Då jag, med lättsamt flin, förvånat frågar, när någon frågar om lånet på huset, ’Va, kan man låna på hus?’ visar det sig att jag inte har klart för mig de begrepp som far omkring för att förklara och förstå och, framför allt, reglera den stora affären idag, bolån.
Jag läste nyligen om skuldkvoten. Den var aningen för hög, meddelades det. Värstingarna hade över 450% i skuldkvot.
Jaha, men vad är då skuldkvot?
Jag försöker ta reda på vad skuldkvot är. Jag kan tänka mig vad det är. Det låter som att det är hur stor andel av ens tillgångar som är skulder. Ett liknande begrepp finns om företag, fast något modifierat, kallat soliditet, som säger hur stor del av företagets totala kapital som är bolagets, dvs Soliditet= Eget kapital/Totalt kapital. Det visar omfattningen på ett företags finansiella risk. Skuldkvot kunde då vara hushållets finansiella risk, dvs Skuldkvot=skulder/ totala tillgångar.
Men så kan det inte vara, ty vem har skulder som är 450 gånger högre än tillgångarna?
Jag går till en hemsida och läser följande: ”Skuldkvoten räknas ut genom att hushållets totala lånekostnader delas med hushållets totala årsinkomst. I en familj med två vuxna som har en total bruttoinkomst på 800 000 kronor och ett bolån på 3 500 000 kronor blir skuldkvoten 4,375, alltså 437,5 procent.” (https://www.xn--lneguiden-52a.se/vanliga-fragor/vad-%C3%A4r-skuldkvot)
Första meningen säger att skuldkvot= lånekostnader/årsinkomst. Men sedan förvirras jag helt, då exemplet antyder att skuldkvot=skuld/årsinkomst.
Jag går till en professionell skuldhanterare, Danske bank, och läser: ”Skuldkvot är en benämning på hur mycket skulder du (eller hushållet om ni är fler) har i förhållande till din inkomst” (https://danskebank.se/privat/produkter/bolan/guider/skuldkvot). Här definieras skuldkvot=skuld/årsinkomst.
Jag tror mig därmed ha fått definitionen på skuldkvot.
Skuldkvot=skuld/årsinkomst.
Men vilket ljushuvud har kommit på ett så befängt begrepp? Vad säger den? Som ekonom förstår jag den inte då den blandar två skilda saker.
För att få låna, måste du ha en tillgång, således skulden står i relation till tillgången. För att få låna måste du kunna betala kostnaden för lånet, dvs räntan, vilket bäst görs genom din intäkt, oftast din inkomst, dvs kostnad står i relation till inkomsten. Så behandlas äpplen för sig, och päron för sig.
Men, i skuldkvoten relateras skulden i täljaren till inkomsten i nämnaren. Äpplen blandas med päron. Det är ju inte lönen, dvs inkomsten, som betalar skulden. Det är sparandet som betalar skulden, dvs skillnaden mellan inkomst och alla kostnader. Däremot är det lönen, dvs inkomsten, som betalar kostnaden för lånet, räntan.
Hur mycket tillgångar du än har, har du ett lån på en krona, med ränta på 1 öre, men ingen inkomst, ingen intäkt, kan du inte göra rätt för dig.
Det tycks som om man inte vill blanda in tillgången i bedömningen av hushållets förmåga att bära en skuld. Det är befängt. Varför undviker man det självklara, att tillgången påverkar lånet, och att risken i tillgången, dvs hur värdet på tillgången varierar, påverkar hushållets förmåga att långsiktigt bära skulden?
Lån ges ut av banker, där professionella kamrerer, med, får vi anta, förmåga att bedöma tillgångsrisker, bedömer risken och överför risken i tillgången till ett pris, som påverkar räntan. Hushållets får således högre lånekostnader, som skall mötas av hushållets inkomster, om lånet är riskabelt.
Men det framstår som om staten inte litar på kamrerernas förmåga att återspegla tillgångens risk i räntan. Därför finns inte räntan med i bedömningen.
Något långsökt kanske, men är det så, att staten vet att kamreren vet att ytterst bär staten bankens risk, först genom insättargarantin, som skyddar bankers långivare, dvs de som har likvida medel på banken, upp till €100.000. Skulle mer behövas, står staten beredd att, som den gjorde på 90-talet, rädda bankerna från dem själva och deras oförmåga att säkra sin utlåning genom garantier.
Således, vi har en ekonomiskt befängd skuldkvot p g a att staten är den sista risktagaren i bolånerallyt. Eller så har vi en företagsekonomisk, förvisso avskedad, professor, som inte förstår ekonomi.
