Rebecka Fallenkvist är en Sverigedemokrat som arbetar på Sverigedemokraternas TV-kanal, Riks. På Instagram kommenterade hon inledningen av Anne Franks dagbok med att Anne var intresserad av killar, där hon använde ord som återger killintresset på ett starkt sätt.
Det skulle hon inte ha gjort. Människor förbannar henne och menar att hon är respektlös och utför en skamlös trivialisering av Förintelsens offer. Sverigedemokraterna har startat en personalutredning kring henne och hon är tagen ur tjänst på Riks.
(https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/fallenkvist-tas-ur-tjanst-fran-sd-efter-uttalande-om-anne-frank )
Jag vet inte vad som står i dagbokens inledning. Det kan stå på det sätt Rebecka skrivit. Det kan stå något som gör det rimligt att använda de starka orden. Eller så är det blott ett falsarium av Rebecka. Det sista är dock inte troligt då ingen kommentator har sagt att det är ett falsarium. Sannolikt har Rebecka använt ett starkt språk för något tämligen obetydligt.
Men Rebecka har hädat. Hon har reducerat ett helgon, Anne Frank, till en människa, med vanliga känslor, som dock beskrivs med starka ord. Anne Frank är förvisso en betydelsefull symbol för Förintelsen, med dess råhet i mördandet, men också sin råhet i angiveri, ty en av mänskligheten stora gåtor är frågan: Vem angav Anne Frank?
Att beskriva Anne Frank som en människa, som en flicka med flickors intresse, är en hädelse gentemot Förintelsen, som reducerar betydelsen av Anne Frank som symbol för Förintelsen. Det är som att beskriva Auschwitz som en samling byggnader, några av tegelsten och några som fd häststallar.
Rebecka har gjort detsamma som de som anser att faktumet att islams profet, mohammed, låg med sin nio-åriga hustru, att han var engagerad i krig och att han gav order om mord, gör att man med rätta bör kalla mohammed för pedofil, krigsherre och mördare. Dessa ord är en sann beskrivning av mohammed. Men för en muslim är det hädelse och innebär att man förödmjukar islam och alla muslimer. Man beskriver inte ett helgon på det sättet. Muslimerna blir, precis som många blev av Rebeckas ord, Provocerade.
Anna Lindh (3 dagar yngre än jag) var en socialdemokratisk politiker som mördades 2003. Jag träffade henne i unga år, då vi bägge var SSU:are, hon ordförande i SSU, och jag ordförande i SSU-Frihet i Lund. Efter hennes död har hon fått helgonstatus, där hennes oerhörda engagemang och politiska skicklighet betonas, och där hon framställs som en av de främsta yngre socialdemokraterna, sannolikt en framtida partiordförande. Om inte mördaren hade kommit.
Jag hade då en värdering av Anna Lind som jag, då, villigt delade med mig av. Efter hennes död, och hennes, i stort sett, omedelbara helgonförklaring, har den värderingen aldrig förts fram av mig. Till skillnad från Rebecka, förstår jag människors behov av helgon, och den oerhörda kraft som finns i hädelsen, en kraft som riktas mot den hädande. Jag har, sedan september 2003, inte återgett min värdering av henne som politiker, då jag vet att det vore en hädelse uttalat om ett helgon.
Anne Frank, muhammed och Anna Lindh är alla personer som har en plats och en beskrivning som inte tål att varieras eller ifrågasättas. Ty då har man hädat. Då har man angripit de Provocerade. Då tas man ur tjänst eller, som i Vilks fall, hotas till livet.
De som står för denna förbannelse, de som förbjuder andra uttryck än de som understödjer helgonförklaringen, tillhör gruppen av de Provocerade.
Om de Provocerade skaldar jag vidare i morgon.
Den 16 oktober 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
Det skulle hon inte ha gjort. Människor förbannar henne och menar att hon är respektlös och utför en skamlös trivialisering av Förintelsens offer. Sverigedemokraterna har startat en personalutredning kring henne och hon är tagen ur tjänst på Riks.
(https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/fallenkvist-tas-ur-tjanst-fran-sd-efter-uttalande-om-anne-frank )
Jag vet inte vad som står i dagbokens inledning. Det kan stå på det sätt Rebecka skrivit. Det kan stå något som gör det rimligt att använda de starka orden. Eller så är det blott ett falsarium av Rebecka. Det sista är dock inte troligt då ingen kommentator har sagt att det är ett falsarium. Sannolikt har Rebecka använt ett starkt språk för något tämligen obetydligt.
Men Rebecka har hädat. Hon har reducerat ett helgon, Anne Frank, till en människa, med vanliga känslor, som dock beskrivs med starka ord. Anne Frank är förvisso en betydelsefull symbol för Förintelsen, med dess råhet i mördandet, men också sin råhet i angiveri, ty en av mänskligheten stora gåtor är frågan: Vem angav Anne Frank?
Att beskriva Anne Frank som en människa, som en flicka med flickors intresse, är en hädelse gentemot Förintelsen, som reducerar betydelsen av Anne Frank som symbol för Förintelsen. Det är som att beskriva Auschwitz som en samling byggnader, några av tegelsten och några som fd häststallar.
Rebecka har gjort detsamma som de som anser att faktumet att islams profet, mohammed, låg med sin nio-åriga hustru, att han var engagerad i krig och att han gav order om mord, gör att man med rätta bör kalla mohammed för pedofil, krigsherre och mördare. Dessa ord är en sann beskrivning av mohammed. Men för en muslim är det hädelse och innebär att man förödmjukar islam och alla muslimer. Man beskriver inte ett helgon på det sättet. Muslimerna blir, precis som många blev av Rebeckas ord, Provocerade.
Anna Lindh (3 dagar yngre än jag) var en socialdemokratisk politiker som mördades 2003. Jag träffade henne i unga år, då vi bägge var SSU:are, hon ordförande i SSU, och jag ordförande i SSU-Frihet i Lund. Efter hennes död har hon fått helgonstatus, där hennes oerhörda engagemang och politiska skicklighet betonas, och där hon framställs som en av de främsta yngre socialdemokraterna, sannolikt en framtida partiordförande. Om inte mördaren hade kommit.
Jag hade då en värdering av Anna Lind som jag, då, villigt delade med mig av. Efter hennes död, och hennes, i stort sett, omedelbara helgonförklaring, har den värderingen aldrig förts fram av mig. Till skillnad från Rebecka, förstår jag människors behov av helgon, och den oerhörda kraft som finns i hädelsen, en kraft som riktas mot den hädande. Jag har, sedan september 2003, inte återgett min värdering av henne som politiker, då jag vet att det vore en hädelse uttalat om ett helgon.
Anne Frank, muhammed och Anna Lindh är alla personer som har en plats och en beskrivning som inte tål att varieras eller ifrågasättas. Ty då har man hädat. Då har man angripit de Provocerade. Då tas man ur tjänst eller, som i Vilks fall, hotas till livet.
De som står för denna förbannelse, de som förbjuder andra uttryck än de som understödjer helgonförklaringen, tillhör gruppen av de Provocerade.
Om de Provocerade skaldar jag vidare i morgon.
Den 16 oktober 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
