Gör religionen människor gott, genom att göra dem till lyckliga människor? Eller är det så att religion tas till av de olyckliga, för att de skall stå ut med sin olycka?
Jag tog data från en databas som påstår att de kan ge ett index av lycka, happiness, i ett land (https://worldpopulationreview.com/country-rankings/happiest-countries-in-the-world). Jag tog data, som är två år äldre, om religiositet i ett land, från en annan källa (https://worldpopulationreview.com/country-rankings/most-atheist-countries ). Sedan gjorde jag sambandsanalys på dessa två datauppsättningar.
Det är lätt att kritisera denna undersökning. 1.) det är svårt att mäta både religiositet och lycka; 2.) det är data från två, dock närliggande, år. Men ju starkare samband man finner, ju mer kan man hävda att det finns samband, trots de stora mätproblemen. Dock tillkommer en tredje kritik: 3.) sambandsstudier är alltid behäftade med problemet med kausalitet, ty de är blott sambandsstudier, dvs korrelationsstudier. De kan inte visa på orsak-verkan.
Nog gnällt om problemen. Till resultaten. Så här ser en formel för lycka i ett land ut:
Lycka i ett land = -0.251*befolkningsmängd + 0,468* ickereligiös andel i befolkningen.
(för de tekniskt kunniga, och därför undrande, så är beta-värdena standardiserade)
Lycka i ett land är således korrelerat med befolkningsmängden. Ungefär 10% av variationen i lycka (för den tekniske, det är R-kvadraten jag åsyftar) förklaras av storleken. Kanske det är så, att ju större befolkning, ju mer olikheter, ju mer konflikter och därmed ju mindre lycka? Det är förvisso en tolkning som snabbt antas av motståndarna till mångkultur, men det är likafullt en möjlig förklaring.
Men det viktigaste är graden av religiositet i landet, mät som andel ickereligiösa, eller andel ateister eller andel religiösa. Oavsett mått man tar så är det till ungefär mellan 20 till 30% av variationen i lycka (för den tekniske, dvs adderad R-kvadrat) som förklaras av religiositet, där grad av religiositet i ett land är korrelerat med mindre lycka.
Lyckan i ett land beror således på hur många där är, men till markant större grad, hur religiösa de är. Religion har ett mycket tydligt negativt samband till lycka i ett samhälle. Ju mer religiositet, ju mindre lycka.
Varför är det så? Jo, det kan vara så att först kommer olyckan, eländet, som man sedan försöker stå ut med, genom att vara religiös. Som Marx lär ha skrivit, att religionen är ett opium för folket. Således, lyckan förklarar religiositeten. Men…då infinner sig frågan, varför neutraliserar inte religiositeten upplevelsen av olycka? Religion kan tas till i samhället, om samhället är olyckligt, för att uthärda olyckan, men religionen tycks inte göra samhället lyckligt. Men ju mer lyckligt samhället blir, ju mer överger man ’stå-ut’-medlet, religionen, eftersom det inte behövs längre.
Eller är det rakt motsatt, att religion skapar och driver olycka? Islam kräver att man helt och fullt är med, annars riskerar man att vara en kuf, som koranen säger att man kan döda. De kristna lever med att de är syndiga, och ständigt riskerar att göra fel, och därmed, tillsammans med kufarna, få tillbringa evigheten i helvetet. Religionerna har starka repressiva krafter för att tvinga folk till underkastelse. Det är onekligen svårt att erfara lycka då minsta frihetliga agerande innebär att man är dömd till den eviga elden.
Den religiöse lever ju utan moral, och blott med lydnad, medan den ickereligiöse väljer sitt agerande utifrån moral. Den religiöse dödar inte, för att därigenom undkomma gudarnas straff, medan den ickereligiöse dödar inte, eftersom det är orätt.
Den religiöse är ofri, medan den ickereligiöse är fri. Därför är det inte så konstigt att den ickereligiöse erfar mer lycka. Därför tror jag på kausaliteten: Ickereligiös ger lycka.
