Igår fick du läsa min insändare i Kristianstadsbladet om rasismen i Socialdemokratin, där man bekymmerslöst använder rasistiska uttryck som ’vit man’ Jag skrev en liknande text i brev den 29 december 2022 till partiets partisekreterare, som är den som på central nivå hanterar partiet internt, och till partiets lokalavdelning i Kristianstad. I de två likalydande breven framförde jag önskemålet att partiet läxar upp rasisterna och sätter dem på skolbänken, för att lära sig socialdemokratins världsåskådning och värdegrund, vilka bägge utesluter användande av rasism.
Jag fick svar från partiet centralt den 11 januari 2023. Här återger jag och kommenterar hela svaret.
”[Brevet]… har gått till Brevsvar för besvarande.”
Således, mitt brev var inte värdigt partisekreterarens blick, utan ett anonym ’Brevsvar’.
”Att en av våra riksdagsledamöter i ett debattinlägg mot Sverigedemokraterna lite ironiskt använder orden "vit man" har vi kanske lite svårt för att uppfatta som rasism i partiet.”
Ironi brukar betyda att en lustig effekt uppkommer genom motsatsernas spel, där man säger en sak, men uppenbart menar en annan. Jag själv älskar ironi och använder det mycket ofta. Kanske jag glider lättare över i en sarkasm, dvs det är inte blott att säga en sak, men mena en annan, utan att den glidningen också rymmer drag av hånfullhet. Men i uttrycket ’vit man’ kan jag inte se motsättningen som skulle skapa en ironisk effekt. Som du såg i min insändare, hade jag lätt för att hålla mig för skratt. Jag ser inte heller sarkasmen i ’vit man’, utan erfar blott ett syrligt förakt. Jag ser det raka påpekandet, att den utpekade faktiskt är en vit man, och sedan lägger jag till alla de identitetsteoretiska påhäng som det uttrycket brukar medföra, att mannen är priviligierad blott och enbart genom sin vita hudfärg. Utsagan rymmer inte en negativ i sin innebörd, dvs den rymmer inte en motsättning, vilket ironin kräver, utan är enbart positiv, dvs den uttalar sig direkt.
Det framstår inte heller som en sorts retorisk krydda, som vi socialdemokrater blev vana vid under Palmes tid, med hans ’diktaturens kreatur’ som ett av de starkare. ’Vit män’ rymmer intet av Palmes retoriska brillans.
”Partisekreteraren och andra företrädare för partiets ledning brukar inte heller ingående granska vad riksdagsledamöterna skriver i olika lokala debatter eller tillrättavisa dem om någon detalj kan uppfattas tokig.”
Det är förståeligt att man inte ägnar sig åt kriarättning av detaljer. Men uttryck för rasism är inte ’någon detalj’, eftersom det strider mot centrala värderingar som partiet hade (notera tempusformen).
”Ytterst är ledamöterna också ansvariga inför sin valkrets och Arbetarekommun där Du som medlem kan ta upp Dina synpunkter.”
Det har jag gjort genom att jag ställde ett liknande brev till Arbetarkommunen i Kristianstad och i morgon redovisar jag resultatet av det brevet. Dock, notera orden ’där Du som medlem’. Varför läggs den kvalificeringen till? Som om medlemskap skulle vara krav för att framföra sina åsikter. Att vara demokratisk socialist är inte tillräckligt, sannolikt inte heller nödvändigt, ja, kanske inte ens önskvärt, för att få den stora ynnesten att debattera med de lokala Socialdemokraterna.
”Vänligen, Socialdemokraterna”
Svaret är skrivet av en organisation, inte av en individ. Det finns ingen person som är villig att ta ansvar för sina utsagor, utan undertecknar med en organisations namn. Det kan, i dessa Artificiell Intelligens-tider, t o m vara så att det är en maskin som svarat på brevet. Oaktat vilket, har partiet inte ett personligt förhållningssätt gentemot individer som oroar sig för att partirepresentanter har värderingar som starkt strider mot socialdemokratiska värderingar.
