I Första Samuelsboken, 15:2-3 står” Så säger Herren Sebaot: Jag har inte glömt vad amalekiterna gjorde mot Israels folk, då de angrep dem på deras vandring från Egypten. Dra nu ut och krossa amalekiterna och vig dem åt förintelse med allt som tillhör dem. Skona ingen utan döda alla, både män och kvinnor, barn och spädbarn, oxar och får, kameler och åsnor.” Så talar Förintelsens mästare.
Igår återgav jag andra berättelser som visade på hur judendomen och kristendomen (och för den delen, även islam) har lydandet som grund. Budordet säger förvisso att du inte skall döda, men om du dödar som resultat av att lyda guden, ja, då visar du din underkastelse till guden och anses god. I de abrahamitiska religionerna är inte godhet ditt agerande gentemot andra, utan din underkastelse under guden. Som Jesus sade, enligt Johannes 3:17-18: ” Ty Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte har trott på Guds ende sons namn.” Lydnaden, tilltron, underkastelsen, är essensen.
Allt detta borde leda till att alla, som inte har egen vinning av lydandet, som präster, imamer och rabbiner, borde överge de abrahamitiska religionernas, ty de förkunnar vidrigheter och amoraliteter.
Någon säger att vad jag ägnar mig åt är fundamentalistisk texttrogenhet, vilket är orimligt, då texterna är tillkomna i speciella tidsepoker och speglar dem. Att läsa ord för ord, är textfundamentalism.
Min invändning är att det inte blott är jag och andra som är kritiska mot de abrahamitiska religionerna, som läser texterna som de står. Idag ser vi att dessa vidriga texter har effekter, och vi har sett hur de haft effekter. Terrorister och politiker och våldsverkare och fanatiker har inte bara använt texterna för att rättfärdiga sitt görande, utan t o m varit drivna av dem. Texterna är inga oskulder som, utan vilja och avsikt, utnyttjas av fanatiker. De finns där. De motiverar. De legitimerar. De är aktiva genom människors agerande.
Och jag frågar, vem är fundamentalist? Den som läser texterna och ifrågasätter dem, eller den som inte kan redigera i texterna, utan hävdar att texterna måste vara kvar, trots deras vidrigheter?
Många av de vidskepliga, ja, kanske de flesta, tycks ägna sig åt ett plocke-pinn-spel, där de tar vad som kan tas, som passar dem, och som inte ruckar stapeln av pinnar. De tar budordet att man inte skall döda, men tar inte texten en sida bort, där det står att man får förinta ett folk. De kan tilltalas av normen att vända andra kinden till, men bortser från att den som inte tror, är dömd.
För dessa tycks religionen vara en buffé av normer, där man kan ta det som passar en, och bortse från det som inte passar. Det som passar, hävdar de är den riktiga religionen, det som inte passar, hävdar de är fundamentalistisk texttrogenhet och tillkommit i ett historiskt sammanhang. Som om inte deras plockande är just ett plockande i ett historiskt sammanhang, där man plockar ut det som passar i den historiska situation man befinner sig. Precis som terroristerna, som i den situation de befinner sig, plockar det som passar dem.
Som Groucho Marx sade: ”Dessa är mina principer. Men om du inte gillar dem, har jag andra.” Det är den historiska tillfällighetens moral. Lydandet, det som är basen i religionen, tycks kunna vara en funktion av den historiska situationen.
Men likt Groucho är det ett lismande, för att erhålla acceptans för sin religion. Detta lismande känns igen från andra totalitära lärors beundrare, som inför lärans oerhörda konsekvenser, säger att det är fel tillämpning, att det är resultat av de som inte förstår läran. Det är en aktiv förljugenhet. Som om nazismen vore en god ideologi, men bara missuppfattad av tyskarna. Förintelsen var inte resultat av ideologin, utan av förvridna fundamentalistiska aktörer som sökte egen vinning utifrån ett missförstånd av den sanna, rätta läran.
De abrahamistiska utövarna gör emellertid helt rätt när de inte förändrar sin religion och tar bort de vidriga inslagen. Ty de inser att de är grunderna i religionen. De kan täcka över dem, sätta upp potemkinkulisser för att dölja, men de är inte villiga att ta bort dem, ty de inser att de är en organisk del i religionen, som, om dessa skulle tas bort, medför att religionen går under. De söker underkastelsen, och måste därför behålla underkastelsens berättelser i böckerna. Utan dem, finns ingen underkastelse, och då förlorar religionens sin själ.
Öllsjö den 8 maj 2020