Rotationsprincipen vid examensarbeten innebär att handledningsuppdrag och examinationsuppdrag roterar inom handledargruppen. Principen innebär att en lärare agerar samtidigt som handledare för vissa uppsatser och som examinator för andra uppsatser. Om en lärare är handledare av tre uppsatser, blir den automatisk examinator för tre andra uppsatser. Detta innebär att alla lärare interagerar med varandra, som handledare eller examinator. En grundläggande tanke i rotationsprincipen är att examinator blir bättre examinator genom att agera som handledare, medan en handledare blir bättre handledare genom att agera som examinator.
Denna rotationsprincip övervakas av den som formellt sett anges som examinator, där ansvaret för den rättssäkra examinationen ligger. Den formella examinatorn examinerar således inte uppsatser, utan ser till att rotationsprincipen fungerar.
(mer om detta kan läsas i min praktiska rådgivningsbok till en akademiker: https://files.builder.misssite.com/a7/a2/a7a28fba-3872-4ec1-86b1-dc8e7d236439.pdf )
Värdet av rotationsprincipen är:
Det finns de program där man istället har den hierarkiska principen, där handledarna handleder, medan all examination utförs av en och samma person.
Man hävdar att den hierarkiska principen ger likvärdig examination, eftersom blott en person är examinator. Men rotationsprincipen ger också likvärdighet, i den mån man lyckas med normgemenskapen. I detta argument tillkommer ibland att det finns stora konflikter i handledarlaget, där man vill undvika att konflikterna avspeglas i betygsbedömningen, varför blott en person examinerar samtliga uppsatser. Men det innebär rimligen att en av de linjer som utgör konflikten, den linjen examinatorn företräder, står över de andra, vilket innebär att den linje som examinatorn företräder får fördelar i betygssättningen, medan de stackars studenter som fått handledare från den förlorande linjen, får lägre bedömning.
Ett annat argument för den hierarkiska examinationen är att handledarlaget är svagt i kompetens, varför man behöver en stark kompetens i det avgörande slutet av processen, betygssättningen. Men om det finns sådan kompetensbrist i handledarlaget att ingen i laget kan fullgöra examination, hur kan de bristande handledarna då få vara handledare? Är det inte hyckleri att inbilla sig att kompetens finns för handledning, men att den kompetensen sedan plötsligt inte finns vid examinationen? Brister det i kompetens är just rotationsprincipen ypperlig, eftersom den driver kompetens genom interaktionerna.
Medan rotationsprincipen bjuder in till handel med betyg, inbjuder den hierarkiska principen till kryperi, där handledare ser till att hålla sig väl med examinatorn, på det att examinatorn skall vara välvilligt inställd till den krypande handledarens uppsats. Det är den mörkaste sidan av professorsväldet, där professionalism ersätts av smicker och inställsamhet.
Den hierarkiska principen är därför ett svaghetstecken för en akademisk institution, medan rotationsprincipen visar på en stark kollegial sammanslutning.
Den 26 juli 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
Denna rotationsprincip övervakas av den som formellt sett anges som examinator, där ansvaret för den rättssäkra examinationen ligger. Den formella examinatorn examinerar således inte uppsatser, utan ser till att rotationsprincipen fungerar.
(mer om detta kan läsas i min praktiska rådgivningsbok till en akademiker: https://files.builder.misssite.com/a7/a2/a7a28fba-3872-4ec1-86b1-dc8e7d236439.pdf )
Värdet av rotationsprincipen är:
- Driver kompetens, genom att alla i lärarlaget träffar varandra, i en interaktion där en är handledare och den andra är examinator, där debatten kring betygssättningen överför kunskap mellan lärarna.
- Driver normgemenskap, genom att alla blir varse varandras normer, där normerna slipas mot varandra, varvid en hyfsad grad av normgemenskap etableras. Denna normgemenskap säkerställer att uppsatserna får en likvärdig bedömning, om än med viss variation.
- Driver utveckling, genom att interaktionen inte blott ger kunskapsöverföring, utan också skapar debatt om teori, metod och normer, vilket kan ge utveckling i gruppen som sådan.
- Handel med betyg, där en lärare A är examinator och kan antyda ett högt betyg för en uppsats, där uppsatsens handledare, lärare B, är examinator för en uppsats där läraren A är handledare, med förväntan hos lärare A om en lika generös bedömning. Enkelt uttryckt: ”Om jag ger din uppsats betyget B, ger du min uppsats betyget B.” Blott lärarnas professionalism och integritet och normgemenskapen i gruppen hindrar en sådan handel.
- Tidsförbrukning för diskussioner, eftersom varje uppsats kräver att två lärare möts och diskuterar. Finns det inte för många uppsatser kan hela lärarlaget mötas i en sammankomst, där debatten mellan en handledare och en examinator kan vara upplysande för de andra deltagande lärarna. En sådan sammankomst är sannolikt mycket effektiv i att driva kompetens, speciellt om det finns oerfarna lärare i lärarlaget. Det som kan förefalla som tidsspillan kan därför vara en liten kostnad för att driva kompetens, normgemenskap och utveckling i lärarlaget.
Det finns de program där man istället har den hierarkiska principen, där handledarna handleder, medan all examination utförs av en och samma person.
Man hävdar att den hierarkiska principen ger likvärdig examination, eftersom blott en person är examinator. Men rotationsprincipen ger också likvärdighet, i den mån man lyckas med normgemenskapen. I detta argument tillkommer ibland att det finns stora konflikter i handledarlaget, där man vill undvika att konflikterna avspeglas i betygsbedömningen, varför blott en person examinerar samtliga uppsatser. Men det innebär rimligen att en av de linjer som utgör konflikten, den linjen examinatorn företräder, står över de andra, vilket innebär att den linje som examinatorn företräder får fördelar i betygssättningen, medan de stackars studenter som fått handledare från den förlorande linjen, får lägre bedömning.
Ett annat argument för den hierarkiska examinationen är att handledarlaget är svagt i kompetens, varför man behöver en stark kompetens i det avgörande slutet av processen, betygssättningen. Men om det finns sådan kompetensbrist i handledarlaget att ingen i laget kan fullgöra examination, hur kan de bristande handledarna då få vara handledare? Är det inte hyckleri att inbilla sig att kompetens finns för handledning, men att den kompetensen sedan plötsligt inte finns vid examinationen? Brister det i kompetens är just rotationsprincipen ypperlig, eftersom den driver kompetens genom interaktionerna.
Medan rotationsprincipen bjuder in till handel med betyg, inbjuder den hierarkiska principen till kryperi, där handledare ser till att hålla sig väl med examinatorn, på det att examinatorn skall vara välvilligt inställd till den krypande handledarens uppsats. Det är den mörkaste sidan av professorsväldet, där professionalism ersätts av smicker och inställsamhet.
Den hierarkiska principen är därför ett svaghetstecken för en akademisk institution, medan rotationsprincipen visar på en stark kollegial sammanslutning.
Den 26 juli 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