“[email protected]”
Svaret kom i ett mail, med ovanstående mailadress. En adress som tydligt säger att svar inte kan ges på brevet. De har byggt en Berlin-mur av noreply. En Berlinmur mellan brevskrivaren och partiet. Inget utbyte önskas. Utbyte förhindras genom att adressen inte går att använda för bemötande.
Det påminner om Morgan Johansson, som villigt delar ut sina åsikter på Twitter, som är en kommunikationsteknik som i sig rymmer möjligheten för kreti och pleti att svara och kommentera. Men som socialdemokrat, med den Berlinska murens noreplay-hinder, kan blott de som han godkänt kommentera, och alla andra, t ex jag, är blockerade för att gå i debatt. Han uttalar sig, men vill inte ha ett svar. Ingen debatt. Ett auktoritärt agerande.
Denna Berlinmur av noreplay som partiet och ledande företrädare har idag, står i bjärt kontrast till t ex Gunnar Sträng, som jag ringde på hans personliga telefonnummer på 80-talet. Jag ville intervjua honom för ett forskningsprojekts räkning om statens interaktion med finansgrupper. Han svarade och vi pratade kanske fem minuter, varpå han drog slutsatsen att det fanns ’lämpligare objekt’ att intervjua. Jag tackade för samtalet och vi lade på. Två andra legendarer, Tage och Aina Erlander, satt och åt sin lunch på Bommervik, SSU:s kursgård. En rejäl klunga av yngre SSU:are, där jag var en, tog möjligheten, ställde sig i kö vid deras bord, för att få hälsa på dem. Bägge hälsade på oss alla, med handslag och med ett leende, och inte med sur min över att deras middag kallnade. Dessa legendarer visade upp en attityd av öppenhet och tillgänglighet som jag förknippat med socialdemokratiska värderingar om demokrati. Som står i stark kontrast till noreply och auktoritärt agerande.
Slutsatsen är att uttrycket ’vit man’, för det socialdemokratiska partiet år 2023, indikerar inte rasism utan är en betydelselös ’ironisk detalj’, så betydelselös att partiet knappt ens avdelar en människa att svara och sedan stänger möjligheten att debattera. För mig förefaller det som att partiet varken är socialt eller demokratiskt.
Den 15 januari 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
Jag fick svar från partiet centralt den 11 januari 2023. Här återger jag och kommenterar hela svaret.
”[Brevet]… har gått till Brevsvar för besvarande.”
Således, mitt brev var inte värdigt partisekreterarens blick, utan ett anonym ’Brevsvar’.
”Att en av våra riksdagsledamöter i ett debattinlägg mot Sverigedemokraterna lite ironiskt använder orden "vit man" har vi kanske lite svårt för att uppfatta som rasism i partiet.”
Ironi brukar betyda att en lustig effekt uppkommer genom motsatsernas spel, där man säger en sak, men uppenbart menar en annan. Jag själv älskar ironi och använder det mycket ofta. Kanske jag glider lättare över i en sarkasm, dvs det är inte blott att säga en sak, men mena en annan, utan att den glidningen också rymmer drag av hånfullhet. Men i uttrycket ’vit man’ kan jag inte se motsättningen som skulle skapa en ironisk effekt. Som du såg i min insändare, hade jag lätt för att hålla mig för skratt. Jag ser inte heller sarkasmen i ’vit man’, utan erfar blott ett syrligt förakt. Jag ser det raka påpekandet, att den utpekade faktiskt är en vit man, och sedan lägger jag till alla de identitetsteoretiska påhäng som det uttrycket brukar medföra, att mannen är priviligierad blott och enbart genom sin vita hudfärg. Utsagan rymmer inte en negativ i sin innebörd, dvs den rymmer inte en motsättning, vilket ironin kräver, utan är enbart positiv, dvs den uttalar sig direkt.
Det framstår inte heller som en sorts retorisk krydda, som vi socialdemokrater blev vana vid under Palmes tid, med hans ’diktaturens kreatur’ som ett av de starkare. ’Vit män’ rymmer intet av Palmes retoriska brillans.
