Företrädare för lärarutbildningen går emot förslaget regeringen ger angående lärarutbildningen. Förslaget innehåller bl a en förkortad lärarutbildning, där den tidigare pedagogiska utbildningen på 90 högskolepoäng, dvs 1,5 års utbildning, ersätts med en 75 hp för grundlärare och 60 hp för ämneslärare. Man föreslå således en förkortning från 3 terminer till 2,5 respektive 2 terminer.
https://www.svd.se/fel-att-sanka-kraven-pa-blivande-larare
I förslaget ingår också att kognitionsvetenskap skall ingå på lärarutbildningarna.
Debattörerna har rätt i att det är anmärkningsvärt att regeringen minskar lärarutbildningens utbildningstid, när vi samtidigt hävdar att lärarnas kompetens är en del i dagens skolproblem. Det är också ytterst anmärkningsvärt att regeringen går in och påverkar kunskapsstoffet på utbildningen. Det är ett så uppenbart angrepp på den akademiska friheten att man häpnar över att de inte försökte gömma det på något sätt. Är verkligen regeringen bättre lämpad att avgöra vilken kunskap lärarna behöver än de som utbildar lärare?
Men, vad debattörerna inte reflekterar kring, är varför regeringen agerar på detta sätt. Likt rumpnissar står de enbart frågande inför förslaget. (https://www.youtube.com/watch?v=f397zrwXkok )
Kortningen av utbildningstiden kan förstås som ett försök att få in personer som, just p g a utbildningstiden, inte är villig att göra en sådan lång investering i tid. Samtidigt kommer personerna snabbare ut som lärare om de inte har så lång förberedelsetid. Således, fler personer och kortare bindningstid i utbildningen. Kanske regeringen gjort ett övervägande, där de vägt förmodad lägre kvalité på lärarna relativt fler lärare. Kanske har de tanken att man accepterar lägre kvalité idag, för att få in lärare i klassrummen. När bristen är undanröjd, kan man återigen höja lärarnas kunskap genom längre utbildning.
Men det kan också vara så att regeringen inte anser att tid på utbildningen är positivt korrelerad med kvalité, annat än för lärarna på lärarutbildningen, de som blir försörjda? En dålig utbildning kan man reducera i tid, utan att det märkbart påverkar kvaliteten. Kanske det t o m är så att utbildningen då måste fokusera, ta bort mindre nödvändiga moment, vilket kanske t o m gör studenterna mer fokuserade, och därmed kanske t o m vinner i kunskap?
Denna tolkning får visst understöd från det andra förslaget, att peka med pekpinne mot lärarutbildningen och säga vilket ämne de skall utbilda i. Som om de inte begriper det? Många har riktat kritik mot både utbildning och forskning i utbildningsvetenskap, som varandes flum, t ex genom att peka på att få forskningsprojekt görs med generaliserande metod och få är inriktade på resultat. Det kan bero på att ett paradigm etablerats, som varit delaktigt i att skolresultaten har försämrats.
Debattörerna är korrekta i sin kritik. Det är absurt att lägre utbildningstid och föreskrivna ämnen skall förbättra en god utbildning. Men om utbildningen inte är god, vilket kan vara en tolkning, som representanterna för lärarutbildningen undviker att göra, då är regeringens förslag både begripliga och förståeliga.
Men än bättre vore att förbättra utbildningen, inte reducera den.
Den 19 april 2021
Sven-Olof Yrjö Collin
https://www.svd.se/fel-att-sanka-kraven-pa-blivande-larare
I förslaget ingår också att kognitionsvetenskap skall ingå på lärarutbildningarna.
Debattörerna har rätt i att det är anmärkningsvärt att regeringen minskar lärarutbildningens utbildningstid, när vi samtidigt hävdar att lärarnas kompetens är en del i dagens skolproblem. Det är också ytterst anmärkningsvärt att regeringen går in och påverkar kunskapsstoffet på utbildningen. Det är ett så uppenbart angrepp på den akademiska friheten att man häpnar över att de inte försökte gömma det på något sätt. Är verkligen regeringen bättre lämpad att avgöra vilken kunskap lärarna behöver än de som utbildar lärare?
Men, vad debattörerna inte reflekterar kring, är varför regeringen agerar på detta sätt. Likt rumpnissar står de enbart frågande inför förslaget. (https://www.youtube.com/watch?v=f397zrwXkok )
Kortningen av utbildningstiden kan förstås som ett försök att få in personer som, just p g a utbildningstiden, inte är villig att göra en sådan lång investering i tid. Samtidigt kommer personerna snabbare ut som lärare om de inte har så lång förberedelsetid. Således, fler personer och kortare bindningstid i utbildningen. Kanske regeringen gjort ett övervägande, där de vägt förmodad lägre kvalité på lärarna relativt fler lärare. Kanske har de tanken att man accepterar lägre kvalité idag, för att få in lärare i klassrummen. När bristen är undanröjd, kan man återigen höja lärarnas kunskap genom längre utbildning.
Men det kan också vara så att regeringen inte anser att tid på utbildningen är positivt korrelerad med kvalité, annat än för lärarna på lärarutbildningen, de som blir försörjda? En dålig utbildning kan man reducera i tid, utan att det märkbart påverkar kvaliteten. Kanske det t o m är så att utbildningen då måste fokusera, ta bort mindre nödvändiga moment, vilket kanske t o m gör studenterna mer fokuserade, och därmed kanske t o m vinner i kunskap?
Denna tolkning får visst understöd från det andra förslaget, att peka med pekpinne mot lärarutbildningen och säga vilket ämne de skall utbilda i. Som om de inte begriper det? Många har riktat kritik mot både utbildning och forskning i utbildningsvetenskap, som varandes flum, t ex genom att peka på att få forskningsprojekt görs med generaliserande metod och få är inriktade på resultat. Det kan bero på att ett paradigm etablerats, som varit delaktigt i att skolresultaten har försämrats.
Debattörerna är korrekta i sin kritik. Det är absurt att lägre utbildningstid och föreskrivna ämnen skall förbättra en god utbildning. Men om utbildningen inte är god, vilket kan vara en tolkning, som representanterna för lärarutbildningen undviker att göra, då är regeringens förslag både begripliga och förståeliga.
Men än bättre vore att förbättra utbildningen, inte reducera den.
Den 19 april 2021
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
