Lisa Irenius, kulturchef på Svenska Dagbladet, skriver idag:” Det behövs verkligen skolledare som står på sig för det som de bedömer är bäst för sin skola – men just sådana ”bråkiga” rektorer verkar löpa en särskild risk att förlora sina kommunala chefers förtroende, och därmed sin anställning.” (https://www.svd.se/rektorsskandalen-ar-langt-storre-an-skurup)
Men menar hon verkligen exakt vad där står? Jag tror att det finns ett tryckfel, en bisats som är borttappad. Nedan förklarar jag vad som är borttappat och hur den korrekta meningen var skriven av Lisa.
Rektorsintermezzot i Skurup har stora likheter med professorsintermezzot på Högskolan Kristianstad för två år sedan, där en professor, jag, blev avskedad på liknande sätt. Professorn, dvs jag, hade blivit kallad till korrigeringssamtal, där vicerektorn informerade professorn att det är tradition på svensk arbetsmarknad att vara lojal mot sin arbetsgivare (’lojal’ på chefiska är det som på svenska heter ’lyda’). Professorn hade tidigare skapat turbulens genom att kräva vidareutbildning av de lärare som arbetade på hans uppsatskurs, så att lärarna minst uppnådde de kunskaper som kursen krävde av studenterna. Han hade också motsatt sig ett beslut, som innebar att administrativa uppgifter skulle överföras från administrationen till undervisande lärare. Lärare skall undervisa och forska, administrationen skall administrera, hävdade han, inför alltmer irriterade chefsöron.
Men det avgörande, det som fick allt att tippa över till avsked, var professorns offentliga uttalande, att han så länge han var professor, skulle inte FN:s 17 hållbarhetsmål integreras i ekonomernas program, då det var politisk, ideologisk skolning, som stred mot principen att akademier endast meddelar kunskap baserad på vetenskaplig grund, och att det stred mot den akademiska friheten. Han ville diskutera det i hans programgrupp, men blev i ett e-mail från en avdelningschef, likt personalen i Skurup, förbjuden (sic!) att diskutera saken. Offentligt slog han fast: ”Vi fortsätter envetet att leva vår akademiska frihet och meddela vetenskapliga kunskaper, i en anda av kritiskt tänkande, följande Upplysningens ideal, Sapere aude.” (https://www.kristianstadsbladet.se/debatt/ekonomutbildningarna-vid-hogskolan-kristianstad-ar-akademiska-utbildningar/)
Artikeln publicerades 26 februari 2018. 1 juni 2018 var professorns arbetsbefriad, likt rektorn. Men olikt rektorn, som fick 12 månader, fick professorn nominellt 26 månader, men reellt 22 månaders avgångsvederlag.
Medan rektorns historia har berättats i massmedia, och värderats, som i Lisas kolumn, väckte professorns avsked ingen massmedial uppmärksamhet. Förutom en kvällspressliknande skandaliserande artikel om att avskedet skulle bero på en konflikt professorn hade med högskolerektorns fru, som är anställd på den dåvarande professorns institution.
Varför blev inte professorns avsked ämne för massmedia, medan skolrektorns avsked blivit en lång historia, där Lisa idag anser att det behövs fler av den sorten i skolorna?
Man skulle tycka att en professors avsked skulle vara en mycket dramatisk sak i ett fritt, kunskapstörstande land. Tidigare var professorer tillsatta av Regeringen och var fullmaktshavare, vilket innebar att de i stort sett inte gick att avskeda. Skälet till detta var ett uttryck för den akademiska friheten, att ingen skulle kunna tysta en kunskapens riddare. Att, som Högskolan Kristianstad, avskeda en professor, borde väckt massmediaprotester.
Att avskeda en rektor borde kanske väcka mindre protester. Rektor är, trots allt, en i befälslinjen, och har till uppgift att driva skolan enligt huvudmannens, dvs kommunens och lagens riktlinjer.
Vad kan då vara skälet till att professorns öde inte uppmärksammades, medan rektorns öde uppmärksammas, och att han får uppskattning från en ledande tidnings kulturchef, Lisa?
Gramsci, en italiensk marxistisk filosof, som för sitt fritänkande drabbades av värre konsekvenser än professorn och rektor, då han fängslades, skapade begreppet hegemoni. Begreppet säger att det ledande skiktet skapar föreställningar som ges en så dominerande ställning i samhället, att värderingarna betraktas som sunt förnuft och blir så dominerande att de är självklara.
Kan det vara så att rektorn värnade om principer som är hegemoniska, att värna om uttryck från grupper som ses som förfördelade i samhället, i det här fallet, muslimska uttryck som slöjan, medan professorn värnade om principer som inte är hegemoniska, som akademisk frihet, och än värre, att hans agerande vände sig mot en hegemonisk princip, hållbarhet?
Lisa, kulturchefen på en ledande dagstidning, som är del av det ledande skiktet, och därför skapar och värnar om de hegemoniska värderingarna, uppfattar rektorns öde som ett angrepp på den värdering som säger att muslimer, som förfördelade i samhället, skall beskyddas från angrepp. Hon uppfattar däremot inte professorns öde som nämnvärt, om hon ens känner till ödet, då det ledande skiktets värderingar inte hotades av hans avsked. Ja, deras värderingar t o m kan riskeras att hotas, då professorn vände sig mot hållbarhetsbegreppets integration i den akademiska utbildningen.
Jag framför således hypotesen att skälet till att professorns och rektorns öde behandlas så olika, kommer från att rektorn värderingar överensstämmer med det ledande skiktets värderingar, medan professorns värderingar inte är i överensstämmelse med elitens värderingar.
Därför, Lisa Irenius, tror jag att det finns ett tryckfel i dagens tidning. Det jag citerade ovan, var inte det du skickade till tidningen för tryck. Den publicerade artikeln innehåller ett tryckfel, som består av ett utlämnande. Det du skickade in till tidningen, löd så här: :” Det behövs verkligen skolledare som står på sig för det som de bedömer, och som jag kan instämma i, är bäst för sin skola – men just sådana ”bråkiga” rektorer verkar löpa en särskild risk att förlora sina kommunala chefers förtroende, och därmed sin anställning.”
Jag ser fram mot ett erratum i morgondagens tidning.
Öllsjö den 19 april 2020