Arbetarna i början på 1800-talet slog sönder maskinerna, som de, med visst fog, ansåg tog deras arbete och därmed deras utkomstmöjlighet.
Idag finns en liknande rörelse på våra universitet.
Pandemin har gjort att våra föreläsningssalar stängts ner och föreläsningar ges via internet. Med den tekniska utvecklingen har också en annan möjlighet öppnat sig, att spela in föreläsningen. Förvisso har den möjligheten funnits tidigare, men då på distanskurser. Nu kan den användas för alla föreläsningar.
Men då kommer arbetarens opposition. Om jag spelar in en föreläsning, kan arbetsköparen ta inspelningen och spela upp den nästa gång kursen går. Om det är en kurs som inte rymmer så många uppdateringar, t ex grundläggande kurser, kan man återanvända en inspelning flera gånger.
Arbetaren kan protestera mot detta då den förlorar den inkomst den får genom att upprepa sin föreläsning. Vi vet alla att ersättningen för en föreläsning inte täcker vår kostnad för den när vi ger den för första gången. Först med andra eller tredje gången vi ger föreläsningen har vi återvunnit vår investering. Får vi sedan fortsätta ge föreläsningen, ja då går vi på plus och får betalt för tid vi inte lägger ner. Vilket de seriösa använder för kursutveckling eller för forskning, och de oseriösa för trädgårdsskötsel eller kafferumsnack.
Jag ser däremot möjligheter att både slippa att upprepa min föreläsning, men att ha betydligt mer givande seminarier med studenter, där man diskuterar föreläsningens innehåll. Vinsten för utbildningen är påtaglig. Jag är övertygad att studenten når bästa inlärningen och bästa kritiska förmågan genom interaktion med läraren. Inte genom att vara åhörare. Det är när läraren frågar: Varför?, som studenten verkligen får träna sin kunskap, och därmed sätter den sig hårdare.
Det är när studenten möter motargument och den själv får argumentera, som lärdomen sätter sig och insikten i kritiken nås.
Jag måtte vara naiv, men jag får min ersättning genom att jag får betalt för min föreläsning och sedan betalt för mina seminarier.
Däremot kommer en annan sak vid inspelade föreläsningar. Jag anser ju att vi är öppna institutioner, där envar har rätt att delta, i mån av plats. Genom digitala föreläsningar, kan hela världen delta. Därför har jag lagt ut mina föreläsningar på Yuotube.
Arbetsköparen gillar kanske inte det, då den anser att föreläsningen är arbetsköparens egendom. Kanske även arbetaren känner att den vill begränsa åhörarna. Det leder till att de lägger upp videorna på interna system, som blott kan nås genom ett password från universitetet.
Men ett universitet, speciellt ett svenskt, som är finansierat av staten, borde ha publika föreläsningar, för envar att lyssna. Då når vi ut i samhället på ett sätt som vi inte kunnat när vi varit begränsad till en föreläsningssal.
Därför skall vi ha offentliga föreläsningar, tillgängliga för alla, med utvecklande seminarier, där studenterna får möta läraren.
Den 24 mars 2021
Sven-Olof Collin
Idag finns en liknande rörelse på våra universitet.
Pandemin har gjort att våra föreläsningssalar stängts ner och föreläsningar ges via internet. Med den tekniska utvecklingen har också en annan möjlighet öppnat sig, att spela in föreläsningen. Förvisso har den möjligheten funnits tidigare, men då på distanskurser. Nu kan den användas för alla föreläsningar.
Men då kommer arbetarens opposition. Om jag spelar in en föreläsning, kan arbetsköparen ta inspelningen och spela upp den nästa gång kursen går. Om det är en kurs som inte rymmer så många uppdateringar, t ex grundläggande kurser, kan man återanvända en inspelning flera gånger.
Arbetaren kan protestera mot detta då den förlorar den inkomst den får genom att upprepa sin föreläsning. Vi vet alla att ersättningen för en föreläsning inte täcker vår kostnad för den när vi ger den för första gången. Först med andra eller tredje gången vi ger föreläsningen har vi återvunnit vår investering. Får vi sedan fortsätta ge föreläsningen, ja då går vi på plus och får betalt för tid vi inte lägger ner. Vilket de seriösa använder för kursutveckling eller för forskning, och de oseriösa för trädgårdsskötsel eller kafferumsnack.
Jag ser däremot möjligheter att både slippa att upprepa min föreläsning, men att ha betydligt mer givande seminarier med studenter, där man diskuterar föreläsningens innehåll. Vinsten för utbildningen är påtaglig. Jag är övertygad att studenten når bästa inlärningen och bästa kritiska förmågan genom interaktion med läraren. Inte genom att vara åhörare. Det är när läraren frågar: Varför?, som studenten verkligen får träna sin kunskap, och därmed sätter den sig hårdare.
Det är när studenten möter motargument och den själv får argumentera, som lärdomen sätter sig och insikten i kritiken nås.
Jag måtte vara naiv, men jag får min ersättning genom att jag får betalt för min föreläsning och sedan betalt för mina seminarier.
Däremot kommer en annan sak vid inspelade föreläsningar. Jag anser ju att vi är öppna institutioner, där envar har rätt att delta, i mån av plats. Genom digitala föreläsningar, kan hela världen delta. Därför har jag lagt ut mina föreläsningar på Yuotube.
Arbetsköparen gillar kanske inte det, då den anser att föreläsningen är arbetsköparens egendom. Kanske även arbetaren känner att den vill begränsa åhörarna. Det leder till att de lägger upp videorna på interna system, som blott kan nås genom ett password från universitetet.
Men ett universitet, speciellt ett svenskt, som är finansierat av staten, borde ha publika föreläsningar, för envar att lyssna. Då når vi ut i samhället på ett sätt som vi inte kunnat när vi varit begränsad till en föreläsningssal.
Därför skall vi ha offentliga föreläsningar, tillgängliga för alla, med utvecklande seminarier, där studenterna får möta läraren.
Den 24 mars 2021
Sven-Olof Collin
RSS-flöde