Den 22 mars 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
Jag tog data från en databas som påstår att de kan ge ett index av lycka, happiness, i ett land (https://worldpopulationreview.com/country-rankings/happiest-countries-in-the-world). Jag tog data, som är två år äldre, om religiositet i ett land, från en annan källa (https://worldpopulationreview.com/country-rankings/most-atheist-countries ). Sedan gjorde jag sambandsanalys på dessa två datauppsättningar.
Det är lätt att kritisera denna undersökning. 1.) det är svårt att mäta både religiositet och lycka; 2.) det är data från två, dock närliggande, år. Men ju starkare samband man finner, ju mer kan man hävda att det finns samband, trots de stora mätproblemen. Dock tillkommer en tredje kritik: 3.) sambandsstudier är alltid behäftade med problemet med kausalitet, ty de är blott sambandsstudier, dvs korrelationsstudier. De kan inte visa på orsak-verkan.
Nog gnällt om problemen. Till resultaten. Så här ser en formel för lycka i ett land ut:
Lycka i ett land = -0.251*befolkningsmängd + 0,468* ickereligiös andel i befolkningen.
(för de tekniskt kunniga, och därför undrande, så är beta-värdena standardiserade)
Lycka i ett land är således korrelerat med befolkningsmängden. Ungefär 10% av variationen i lycka (för den tekniske, det är R-kvadraten jag åsyftar) förklaras av storleken. Kanske det är så, att ju större befolkning, ju mer olikheter, ju mer konflikter och därmed ju mindre lycka? Det är förvisso en tolkning som snabbt antas av motståndarna till mångkultur, men det är likafullt en möjlig förklaring.
Men det viktigaste är graden av religiositet i landet, mät som andel ickereligiösa, eller andel ateister eller andel religiösa. Oavsett mått man tar så är det till ungefär mellan 20 till 30% av variationen i lycka (för den tekniske, dvs adderad R-kvadrat) som förklaras av religiositet, där grad av religiositet i ett land är korrelerat med mindre lycka.
Lyckan i ett land beror således på hur många där är, men till markant större grad, hur religiösa de är. Religion har ett mycket tydligt negativt samband till lycka i ett samhälle. Ju mer religiositet, ju mindre lycka.
Varför är det så? Jo, det kan vara så att först kommer olyckan, eländet, som man sedan försöker stå ut med, genom att vara religiös. Som Marx lär ha skrivit, att religionen är ett opium för folket. Således, lyckan förklarar religiositeten. Men…då infinner sig frågan, varför neutraliserar inte religiositeten upplevelsen av olycka? Religion kan tas till i samhället, om samhället är olyckligt, för att uthärda olyckan, men religionen tycks inte göra samhället lyckligt. Men ju mer lyckligt samhället blir, ju mer överger man ’stå-ut’-medlet, religionen, eftersom det inte behövs längre.
Eller är det rakt motsatt, att religion skapar och driver olycka? Islam kräver att man helt och fullt är med, annars riskerar man att vara en kuf, som koranen säger att man kan döda. De kristna lever med att de är syndiga, och ständigt riskerar att göra fel, och därmed, tillsammans med kufarna, få tillbringa evigheten i helvetet. Religionerna har starka repressiva krafter för att tvinga folk till underkastelse. Det är onekligen svårt att erfara lycka då minsta frihetliga agerande innebär att man är dömd till den eviga elden.
Den religiöse lever ju utan moral, och blott med lydnad, medan den ickereligiöse väljer sitt agerande utifrån moral. Den religiöse dödar inte, för att därigenom undkomma gudarnas straff, medan den ickereligiöse dödar inte, eftersom det är orätt.
Den religiöse är ofri, medan den ickereligiöse är fri. Därför är det inte så konstigt att den ickereligiöse erfar mer lycka. Därför tror jag på kausaliteten: Ickereligiös ger lycka.
Den 22 mars 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
