Bosse Rothstein hävdar i Ekonomisk Debatt (2023, 51(7):63-64), som kommentar på Alvesson & Sjöholms artikel i samma tidskrift, (som jag behandlade igår) att vi i Sverige utlyser professorstjänster där vi försöker skapa rättvisa mellan kandidaterna, medan man på världsledande universitet istället rekryterar profiler utifrån institutionens fackmässiga behov. Därtill kommer befordransprofessorer, där individer blir professorer blott utifrån deras bedömda kompetens, men oaktat institutionens behov.
Formellt stämmer detta avseende utlysta tjänster, men reellt är det en sanning som kräver en hel del modifikation. Inte sällan finns en tanke på en lämplig kandidat till tjänsten, varför man påverkar det ’rättvisa’ utfallet genom att 1.) formulera kraven på professuren så snävt att ett ytterst fåtal, om ens någon mer än den som önskar, kan uppfylla kraven, samt 2.) väljer sakkunniga som, s a s, förstår institutionens önskemål om utfall av granskningen. Därvid skapar man en potemkinkuliss av rättvisa, medan man de facto gjort vad de världsledande universiteten gör, rekryterat strategiskt, utifrån institutionens behov.
Problemet med det ’rättvisa’ förfarandet är att det kan dyka upp en kandidat som uppfyller kraven enligt 1.) och att de sakkunniga har haft integritet nog att göra sitt arbete, oaktat signaler från institutionen enligt 2.) om det önskvärda utfallet. I det olyckliga fallet kan man då göra en tredje sak, som jag själv blivit åsyna vittne till: 3.) att den vinnande kandidaten kallas in till en person med inflytande i rekryteringsprocessen, där personen får veta om det önskvärda i att den återkallar sin ansökan.
Jag vill därför hävda att det finns ett icke ringa mått av strategisk rekrytering enligt de världsledande universitetets rekryteringsmodell.
Värre är det med befordransprofessorerna. Även här har jag sett den strategiska modellens användande, där man främst påverkar utfallet genom 2.), att välja lämpliga, väl införstådda sakkunniga.
Men dessa tre korrektiv till den ’rättvisa’ rekryteringsmodellen kan ibland slå fel, varför institutioner sitter med professorer som inte varit önskvärda, och som kanske uppvisar det som Alvesson & Sjöholm visade, att professorer är lågproduktiva, eller att de i sina andra arbetsuppgifter, som t ex att skapa och underhålla goda forskningsmiljöer, är lågproduktiva.
I dessa fall kan man, som jag tog upp igår, tillämpa en fjärde metod, avskedet. Förvisso kan rekryteringen ha varit ’rättvis’ men utfallet blev inte en livaktig, framstående forskning, eller vad nu än avsikten med professorsutnämningen var, varför man avskedar professorn.
Rekryterar man en professor, som väl den är på plats, vänder sig mot högskolans strategi, t ex vänder sig mot strategin att hållbarhetsintegrera utbildningsprogrammen med argumentet att det strider mot den akademiska principen, inte minst den akademiska friheten, kan man överväga att avskeda professorn. Ett agerande som har skett….
Detta hierarkiska, företagsliknande sätt att arbeta, som Rothstein hävdar är de ledande akademiska institutionernas modell, kan därför ge hög prestation, men kan samtidigt innebära ett angrepp på den akademiska principen. Vi tycks få välja mellan akademi och företag.
Min röst, som tror på akademin och som fått betala ett högt pris för företagsmodellens tillämpande genom att bli avskedad, lägger jag på en hårt kravställande akademi.
Den 2 november 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
Formellt stämmer detta avseende utlysta tjänster, men reellt är det en sanning som kräver en hel del modifikation. Inte sällan finns en tanke på en lämplig kandidat till tjänsten, varför man påverkar det ’rättvisa’ utfallet genom att 1.) formulera kraven på professuren så snävt att ett ytterst fåtal, om ens någon mer än den som önskar, kan uppfylla kraven, samt 2.) väljer sakkunniga som, s a s, förstår institutionens önskemål om utfall av granskningen. Därvid skapar man en potemkinkuliss av rättvisa, medan man de facto gjort vad de världsledande universiteten gör, rekryterat strategiskt, utifrån institutionens behov.
Problemet med det ’rättvisa’ förfarandet är att det kan dyka upp en kandidat som uppfyller kraven enligt 1.) och att de sakkunniga har haft integritet nog att göra sitt arbete, oaktat signaler från institutionen enligt 2.) om det önskvärda utfallet. I det olyckliga fallet kan man då göra en tredje sak, som jag själv blivit åsyna vittne till: 3.) att den vinnande kandidaten kallas in till en person med inflytande i rekryteringsprocessen, där personen får veta om det önskvärda i att den återkallar sin ansökan.
Jag vill därför hävda att det finns ett icke ringa mått av strategisk rekrytering enligt de världsledande universitetets rekryteringsmodell.
Värre är det med befordransprofessorerna. Även här har jag sett den strategiska modellens användande, där man främst påverkar utfallet genom 2.), att välja lämpliga, väl införstådda sakkunniga.
Men dessa tre korrektiv till den ’rättvisa’ rekryteringsmodellen kan ibland slå fel, varför institutioner sitter med professorer som inte varit önskvärda, och som kanske uppvisar det som Alvesson & Sjöholm visade, att professorer är lågproduktiva, eller att de i sina andra arbetsuppgifter, som t ex att skapa och underhålla goda forskningsmiljöer, är lågproduktiva.
I dessa fall kan man, som jag tog upp igår, tillämpa en fjärde metod, avskedet. Förvisso kan rekryteringen ha varit ’rättvis’ men utfallet blev inte en livaktig, framstående forskning, eller vad nu än avsikten med professorsutnämningen var, varför man avskedar professorn.
Rekryterar man en professor, som väl den är på plats, vänder sig mot högskolans strategi, t ex vänder sig mot strategin att hållbarhetsintegrera utbildningsprogrammen med argumentet att det strider mot den akademiska principen, inte minst den akademiska friheten, kan man överväga att avskeda professorn. Ett agerande som har skett….
Detta hierarkiska, företagsliknande sätt att arbeta, som Rothstein hävdar är de ledande akademiska institutionernas modell, kan därför ge hög prestation, men kan samtidigt innebära ett angrepp på den akademiska principen. Vi tycks få välja mellan akademi och företag.
Min röst, som tror på akademin och som fått betala ett högt pris för företagsmodellens tillämpande genom att bli avskedad, lägger jag på en hårt kravställande akademi.
Den 2 november 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