Den 15 november 2021
Sven-Olof Yrjö Collin
Jag läste nyligen om skuldkvoten. Den var aningen för hög, meddelades det. Värstingarna hade över 450% i skuldkvot.
Jaha, men vad är då skuldkvot?
Jag försöker ta reda på vad skuldkvot är. Jag kan tänka mig vad det är. Det låter som att det är hur stor andel av ens tillgångar som är skulder. Ett liknande begrepp finns om företag, fast något modifierat, kallat soliditet, som säger hur stor del av företagets totala kapital som är bolagets, dvs Soliditet= Eget kapital/Totalt kapital. Det visar omfattningen på ett företags finansiella risk. Skuldkvot kunde då vara hushållets finansiella risk, dvs Skuldkvot=skulder/ totala tillgångar.
Men så kan det inte vara, ty vem har skulder som är 450 gånger högre än tillgångarna?
Jag går till en hemsida och läser följande: ”Skuldkvoten räknas ut genom att hushållets totala lånekostnader delas med hushållets totala årsinkomst. I en familj med två vuxna som har en total bruttoinkomst på 800 000 kronor och ett bolån på 3 500 000 kronor blir skuldkvoten 4,375, alltså 437,5 procent.” (https://www.xn--lneguiden-52a.se/vanliga-fragor/vad-%C3%A4r-skuldkvot)
Första meningen säger att skuldkvot= lånekostnader/årsinkomst. Men sedan förvirras jag helt, då exemplet antyder att skuldkvot=skuld/årsinkomst.
Jag går till en professionell skuldhanterare, Danske bank, och läser: ”Skuldkvot är en benämning på hur mycket skulder du (eller hushållet om ni är fler) har i förhållande till din inkomst” (https://danskebank.se/privat/produkter/bolan/guider/skuldkvot). Här definieras skuldkvot=skuld/årsinkomst.
Jag tror mig därmed ha fått definitionen på skuldkvot.
Skuldkvot=skuld/årsinkomst.
Men vilket ljushuvud har kommit på ett så befängt begrepp? Vad säger den? Som ekonom förstår jag den inte då den blandar två skilda saker.
För att få låna, måste du ha en tillgång, således skulden står i relation till tillgången. För att få låna måste du kunna betala kostnaden för lånet, dvs räntan, vilket bäst görs genom din intäkt, oftast din inkomst, dvs kostnad står i relation till inkomsten. Så behandlas äpplen för sig, och päron för sig.
Men, i skuldkvoten relateras skulden i täljaren till inkomsten i nämnaren. Äpplen blandas med päron. Det är ju inte lönen, dvs inkomsten, som betalar skulden. Det är sparandet som betalar skulden, dvs skillnaden mellan inkomst och alla kostnader. Däremot är det lönen, dvs inkomsten, som betalar kostnaden för lånet, räntan.
Hur mycket tillgångar du än har, har du ett lån på en krona, med ränta på 1 öre, men ingen inkomst, ingen intäkt, kan du inte göra rätt för dig.
Det tycks som om man inte vill blanda in tillgången i bedömningen av hushållets förmåga att bära en skuld. Det är befängt. Varför undviker man det självklara, att tillgången påverkar lånet, och att risken i tillgången, dvs hur värdet på tillgången varierar, påverkar hushållets förmåga att långsiktigt bära skulden?
Lån ges ut av banker, där professionella kamrerer, med, får vi anta, förmåga att bedöma tillgångsrisker, bedömer risken och överför risken i tillgången till ett pris, som påverkar räntan. Hushållets får således högre lånekostnader, som skall mötas av hushållets inkomster, om lånet är riskabelt.
Men det framstår som om staten inte litar på kamrerernas förmåga att återspegla tillgångens risk i räntan. Därför finns inte räntan med i bedömningen.
Något långsökt kanske, men är det så, att staten vet att kamreren vet att ytterst bär staten bankens risk, först genom insättargarantin, som skyddar bankers långivare, dvs de som har likvida medel på banken, upp till €100.000. Skulle mer behövas, står staten beredd att, som den gjorde på 90-talet, rädda bankerna från dem själva och deras oförmåga att säkra sin utlåning genom garantier.
Således, vi har en ekonomiskt befängd skuldkvot p g a att staten är den sista risktagaren i bolånerallyt. Eller så har vi en företagsekonomisk, förvisso avskedad, professor, som inte förstår ekonomi.
Den 15 november 2021
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
