Gud skall råda. Demokrati skall råda. Det fria valet skall råda. Alla tre är stora principer som utgör grundpelare i stora ideologier som monoteistiska religioner, socialismen och liberalismen. Dessa översätts sedan till regler för människor att följa i deras agerande, och blir eventuellt till handlingar.
Dessa principer har möjlighet att vara vägledande, men också styrande. Principernas tyranni uppstår när de övergår från att vara vägledande till att bli styrande. Då översätts de till regler som inte är dispositiva, dvs möjliga att använda, utan till tvingande i handling.
Men principernas tyranni är också oerhört roligt. Nog var vi många som skrattade hejdlöst åt följarna av de monoteistiska religionerna, när deras kyrkor, moskéer och synagogor stängde p g a coronavirusets framfart. Så liten är deras gud, så svag är deras allsmäktige gud, att den inte ens kan skydda från ett litet virus.
Det vi skrattar åt är deras hyckleri, dvs avsteg från principen och dess regler. Det sker när verkligheten visar sig inte anpassa sig till deras principer. Som att guden minsann inte skyddar sina tillbedjare. Då visar sig en av de mest grundläggande principerna, att människan är fri, och kan därför handla utanför sina principer.
Men i fallet med sjukhusen sågs också principernas tyranni på ett annat sätt än brukligt, nämligen när vi ateister hävdade att eftersom vi inte har en gud som skyddar oss, som de religiösa har, får vi åka till sjukhuset, medan de religiösa får åka till sina kyrkor för lindring. Vi hävdade att de inte fick hyckla, utan skulle bära sina principer fullt ut. Nu var det väl inte många av oss ateister som verkligen trodde på att regeln skulle genomföras, just p g a att vi vet att de religiösa lurar sig själva, att de är hycklare, och att vårt hjärta är så mycket större än deras, varför vi lät dem komma till sjukhuset. Men en ateist vid makten, i en totalitär stat, skulle mycket väl kunna använda principerna på det sättet. En religiös ledare skulle mycket väl kunna stänga sjukhusen för ateister, i den mån de får leva i hans rike.
Men den andra sidan av principernas tyranni är de regler som de som har principerna måste följa. Juden kan inte tända lampan på vilodagen, muslimen kan inte äta bacon, socialisten måste låta gruppen besluta och liberalen måste låta marknaden styra. Än värre blir principernas tyranni när de säger att inte blott de som omfattas av principen måste följa den, utan även de som inte erkänner principen.
Det ligger i de flesta principer att de är principer som inte blott omfattar tillbedjarna av principen, utan måste omfatta alla. Ty det är ju inte mycket till princip om den inte är principiell för allt, för alla människor och djur och växter. De principfastas dogmer låter så här: Gud är större. Demokratin är större. Marknaden är större.
Som studerat Kant, eller möjligen, som tolkandes Kant på mitt eget sätt, så finns det en principernas princip. Som jag vill hävda jag har empirisk grund för att hävda, ty jag ser den principen varje dag.
Principernas princip säger att människan är fri. Ja, hon är fri från alla principer, utom från principen att människan är fri. Det är den principen som gör det möjligt för den sjuka muslimen att åka till sjukhuset och inte till moskén. Som gör det möjligt för den demokratiske socialisten att hävda att deras kommun inte skall följa den demokratiskt fattade lagen, att kommuner skall ge hemhjälp till sommargäster, med hänvisning att kommunen inte klarar att följa den demokratiskt fattade lagen. Som gör det möjligt för liberalen att hävda att staten, inte marknaden, skall bistå företagen vid finansiella kriser och vid dagens Coronakris.
Vi som inte omfattas av deras princip, tycker med all rätt att de hycklar och visar svagheten i sin princip, och att de därför skall överge sin princip, då den visar sin orimlighet.
Därmed är vi tillbaka till att alla principer, förutom principernas princip, skall vara vägledande, men att människan, genom principernas princip, kan agera på annat sätt, dvs utnyttja sin frihet, att agera på ett rimligt sätt. Vägleds av din princip, men utnyttja din frihet att agera på ett rimligt sätt.
Svårigheten är här ordet ’rimligt’, ty vad avgör vad som är rimligt? Har vi en princip för att vägleda oss i vår avvikelse från våra principer, som kan visa vad som är ’rimligt’?
Som demokratisk socialist är min princip demokrati, ändock accepterar jag, och de demokratiska socialisterna har under hela deras tid i Sverige accepterat monarkin, trots att den strider mot demokratins princip. Det har varit hundra år av hyckleri när socialdemokraterna accepterat monarkin. De kan dock hävda att de avlövat monarkin dess formella makt genom att monarken blott är en symbol, inte en verkligt agerande politisk kraft. Men detta till trots har monarken en informell makt. Och monarkin är fortfarande baserad på blodet, inte på demokratin.
De principiella, för att undkomma principernas tyranni, är hycklare, eftersom de hävdar en sak, men gör en annan. Enda sättet att undkomma hyckleriets stämpel, är att finna principen för principers undantag, dvs det jag kallade det rimliga.
