var förr i tiden handikappad. När man är ung och frisk kan man gå över en sten. När man blir äldre försämras rörligheten och man kan inte längre gå över stenar som man tidigare kunde gå över. Man blir handikappad i sin rörlighet. På något sätt, som är mig obekant, gled ordet handikappad från att vara en beskrivning av en oförmåga, till att bli nedvärderande, varvid det ersattes av funktionsnedsatt. Det kan man säga var en begreppsmässig framgång då funktionsnedsatt är lättare att förstå. Man är nedsatt i någon funktion. Människan som sådan är inte handikappad, dvs med brister, utan den är i vissa avseenden handikappad, dvs har nedsatt funktion. Handikappad låter generellt, med funktion just pekar ut något specifikt.
Funktionen kan sägas vara samhälleligt bestämd, då det finns en normalitet, något som de flesta klarar av. Det finns en normalitet, att vissa stenar klarar de flesta av att gå över. Det är det som är det normala. Den som inte klarar av att gå över den normala stenen, är funktionsnedsatt, men blott i det avseendet. Funktionen är således inte absolut, utan relativt en förmåga som ses som normal. Att bestiga ett högt berg kan vissa, men inte de flesta. Det är inte normalt att kunna bestiga ett berg. Därför är oförmågan att bestiga ett berg, inte ett handikapp. Man är inte funktionsnedsatt om man inte klarar av att bestiga ett berg.
Termen Funktionsvariation tar fasta på att funktionsnedsatt är relativt något som anses vara normalt. Alla har funktionsvariationer. Därmed blev begreppen handikappad och funktionsnedsatt, som först pekade ut en viss grupp, de som inte klarade det normala, ersatt av ett begrepp som pekar ut förmågan som sådan, att gå över en liten sten, att gå över en stor sten, att bestiga ett berg. Det är som om det nya ordet ville ta bort ett stigma, att inte klara det normala.
Det nya begreppet, funktionsvarierad, skall inte dömas utifrån sin sanning, utan utifrån sin konsekvens. Kan vi bättre hantera människors varierade förmågor om vi använder begreppet funktionsvarierad, oavsett om den funktionsvarierade faktiskt är funktionsnedsatt?
Den som önskar att vi skall använda ordet funktionsvarierad måste därför belastas med kravet att visa att det nya begreppet har konsekvenser som gör oss och samhället bättre på något sätt.
Jag tror det blir svårt, ty om vi står inför stenen och en människa som inte kan ta sig över stenen, då kan vi, om vi erkänner människan som funktionsnedsatt, sätta in åtgärder för att kompensera för nedsattheten. Men är den blott funktionsvarierad, ja, då passar den personens variation inte in på stenen, varför den får finna annat att göra, för att utnyttja sin variation i sin förmåga. Risken med att ta bort den tydliga bristen i funktionen genom att benämna den varierad, gör att rättmätiga krav på att kompensera för nedsattheten, blir nedvärderade som orimliga krav på ett normaliserat agerande.
Men kvar står faktumet, det som är sant, att den handikappade inte kan ta sig över stenen. De nya begreppen, speciellt funktionsvarierad, som skapar alternativa fakta, tycks vara gjorda för att dölja, inte för att uppenbara. Sanningen får vika för de dimmiga konsekvenserna. Ja, t o m de goda konsekvenserna undviks.
Sanningen, hur obehaglig den än är, borde ha försteg, i vetenskapen, i samhället. Ty annars går vi omkring och tror att alla svanar är vita. Trots att det i en damm utanför Ferrara, guppar svarta svanar. Svanar som vi numer måste kalla vit-varierade.
Den 17 mars 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
