I Neapel deltog jag i en konferens om forskarutbildning. Inledningsanföranden, som brukar vara stora ord och små tankar, hölls i en stor sal. På podiet stod oerhört viktiga människor, i alla fall kunde man se på deras sätt att röra sig och tala, att de ansåg sig vara viktiga. Men medan de fick uppleva sin egen viktighet, tror jag att många med mig faktiskt inte noterade speciellt mycket av dem och vad de sade.
Talarna var nämligen flankerade av värdinnor. De stod stilla, som statyer, under de viktigas tal och rörde inte en min. Efteråt fick jag veta att de var studenter på en skola som utbildar kvinnor till värdinneliknande arbeten, som t ex receptionister. Dessa studenter förekom överallt på konferensen, villiga att hjälpa med lokaler och var man fann kaffe.
Emellertid, det som släckte ut talarnas tal och viktighet, var att värdinnorna var vackra och några var oerhört vackra. Deras skönhet konkurrerade med enkelhet ut talarna och deras ord.
Forskare har, inte helt överraskande, funnit att barn lär sig mer i kala rum än i väl pyntade rum. De hävdar att det har med barns ännu outbildade förmåga att koncentrera sig, som gör att omgivningen fångar deras uppmärksamhet.
https://www.svd.se/forskare-barn-i-pyntade-klassrum-lar-sig-mindre
Jag minns mina barns lektionssalar. Inte en kal fläck, utan bokhyllor och teckningar och kartor och bilder. Ett gytter av saker på väggarna. Och ett sorl i klassen som jag inte förstod hur läraren, och än mindre eleverna, kunde stå ut med.
Till skillnad från vad jag minns i mina klassrum. Till examensdagen satte vi upp teckningar. Men alla andra dagar, minns jag inte att vi hade något på väggarna. Längst bak, vill jag minnas, fanns några bokhyllor. Inga kartor, för de hängde sammanrullade framme vid tavlan. Och en tystnad i salen, där ett fniss antydde att något hände.
Kan det vara så att det fenomen vi har idag, med höga ljudnivåer och okoncentrerade elever, till liten del, men ändock till del, har sin orsak i lärarnas vilja att pynta klassrummet?
Vi är skyldiga våra barn att uppmärksamma allt som kan påverka deras kunskapsmiljö, om så det bara handlar om en tavla av Mona Lisa på väggen. Ta bort utsmyckningen. Då lyssnar t o m en ansvarig för forskarutbildningen på talarna.
San Bernardo den
Talarna var nämligen flankerade av värdinnor. De stod stilla, som statyer, under de viktigas tal och rörde inte en min. Efteråt fick jag veta att de var studenter på en skola som utbildar kvinnor till värdinneliknande arbeten, som t ex receptionister. Dessa studenter förekom överallt på konferensen, villiga att hjälpa med lokaler och var man fann kaffe.
Emellertid, det som släckte ut talarnas tal och viktighet, var att värdinnorna var vackra och några var oerhört vackra. Deras skönhet konkurrerade med enkelhet ut talarna och deras ord.
Forskare har, inte helt överraskande, funnit att barn lär sig mer i kala rum än i väl pyntade rum. De hävdar att det har med barns ännu outbildade förmåga att koncentrera sig, som gör att omgivningen fångar deras uppmärksamhet.
https://www.svd.se/forskare-barn-i-pyntade-klassrum-lar-sig-mindre
Jag minns mina barns lektionssalar. Inte en kal fläck, utan bokhyllor och teckningar och kartor och bilder. Ett gytter av saker på väggarna. Och ett sorl i klassen som jag inte förstod hur läraren, och än mindre eleverna, kunde stå ut med.
Till skillnad från vad jag minns i mina klassrum. Till examensdagen satte vi upp teckningar. Men alla andra dagar, minns jag inte att vi hade något på väggarna. Längst bak, vill jag minnas, fanns några bokhyllor. Inga kartor, för de hängde sammanrullade framme vid tavlan. Och en tystnad i salen, där ett fniss antydde att något hände.
Kan det vara så att det fenomen vi har idag, med höga ljudnivåer och okoncentrerade elever, till liten del, men ändock till del, har sin orsak i lärarnas vilja att pynta klassrummet?
Vi är skyldiga våra barn att uppmärksamma allt som kan påverka deras kunskapsmiljö, om så det bara handlar om en tavla av Mona Lisa på väggen. Ta bort utsmyckningen. Då lyssnar t o m en ansvarig för forskarutbildningen på talarna.
San Bernardo den
RSS-flöde