Öllsjö den 15 juli 2020
Dessa principer har möjlighet att vara vägledande, men också styrande. Principernas tyranni uppstår när de övergår från att vara vägledande till att bli styrande. Då översätts de till regler som inte är dispositiva, dvs möjliga att använda, utan till tvingande i handling.
Men principernas tyranni är också oerhört roligt. Nog var vi många som skrattade hejdlöst åt följarna av de monoteistiska religionerna, när deras kyrkor, moskéer och synagogor stängde p g a coronavirusets framfart. Så liten är deras gud, så svag är deras allsmäktige gud, att den inte ens kan skydda från ett litet virus.
Det vi skrattar åt är deras hyckleri, dvs avsteg från principen och dess regler. Det sker när verkligheten visar sig inte anpassa sig till deras principer. Som att guden minsann inte skyddar sina tillbedjare. Då visar sig en av de mest grundläggande principerna, att människan är fri, och kan därför handla utanför sina principer.
Men i fallet med sjukhusen sågs också principernas tyranni på ett annat sätt än brukligt, nämligen när vi ateister hävdade att eftersom vi inte har en gud som skyddar oss, som de religiösa har, får vi åka till sjukhuset, medan de religiösa får åka till sina kyrkor för lindring. Vi hävdade att de inte fick hyckla, utan skulle bära sina principer fullt ut. Nu var det väl inte många av oss ateister som verkligen trodde på att regeln skulle genomföras, just p g a att vi vet att de religiösa lurar sig själva, att de är hycklare, och att vårt hjärta är så mycket större än deras, varför vi lät dem komma till sjukhuset. Men en ateist vid makten, i en totalitär stat, skulle mycket väl kunna använda principerna på det sättet. En religiös ledare skulle mycket väl kunna stänga sjukhusen för ateister, i den mån de får leva i hans rike.
Men den andra sidan av principernas tyranni är de regler som de som har principerna måste följa. Juden kan inte tända lampan på vilodagen, muslimen kan inte äta bacon, socialisten måste låta gruppen besluta och liberalen måste låta marknaden styra. Än värre blir principernas tyranni när de säger att inte blott de som omfattas av principen måste följa den, utan även de som inte erkänner principen.
Det ligger i de flesta principer att de är principer som inte blott omfattar tillbedjarna av principen, utan måste omfatta alla. Ty det är ju inte mycket till princip om den inte är principiell för allt, för alla människor och djur och växter. De principfastas dogmer låter så här: Gud är större. Demokratin är större. Marknaden är större.
Som studerat Kant, eller möjligen, som tolkandes Kant på mitt eget sätt, så finns det en principernas princip. Som jag vill hävda jag har empirisk grund för att hävda, ty jag ser den principen varje dag.
Principernas princip säger att människan är fri. Ja, hon är fri från alla principer, utom från principen att människan är fri. Det är den principen som gör det möjligt för den sjuka muslimen att åka till sjukhuset och inte till moskén. Som gör det möjligt för den demokratiske socialisten att hävda att deras kommun inte skall följa den demokratiskt fattade lagen, att kommuner skall ge hemhjälp till sommargäster, med hänvisning att kommunen inte klarar att följa den demokratiskt fattade lagen. Som gör det möjligt för liberalen att hävda att staten, inte marknaden, skall bistå företagen vid finansiella kriser och vid dagens Coronakris.
Vi som inte omfattas av deras princip, tycker med all rätt att de hycklar och visar svagheten i sin princip, och att de därför skall överge sin princip, då den visar sin orimlighet.
Därmed är vi tillbaka till att alla principer, förutom principernas princip, skall vara vägledande, men att människan, genom principernas princip, kan agera på annat sätt, dvs utnyttja sin frihet, att agera på ett rimligt sätt. Vägleds av din princip, men utnyttja din frihet att agera på ett rimligt sätt.
Svårigheten är här ordet ’rimligt’, ty vad avgör vad som är rimligt? Har vi en princip för att vägleda oss i vår avvikelse från våra principer, som kan visa vad som är ’rimligt’?
Som demokratisk socialist är min princip demokrati, ändock accepterar jag, och de demokratiska socialisterna har under hela deras tid i Sverige accepterat monarkin, trots att den strider mot demokratins princip. Det har varit hundra år av hyckleri när socialdemokraterna accepterat monarkin. De kan dock hävda att de avlövat monarkin dess formella makt genom att monarken blott är en symbol, inte en verkligt agerande politisk kraft. Men detta till trots har monarken en informell makt. Och monarkin är fortfarande baserad på blodet, inte på demokratin.
De principiella, för att undkomma principernas tyranni, är hycklare, eftersom de hävdar en sak, men gör en annan. Enda sättet att undkomma hyckleriets stämpel, är att finna principen för principers undantag, dvs det jag kallade det rimliga.
Öllsjö den 15 juli 2020
RSS-flöde
