Nazisterna må ha haft en primitiv ideologi, men de var i främsta ledet när det gällde metoder att föra ut sin ideologi och att styra sitt samhälle. De såg radion som ett förnämt instrument att få ut idéer och påverka människor. Därför såg de till att radion var billig, så att alla kunde köpa en sådan. Och de såg till att radion svårligen kunde få in andra kanaler än de som nazisterna ville det styrda folket skulle få.
Nazisterna använde också informanter, inte enbart för att få information om enskilda individer, utan hur stämningarna var i samhället.
Idag finns en än mer avancerad teknologi, men med liknande funktioner: Facebook. Den nazistiska radion var billig. Facebook är gratis. Facebook är förvisso öppen för alla att lägga in meddelanden. Men likt nazisternas censur, gallrar idag Facebook i inläggen. Och likt nazisternas observatörer, samlar Facebook in data, som sedan används av mer eller mindre ljusskygga användare.
Facebook är en mer avancerad maskin än den nazistiska. Å andra sidan hade nazisterna hela den tyska statsapparaten bakom sig, med möjligheten att utöva våld. Den styrkan har inte Facebook.
Radion var, trots försöken att hindra folk att få in andra kanaler, en maskin som kunde stå i demokratins tjänst, eftersom det gick att få in andra kanaler. Likaså är Facebook ett instrument i demokratin, trots sina begräsningar, ty inom Facebooks yttrandegränser, kan vi säga vad vi vill. Det är mycket information jag idag får om utvecklingen i Iran, som jag annars hade fått förlita mig på från mina svenska massmedia.
Givetvis skulle vi ju vilja att Facebook var öppet, ty i en sann demokrati, där medborgarna för det bildade samtalet, kan alla åsikter yppas och debatteras.
Men det som Facebook har stått inför har varit att de har överlämnat sina data till organisationer som använt dem för att producera riktad propaganda. Men så går det när man har med vinstorienterade företag att göra. De har en resurs, all data om individer, som kan betinga ett värde hos andra. Då profiterar de på resursen.
Både radion och Facebook ställer krav på staten. I Tyskland, som inte var demokratiskt, behövde staten, eller snarare, ville inte staten ta det ansvaret. Men i demokratiska länder borde staten erfara kravet. Vi har fantastiska hjälpmedel för demokratin, t ex Facebook, men överhuvudtaget Internet. För att det inte skall bli en propagandamaskin som driver individer till pöbeln och dess fasoner, krävs individer i samhället som har en kritisk förmåga. Därför skall skolorna utbilda varje barn till att vara en kritisk medborgare. Då kan vi utnyttja Internets otroliga kraft, i demokratins namn. Och undgå propagandans pöbel.
Öllsjö den 23 januari 2020
Nazisterna använde också informanter, inte enbart för att få information om enskilda individer, utan hur stämningarna var i samhället.
Idag finns en än mer avancerad teknologi, men med liknande funktioner: Facebook. Den nazistiska radion var billig. Facebook är gratis. Facebook är förvisso öppen för alla att lägga in meddelanden. Men likt nazisternas censur, gallrar idag Facebook i inläggen. Och likt nazisternas observatörer, samlar Facebook in data, som sedan används av mer eller mindre ljusskygga användare.
Facebook är en mer avancerad maskin än den nazistiska. Å andra sidan hade nazisterna hela den tyska statsapparaten bakom sig, med möjligheten att utöva våld. Den styrkan har inte Facebook.
Radion var, trots försöken att hindra folk att få in andra kanaler, en maskin som kunde stå i demokratins tjänst, eftersom det gick att få in andra kanaler. Likaså är Facebook ett instrument i demokratin, trots sina begräsningar, ty inom Facebooks yttrandegränser, kan vi säga vad vi vill. Det är mycket information jag idag får om utvecklingen i Iran, som jag annars hade fått förlita mig på från mina svenska massmedia.
Givetvis skulle vi ju vilja att Facebook var öppet, ty i en sann demokrati, där medborgarna för det bildade samtalet, kan alla åsikter yppas och debatteras.
Men det som Facebook har stått inför har varit att de har överlämnat sina data till organisationer som använt dem för att producera riktad propaganda. Men så går det när man har med vinstorienterade företag att göra. De har en resurs, all data om individer, som kan betinga ett värde hos andra. Då profiterar de på resursen.
Både radion och Facebook ställer krav på staten. I Tyskland, som inte var demokratiskt, behövde staten, eller snarare, ville inte staten ta det ansvaret. Men i demokratiska länder borde staten erfara kravet. Vi har fantastiska hjälpmedel för demokratin, t ex Facebook, men överhuvudtaget Internet. För att det inte skall bli en propagandamaskin som driver individer till pöbeln och dess fasoner, krävs individer i samhället som har en kritisk förmåga. Därför skall skolorna utbilda varje barn till att vara en kritisk medborgare. Då kan vi utnyttja Internets otroliga kraft, i demokratins namn. Och undgå propagandans pöbel.
Öllsjö den 23 januari 2020
RSS-flöde
