Skolan är under ständig debatt och i debattens fokus står skolvalet och driftsformerna, där huvudformerna är privat och offentlig skola. Skolan engagerar då det är en av de mest centrala institutioner samhället har för att utveckla framtidens människor och medborgare.
I en ledarartikel skrev Maria Ludvigsson angående skolvalet: ”Om varje elev ska bli sin egen person och inte kopia av alla andra är det egna valet av utbildningsväg viktigt.” https://www.svd.se/det-ar-inte-elevens-uppgift-att-vara-likvardig/i/senaste/om/ledare
Utifrån min egen livshistoria hävdar jag att Marias utsaga inte är helt korrekt. Jag tror att de flesta som lärt känna mig, kan säga att jag är en egen person och inte en kopia. Har jag då blivit ’egen person’ genom mina val?
Min väg har förvisso varit en följd av val. Men de första valen, som varit bland de mest avgörande valen för mig, gjordes inte av mig. Inte heller av mina föräldrar. Utan av professionella lärare som hade möjlighet att utöva sin professionalism.
När jag skulle gå över till högstadiet, fanns val att göra. Som tillhörande arbetarklassen, utan någon erfarenhet i vare sig familjen eller släkten av högre utbildning, valdes de lätta ämnena, som skulle staka ut vägen till ett arbetaryrke, allmän engelska och matematik. Detta trots att min farmor, när hon var gick i skolan, inget hellre önskade att få fortsätta att studera. Men hon var statarunge och var därför dömd, av det hårda klassamhället hon levde i, att lämna skolan. Hon grät när hon tvingades lämna skolan.
Under min första termin på högstadiet på Frostaskolan i Hörby, bestämde min klassföreståndare och några andra lärare att jag skulle byta till särskild matematik och engelska. Under jullovet körde matematikläraren två gånger några mil i sin SAAB, hem till oss och undervisade mig vid vårt finbord, så att jag kunde hämta in vad jag missat innan vårterminen började.
Dessa lärare fullgjorde sin professionella plikt och hade möjlighet att fullgöra den. De gav mig en himlastege som jag, med min förmåga, men också med starkt bistånd av lärare under min senare skolgång, kunde klättra på. Jag doktorerade och blev docent i Lund, för att sedan bli professor på ett universitet och några högskolor. Ju högre jag kom på stegen, ju mer kunde jag klara av och gjorde egna val. Men hela tiden har jag varit understödd och hjälpt av några professionella lärare.
Min livshistoria är därför en historia med professionella lärare, med möjligheter att utöva sin professionalism, som möjliggjort att jag fått utveckla de förmågor som naturen gett mig.
Debatten om skolan bör därför inrikta sig på hur vi skapar en skola där professionella lärare kan utöva sin professionalism, så att varje elev och student får möjligheter att utnyttja och utveckla de förmågor de har. Det är tänkbart att skolvalet, som skapar en marknadsmakt, och sättet att driva skola idag, där privata alternativ med färre utbildade lärare och starkare marknadsutsatthet, och den allmänna betoningen av rektorsmakt, inte befrämjar professionalism i lärarkåren.
Vi bör därför föra debatten hur vi skapar och utvecklar professionella lärare, och hur de ges möjligheter att utöva sin professionalism. Det är med dessa lärare i skolan som individerna ges möjlighet att bli egna personer.
Min farmor förvägrades utbildningens himlastege. Jag fick himlastegen genom professionella lärares agerande. Med min farmors tårar i ögonen tror jag att det återigen finns individer som förvägras utbildningens himlastege, och därigenom att få bli egna personer.
Öllsjö den 30 april 2020
I en ledarartikel skrev Maria Ludvigsson angående skolvalet: ”Om varje elev ska bli sin egen person och inte kopia av alla andra är det egna valet av utbildningsväg viktigt.” https://www.svd.se/det-ar-inte-elevens-uppgift-att-vara-likvardig/i/senaste/om/ledare
Utifrån min egen livshistoria hävdar jag att Marias utsaga inte är helt korrekt. Jag tror att de flesta som lärt känna mig, kan säga att jag är en egen person och inte en kopia. Har jag då blivit ’egen person’ genom mina val?
Min väg har förvisso varit en följd av val. Men de första valen, som varit bland de mest avgörande valen för mig, gjordes inte av mig. Inte heller av mina föräldrar. Utan av professionella lärare som hade möjlighet att utöva sin professionalism.
När jag skulle gå över till högstadiet, fanns val att göra. Som tillhörande arbetarklassen, utan någon erfarenhet i vare sig familjen eller släkten av högre utbildning, valdes de lätta ämnena, som skulle staka ut vägen till ett arbetaryrke, allmän engelska och matematik. Detta trots att min farmor, när hon var gick i skolan, inget hellre önskade att få fortsätta att studera. Men hon var statarunge och var därför dömd, av det hårda klassamhället hon levde i, att lämna skolan. Hon grät när hon tvingades lämna skolan.
Under min första termin på högstadiet på Frostaskolan i Hörby, bestämde min klassföreståndare och några andra lärare att jag skulle byta till särskild matematik och engelska. Under jullovet körde matematikläraren två gånger några mil i sin SAAB, hem till oss och undervisade mig vid vårt finbord, så att jag kunde hämta in vad jag missat innan vårterminen började.
Dessa lärare fullgjorde sin professionella plikt och hade möjlighet att fullgöra den. De gav mig en himlastege som jag, med min förmåga, men också med starkt bistånd av lärare under min senare skolgång, kunde klättra på. Jag doktorerade och blev docent i Lund, för att sedan bli professor på ett universitet och några högskolor. Ju högre jag kom på stegen, ju mer kunde jag klara av och gjorde egna val. Men hela tiden har jag varit understödd och hjälpt av några professionella lärare.
Min livshistoria är därför en historia med professionella lärare, med möjligheter att utöva sin professionalism, som möjliggjort att jag fått utveckla de förmågor som naturen gett mig.
Debatten om skolan bör därför inrikta sig på hur vi skapar en skola där professionella lärare kan utöva sin professionalism, så att varje elev och student får möjligheter att utnyttja och utveckla de förmågor de har. Det är tänkbart att skolvalet, som skapar en marknadsmakt, och sättet att driva skola idag, där privata alternativ med färre utbildade lärare och starkare marknadsutsatthet, och den allmänna betoningen av rektorsmakt, inte befrämjar professionalism i lärarkåren.
Vi bör därför föra debatten hur vi skapar och utvecklar professionella lärare, och hur de ges möjligheter att utöva sin professionalism. Det är med dessa lärare i skolan som individerna ges möjlighet att bli egna personer.
Min farmor förvägrades utbildningens himlastege. Jag fick himlastegen genom professionella lärares agerande. Med min farmors tårar i ögonen tror jag att det återigen finns individer som förvägras utbildningens himlastege, och därigenom att få bli egna personer.
Öllsjö den 30 april 2020
RSS-flöde
