En Sverigedemokratiskt styrd kommun tar ner Prideflaggan. Nyligen fick ett sverigedemokratisk kommunalråd i Hörby ett utbrott, då Pride-flaggan stod på ett mötesbord i kommunens lokaler. (https://www.expressen.se/kvallsposten/flaggbraket-i-horby-gar--vidare-oerhort-allvarligt/ )
Medan förespråkare för Prideflaggans plats i kommunen säger att den står för inkludering och lika värde, säger Sverigedemokraterna, med hänvisning till att de utesluts från deltagande i Pride, att Pride är uteslutande och att kommunen skall vara inneslutande, för alla, inte blott för de som står för Pride.
Pride står för sexuellt och könsmässigt likaberättigande, och har en grundläggande värdering, människors lika värde. Pridefanans förespråkare har således rätt i att den representerar lika värde, men de har fel genom att flaggan inte per se representerar lika värde, utan är inriktad på lika värde avseende den sexuella och könsmässiga identiteten.
Om Pridefanans förespråkare hade varit principiella och inte snedmässigt ideologiska i sin uppfattning, hade de satt fram fler fanor, som alla är identiska med Pride avseende att de representerar en ideologisk inriktning, men har lika värde som ett grundläggande värde.
Hade de hävdat principen att flaggor som representerar lika värde skall stå på bordet, då hade socialistens röda fana stått på bordet. Ty socialisten har jämlikhet som grundvärde, vilket är ett annat ord för lika värde.
Man hade ställt fram ett kors, ty de kristna hävdar lika värde. Ja, ibland är de så uppblåsta att de hävdar att det är de som fört lika värde till civilisationen.
Men hade Pridefanans vänner varit riktigt principiella, då hade de i första hand ställt FN-flaggan på bordet, ty lika värde är ju ett fundament i de mänskliga rättigheterna, som är FN:s grund.
Men på bordet står inget kors, ingen röd flagga, ingen FN-flagga. Ty det är inte en fråga om principer, utan om en dumhetens manifestation där Prideflaggans förespråkare inte förstår vilken princip de hänvisar till och vad konsekvenserna av den principen borde vara.
Denna dumhet, som får kallas ideologisk, finns i samhället i övrigt. Tydligast manifesterat i att en, men blott en livsåskådning, får fysiskt manifesteras i offentliga rum, som apotek, polisen och sjukhusen. Den muslimska manifestationen genom huvudduken är accepterad. Men det är inte ett principiellt accepterande av synlig manifestation av livsåskådning, då jag aldrig sett en moderatkeps bäras, inte sett ett tungt kristen kors om halsen, eller en tröja eller mössa med hammaren och skäran, dvs kommunisternas symbol. Ty muslimers manifestation har blivit accepterad, så som Pride-flaggan blivit. Man har hänvisat till principer, lika värde och religionsfrihet, men, som jag visat ovan, det berör blott några och är således inte principiellt. Och frånvaron av principer är just att agera ideologiskt.
Om människor har lika värde, så gäller inte det minsann inte ideologier, ty större värde har Pride och islam, relativt den demokratiska socialismen och kommunismen.
Dessa fenomen, de icke-principiella ageranden, visar att vi lever i en starkt ideologisk tid. Sådana utmärks av ökad konfliktnivå. Sannolikt inte av positiv social dynamik.
Prideflaggan på bordet i Hörby är därför inte ett tecken på ljus, utan på mörker.
Den 30 januari 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
Medan förespråkare för Prideflaggans plats i kommunen säger att den står för inkludering och lika värde, säger Sverigedemokraterna, med hänvisning till att de utesluts från deltagande i Pride, att Pride är uteslutande och att kommunen skall vara inneslutande, för alla, inte blott för de som står för Pride.
Pride står för sexuellt och könsmässigt likaberättigande, och har en grundläggande värdering, människors lika värde. Pridefanans förespråkare har således rätt i att den representerar lika värde, men de har fel genom att flaggan inte per se representerar lika värde, utan är inriktad på lika värde avseende den sexuella och könsmässiga identiteten.
Om Pridefanans förespråkare hade varit principiella och inte snedmässigt ideologiska i sin uppfattning, hade de satt fram fler fanor, som alla är identiska med Pride avseende att de representerar en ideologisk inriktning, men har lika värde som ett grundläggande värde.
Hade de hävdat principen att flaggor som representerar lika värde skall stå på bordet, då hade socialistens röda fana stått på bordet. Ty socialisten har jämlikhet som grundvärde, vilket är ett annat ord för lika värde.
Man hade ställt fram ett kors, ty de kristna hävdar lika värde. Ja, ibland är de så uppblåsta att de hävdar att det är de som fört lika värde till civilisationen.
Men hade Pridefanans vänner varit riktigt principiella, då hade de i första hand ställt FN-flaggan på bordet, ty lika värde är ju ett fundament i de mänskliga rättigheterna, som är FN:s grund.
Men på bordet står inget kors, ingen röd flagga, ingen FN-flagga. Ty det är inte en fråga om principer, utan om en dumhetens manifestation där Prideflaggans förespråkare inte förstår vilken princip de hänvisar till och vad konsekvenserna av den principen borde vara.
Denna dumhet, som får kallas ideologisk, finns i samhället i övrigt. Tydligast manifesterat i att en, men blott en livsåskådning, får fysiskt manifesteras i offentliga rum, som apotek, polisen och sjukhusen. Den muslimska manifestationen genom huvudduken är accepterad. Men det är inte ett principiellt accepterande av synlig manifestation av livsåskådning, då jag aldrig sett en moderatkeps bäras, inte sett ett tungt kristen kors om halsen, eller en tröja eller mössa med hammaren och skäran, dvs kommunisternas symbol. Ty muslimers manifestation har blivit accepterad, så som Pride-flaggan blivit. Man har hänvisat till principer, lika värde och religionsfrihet, men, som jag visat ovan, det berör blott några och är således inte principiellt. Och frånvaron av principer är just att agera ideologiskt.
Om människor har lika värde, så gäller inte det minsann inte ideologier, ty större värde har Pride och islam, relativt den demokratiska socialismen och kommunismen.
Dessa fenomen, de icke-principiella ageranden, visar att vi lever i en starkt ideologisk tid. Sådana utmärks av ökad konfliktnivå. Sannolikt inte av positiv social dynamik.
Prideflaggan på bordet i Hörby är därför inte ett tecken på ljus, utan på mörker.
Den 30 januari 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