”Partisekreteraren och andra företrädare för partiets ledning brukar inte heller ingående granska vad riksdagsledamöterna skriver i olika lokala debatter eller tillrättavisa dem om någon detalj kan uppfattas tokig.”
Det är förståeligt att man inte ägnar sig åt kriarättning av detaljer. Men uttryck för rasism är inte ’någon detalj’, eftersom det strider mot centrala värderingar som partiet hade (notera tempusformen).
”Ytterst är ledamöterna också ansvariga inför sin valkrets och Arbetarekommun där Du som medlem kan ta upp Dina synpunkter.”
Det har jag gjort genom att jag ställde ett liknande brev till Arbetarkommunen i Kristianstad och i morgon redovisar jag resultatet av det brevet. Dock, notera orden ’där Du som medlem’. Varför läggs den kvalificeringen till? Som om medlemskap skulle vara krav för att framföra sina åsikter. Att vara demokratisk socialist är inte tillräckligt, sannolikt inte heller nödvändigt, ja, kanske inte ens önskvärt, för att få den stora ynnesten att debattera med de lokala Socialdemokraterna.
”Vänligen, Socialdemokraterna”
Svaret är skrivet av en organisation, inte av en individ. Det finns ingen person som är villig att ta ansvar för sina utsagor, utan undertecknar med en organisations namn. Det kan, i dessa Artificiell Intelligens-tider, t o m vara så att det är en maskin som svarat på brevet. Oaktat vilket, har partiet inte ett personligt förhållningssätt gentemot individer som oroar sig för att partirepresentanter har värderingar som starkt strider mot socialdemokratiska värderingar.
“[email protected]”
Svaret kom i ett mail, med ovanstående mailadress. En adress som tydligt säger att svar inte kan ges på brevet. De har byggt en Berlin-mur av noreply. En Berlinmur mellan brevskrivaren och partiet. Inget utbyte önskas. Utbyte förhindras genom att adressen inte går att använda för bemötande.
Det påminner om Morgan Johansson, som villigt delar ut sina åsikter på Twitter, som är en kommunikationsteknik som i sig rymmer möjligheten för kreti och pleti att svara och kommentera. Men som socialdemokrat, med den Berlinska murens noreplay-hinder, kan blott de som han godkänt kommentera, och alla andra, t ex jag, är blockerade för att gå i debatt. Han uttalar sig, men vill inte ha ett svar. Ingen debatt. Ett auktoritärt agerande.
Denna Berlinmur av noreplay som partiet och ledande företrädare har idag, står i bjärt kontrast till t ex Gunnar Sträng, som jag ringde på hans personliga telefonnummer på 80-talet. Jag ville intervjua honom för ett forskningsprojekts räkning om statens interaktion med finansgrupper. Han svarade och vi pratade kanske fem minuter, varpå han drog slutsatsen att det fanns ’lämpligare objekt’ att intervjua. Jag tackade för samtalet och vi lade på. Två andra legendarer, Tage och Aina Erlander, satt och åt sin lunch på Bommervik, SSU:s kursgård. En rejäl klunga av yngre SSU:are, där jag var en, tog möjligheten, ställde sig i kö vid deras bord, för att få hälsa på dem. Bägge hälsade på oss alla, med handslag och med ett leende, och inte med sur min över att deras middag kallnade. Dessa legendarer visade upp en attityd av öppenhet och tillgänglighet som jag förknippat med socialdemokratiska värderingar om demokrati. Som står i stark kontrast till noreply och auktoritärt agerande.
Slutsatsen är att uttrycket ’vit man’, för det socialdemokratiska partiet år 2023, indikerar inte rasism utan är en betydelselös ’ironisk detalj’, så betydelselös att partiet knappt ens avdelar en människa att svara och sedan stänger möjligheten att debattera. För mig förefaller det som att partiet varken är socialt eller demokratiskt.
Den 15 januari 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
