Nedanstående text sändes till den lokala tidningen i Kristianstad, Kristianstadsbladet, som en reaktion på en ledare publicerad den 18/9 (http://www.kristianstadsbladet.se/ledare/vanstern-vill-ta-allt-som-ar-ditt-ifran-dig-2/). När nu en månad har gått sedan den skickades till tidningen, men inte blivit publicerad, drar jag slutsatsen att den refuserats. Du får läsa den här, och kanske kan du finna ut skälet för tidningens refusering.
Mitt och ägande
Carolin Dahlman (18/9) tar fram retorik från kosackvalet 1928 och hävdar att den demokratiska socialismen vill ta det som är ditt och ge till någon annan. Hon passar på att likställa Vänsterpartiets partiledare, Sjöstedt, som en ’ful gubbe som lockar barn med klubba i lekparken’. Den demokratiske socialistens tanke på att demokratisera ägandet kommer att leda till en fattigdomsfälla, hävdar hon.
Medan en värdig debatt inte förs med antydningar om pedofili och med kosackretorik, så skulle debatten om socialismens möjligheter vinna på insikter om vad ditt och mitt är, och vad ägande är.
Ett vanligt misstag är att likställa ägandet av sin egen cykel med ägande av aktier i aktiebolag. Min cykel kan jag använda efter eget gottfinnande. Men en aktieägare äger inte tillgångarna i aktiebolaget, utan den äger aktier i ett aktiebolag, som äger tillgångarna.
När vi insett att man inte kan likställa ägande av cykel, dvs mitt, med ägande av aktier, så blir ägande i aktiebolag betydligt mer intressant.
Dahlman nämner H&M. Det är ett bolag som ägs av aktieägare, där grundarfamiljen Persson äger en minoritet av avkastningsrätterna, men en majoritet av rösträtterna. Aktiebolaget visar här sin smarta förmåga att särskilja det som vi vanligtvis tenderar att betrakta som ett ägande, rätten till avkastning av det man äger och rätten att kontrollera det man äger.
Dahlman nämner IKEA. Det exemplet är en katastrof för hennes retorik om mitt, ty IKEA ägs av en stiftelse, och är därför ägarlöst. Det finns inget ’mitt’ i IKEA. Däremot har familjen Kamprad inflytande genom platser i olika organ i den komplicerade strukturen. Men deras inflytande är inte det inflytande jag har över min cykel.
Det som de demokratiska socialisterna menar med ägande kan därför uppstå genom inflytande, utan att man får rätt till avkastning. Införandet av Medbestämmandelagen 1976, ses av socialdemokraterna som ett socialistiskt framsteg, eftersom lagen ger en del av det som kallas ägande, inflytande, till de anställda.
Socialdemokraterna försökte senare införa löntagarfonder. Här gjorde socialdemokraterna samma misstag som Dahlman, att stirra sig blind på aktierna som ett uttryck för ägande. Borgarna avskaffade dem med hänvisning till det privata ägandet. Men de kom tillbaka som pensionsfonder, styrda, inte av fackföreningar, utan av finansinstitut. Men nu utan borgerlighetens hetsiga röst om privategendomens avskaffande.
Ägande är fascinerande och finns i många olika former, långt från den förenklande retoriska dimridån som Dahlman skapar genom uttrycken mitt och ditt, eller Sjöstedts vaga uppfattning. Medan Dahlman lever på att förenkla, bortom det rimligas gräns, borde onekligen Sjöstedt vara mer insiktsfull, ty den demokratiska socialismen, som vänsterpartiet egentligen aldrig omfamnat, har visioner om ett samhälle genomsyrat av demokrati, med starkt värdeskapande organisationer och företag.
Sven-Olof Yrjö Collin
Professor i Företagsstyrning vid Free University of Scania
Öllsjö den 19 oktober 2018
Mitt och ägande
Carolin Dahlman (18/9) tar fram retorik från kosackvalet 1928 och hävdar att den demokratiska socialismen vill ta det som är ditt och ge till någon annan. Hon passar på att likställa Vänsterpartiets partiledare, Sjöstedt, som en ’ful gubbe som lockar barn med klubba i lekparken’. Den demokratiske socialistens tanke på att demokratisera ägandet kommer att leda till en fattigdomsfälla, hävdar hon.
Medan en värdig debatt inte förs med antydningar om pedofili och med kosackretorik, så skulle debatten om socialismens möjligheter vinna på insikter om vad ditt och mitt är, och vad ägande är.
Ett vanligt misstag är att likställa ägandet av sin egen cykel med ägande av aktier i aktiebolag. Min cykel kan jag använda efter eget gottfinnande. Men en aktieägare äger inte tillgångarna i aktiebolaget, utan den äger aktier i ett aktiebolag, som äger tillgångarna.
När vi insett att man inte kan likställa ägande av cykel, dvs mitt, med ägande av aktier, så blir ägande i aktiebolag betydligt mer intressant.
Dahlman nämner H&M. Det är ett bolag som ägs av aktieägare, där grundarfamiljen Persson äger en minoritet av avkastningsrätterna, men en majoritet av rösträtterna. Aktiebolaget visar här sin smarta förmåga att särskilja det som vi vanligtvis tenderar att betrakta som ett ägande, rätten till avkastning av det man äger och rätten att kontrollera det man äger.
Dahlman nämner IKEA. Det exemplet är en katastrof för hennes retorik om mitt, ty IKEA ägs av en stiftelse, och är därför ägarlöst. Det finns inget ’mitt’ i IKEA. Däremot har familjen Kamprad inflytande genom platser i olika organ i den komplicerade strukturen. Men deras inflytande är inte det inflytande jag har över min cykel.
Det som de demokratiska socialisterna menar med ägande kan därför uppstå genom inflytande, utan att man får rätt till avkastning. Införandet av Medbestämmandelagen 1976, ses av socialdemokraterna som ett socialistiskt framsteg, eftersom lagen ger en del av det som kallas ägande, inflytande, till de anställda.
Socialdemokraterna försökte senare införa löntagarfonder. Här gjorde socialdemokraterna samma misstag som Dahlman, att stirra sig blind på aktierna som ett uttryck för ägande. Borgarna avskaffade dem med hänvisning till det privata ägandet. Men de kom tillbaka som pensionsfonder, styrda, inte av fackföreningar, utan av finansinstitut. Men nu utan borgerlighetens hetsiga röst om privategendomens avskaffande.
Ägande är fascinerande och finns i många olika former, långt från den förenklande retoriska dimridån som Dahlman skapar genom uttrycken mitt och ditt, eller Sjöstedts vaga uppfattning. Medan Dahlman lever på att förenkla, bortom det rimligas gräns, borde onekligen Sjöstedt vara mer insiktsfull, ty den demokratiska socialismen, som vänsterpartiet egentligen aldrig omfamnat, har visioner om ett samhälle genomsyrat av demokrati, med starkt värdeskapande organisationer och företag.
Sven-Olof Yrjö Collin
Professor i Företagsstyrning vid Free University of Scania
Öllsjö den 19 oktober 2018
RSS-flöde
