Den obefintliga reaktionen på mina inlägg visar att uttrycket ’vit man’ är normaliserat och accepterat, t o m i de grupper som borde vara motståndare till uttryck som hänvisar till hudfärg. Ja, jag tror t o m att det är de som borde vara motståndare, de som kallas vänster, som använder det mest, medan de på extremhögerkanten som utmålas som rasister, överhuvudtaget inte skulle använda det.
En kritiker av mina inlägg har sagt till mig att uttrycket inte förstås som ett uttryck där ’vit’ spelar någon roll, utan är ett uttryck som pekar ut en person som är en uppblåst nolla som, utan kunskap, uttalar sig vett och brett. Vi har liknande uttryck som inte refererar till det som det låter som. ’Du kör som en kärring’ kan man säga, och därmed avse att personen kör långsamt och ouppmärksammat. ’Kärring’ som ord refererar till en kvinna, varför användandet då skulle vara sexistiskt. Användaren av ordet hävdar att ordet, i det sammanhanget det används, inte refererar till ett kön, utan till ett beteende.
Tidigare användes ordet ’jude’ i ekonomiska sammanhang, där det avsåg ett beteende med extrem snålhet och illmariga affärsmetoder. Det kan emellertid te sig antisemitiskt och hänvisa till att judar ofta syntes i affärssammanhang, speciellt finansiella. Men användaren av uttrycket kunde förvånat säga att ordet ’jude’ ingalunda refererade till en folkgrupp, utan till ett beteende. Användandet av ordet ’jude’ som ett uttryck för ett ekonomiskt beteende, utifrån min erfarenhet, tycks ha försvunnit. Kanske för att det implicit, om än mycket tydligt, bär ett antisemitiskt innehåll, och att det kan spinna loss och bli del i ett större skeende, som inte är så oskyldigt som ett uttryck för ett ekonomiskt beteende.
Min kritik mot uttrycket ’vit man’ är liknande som kan användas mot uttrycket ’jude’. Även om ’vit man’ idag är likt ’kärring’, kan det ta fasta på sitt egentliga innehåll, hudfärgen, och bli del i en acceptans av rasism, så som ’jude’ kunde bli del i antisemitism. Dess begreppsliga innehåll perverteras, övergår från en betydelse till en annan betydelse, med otrevliga konsekvenser.
En liknande perverting har vi erfarit kring religionsfrihet. Ursprungligen kom religionsfrihet till för att värna människors rätt att ha en tro. Men denna rätt till tro har dag perverterats till att bli en rätt att bära och uttrycka sin religion, och att idka sin religion var som helst, t o m på arbetsplatser. Religionsfriheten var ett sätt att låta individen ha sin tro, men har idag blivit en rätt som väller ut i samhället. Somliga religioner, speciellt islam, har i namn av religionsfrihet, getts rätten att välla ut och ta plats på polisers och sjukhuspersonals huvuden, och ta i anspråk rum på skolor som reserveras till religionens aktiviteter, bönen.
Denna pervertering av religionsfrihet har lett till att en del av de som inte är utövare av religion, har tolkat religionsfriheten även som en negativ rätt, dvs en rätt att undkomma religion. Inte blott frihet till religion, utan numer också rätt till frihet från religion, att slippa drabbas av andras religiösa uttryck och ageranden. Vi som numer ser den negativa religionsfriheten, dvs rätten till frihet från religion, kanske lyckas och trycker tillbaka religionen till dess plats i vad vi anser ett civiliserat samhälle, hemmen och kyrkorna.
Kanske vi får se en liknande utveckling kring ’vit man’, där den utvecklas och börjar så sina rasistiska frön, men därigenom skapar en dialektisk motkraft, som lyckas trycka tillbaka, både dess inneboende rasism och uttrycket.
Visst är det naivt och ungdomligt idealt tänkande, men kanske antirasisternas rasistiska uttryck, ’vit man’, leder till en stark motkraft av icke-rasister, som trycker tillbaka rasismen i samhället, det som i början var antirasisternas avsikt. Kampen mot rasismen, som i antirasisternas händer paradoxalt blev rasistisk, leder till en motreaktion som trycker tillbaka rasismen.
Låt oss hoppas på den samhälleliga dialektiken.
Den 17 januari 2023
Sven-Olof Yrjö Collin