År 2009 hölls en debatt kring frågan: Om katolska kyrkan är en kraft för det goda i världen. Ja, hävdade Ärkebiskopen John Onaiyekan och parlamentsledamoten Ann Widdecombe. Nej, hävdade Stephen Fry och Christopher Hitchens. (https://www.intelligencesquared.com/events/the-catholic-church-is-a-force-for-good-in-the-world/)
När publiken kom till debatten, fick de själva svara ja, nej eller vet ej på frågan. Av de 2126 som gav röst när de kom, sade 678, dvs 32% Ja, 1102, dvs 52% sade nej och 346, dvs 16% visste inte.
När debatten var över, efter 2 timmar, där debattörerna höll sina tal, publiken fick ställa frågor och debattörerna svarade på frågorna, hade något skett bland deltagarna. Först skall sägas att de som avgav röster efter debatten var 2178, medan de som avgav före var 2126, således måste vi se på andelen i varje grupp.
Efter debatten sade 268 Ja, dvs 12%, Nej sade 1876, dvs 86% och de som inte visste var nu 34, dvs 2%.
Efter en rationell debatt, i full frihet, hade andelen understödjare av den katolska kyrkan som en god kraft minskat från 32% till 12%. Samtidigt som de som inte fann katolska kyrkan som en god kraft, ökat från 51% till 86%.
Detta kan användas som stöd för hävdande att rationell debatt kan vara till förfång för vidskeplighet, i alla fall den som är organiserad i kyrkor.
Det finns emellertid felkällor till en sådan slutsats. Det var förvisso en rationell debatt, men den rymde kändisar som kan påverka publiken, där kanske Stephen Fry var den mest kände och även omtyckte, medan Ann Widdecombe var en konservativ politiker, forna fängelseminister, som kanske skapade negativa känslor i publiken. Identiteten hos debattörerna kan således ha spelat roll för utfallet.
Frågan kan också ha skapat en speciell typ av publik. Även om frågan syntes positivt formulerad, andas den en misstänksamhet att svaret kan vara Nej. Publiken som kom var ju också till 52% Nej-sägare. De 15% som kom med ett Vet ej, kan ju, av den nästan retoriska frågans formulering, ha lutat mot ett Nej. Vi vet inte hur många av de Vet-ej som röstade Ja efter debatten, men sannolikt är nog att de som övergav Vet-ej, gick till ett Nej.
Den skeva fördelningen i publiken kan ha gett publikresponser till fördel för Nej-sidan, där starkare applåder och fränare skratt riktades till förmån för Nej-sidan, vilket kan ha påverkat alla i publiken, både de med Ja, men kanske än mer, de med Vet ej-attityden. Människan är ju ett flockdjur och kan lockas med majoriteten.
Men även med de reservationerna måste man få ha den positiva slutsatsen, uttryckt på forskarens tvivlande språk, att det går inte att undkomma möjligheten att ett rationellt samtal kan minska stödet för vidskepligheter organiserat i en kyrka.
Därför skall skolan undervisa i religionskunskap, där man inte enbart lär sig dogmerna, utan också religionernas praktik. Därför skall religionsfrihet vara frihet till och från religion. Därför skall inte religionerna ha ett frikort från kritisk bedömning, så som vi kritiskt bedömer alla livsåskådningar, vare sig vi kallar dem religiösa ideologier eller politiska ideologier.
Allt skall upp på bordet och diskuteras, i ett rationellt samtal, på det att de för mänskligheten goda tankar, idéer och praktiker triumferar.
Den 1 mars 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
När publiken kom till debatten, fick de själva svara ja, nej eller vet ej på frågan. Av de 2126 som gav röst när de kom, sade 678, dvs 32% Ja, 1102, dvs 52% sade nej och 346, dvs 16% visste inte.
När debatten var över, efter 2 timmar, där debattörerna höll sina tal, publiken fick ställa frågor och debattörerna svarade på frågorna, hade något skett bland deltagarna. Först skall sägas att de som avgav röster efter debatten var 2178, medan de som avgav före var 2126, således måste vi se på andelen i varje grupp.
Efter debatten sade 268 Ja, dvs 12%, Nej sade 1876, dvs 86% och de som inte visste var nu 34, dvs 2%.
Efter en rationell debatt, i full frihet, hade andelen understödjare av den katolska kyrkan som en god kraft minskat från 32% till 12%. Samtidigt som de som inte fann katolska kyrkan som en god kraft, ökat från 51% till 86%.
Detta kan användas som stöd för hävdande att rationell debatt kan vara till förfång för vidskeplighet, i alla fall den som är organiserad i kyrkor.
Det finns emellertid felkällor till en sådan slutsats. Det var förvisso en rationell debatt, men den rymde kändisar som kan påverka publiken, där kanske Stephen Fry var den mest kände och även omtyckte, medan Ann Widdecombe var en konservativ politiker, forna fängelseminister, som kanske skapade negativa känslor i publiken. Identiteten hos debattörerna kan således ha spelat roll för utfallet.
Frågan kan också ha skapat en speciell typ av publik. Även om frågan syntes positivt formulerad, andas den en misstänksamhet att svaret kan vara Nej. Publiken som kom var ju också till 52% Nej-sägare. De 15% som kom med ett Vet ej, kan ju, av den nästan retoriska frågans formulering, ha lutat mot ett Nej. Vi vet inte hur många av de Vet-ej som röstade Ja efter debatten, men sannolikt är nog att de som övergav Vet-ej, gick till ett Nej.
Den skeva fördelningen i publiken kan ha gett publikresponser till fördel för Nej-sidan, där starkare applåder och fränare skratt riktades till förmån för Nej-sidan, vilket kan ha påverkat alla i publiken, både de med Ja, men kanske än mer, de med Vet ej-attityden. Människan är ju ett flockdjur och kan lockas med majoriteten.
Men även med de reservationerna måste man få ha den positiva slutsatsen, uttryckt på forskarens tvivlande språk, att det går inte att undkomma möjligheten att ett rationellt samtal kan minska stödet för vidskepligheter organiserat i en kyrka.
Därför skall skolan undervisa i religionskunskap, där man inte enbart lär sig dogmerna, utan också religionernas praktik. Därför skall religionsfrihet vara frihet till och från religion. Därför skall inte religionerna ha ett frikort från kritisk bedömning, så som vi kritiskt bedömer alla livsåskådningar, vare sig vi kallar dem religiösa ideologier eller politiska ideologier.
Allt skall upp på bordet och diskuteras, i ett rationellt samtal, på det att de för mänskligheten goda tankar, idéer och praktiker triumferar.
Den 1 mars 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
