Det är ju ett trivialt konstaterande att man anställer den som kan vara engagerad för det jobb den är anställd för. Ledarskribenten raljerar något över den föga överraskande slutsatsen som Riksrevisionen gjort om Arbetsförmedlingens personal, att den anställde på arbetsförmedlingen som är positivt inställd till åtgärder till arbetssökande, gör mer och tycks också få ut mer effekt ut, dvs får fler i jobb.
Ledarskribenten irriterar sig således över att folk varierar i engagemang i sitt arbete, och anser att ett högt engagemang är ett absolut krav vid anställning.
Ledarskribenten är moderat och har därför ideologiska intressen i att angripa Arbetsförmedlingen, dvs staten. Det gör henne enögd.
Ty vi vet alla vilka oerhörda mängden resurser som förbrukas i bonus- och optionsprogram. Dessa program syftar till att inte bara berika, utan att styra VD:ars uppmärksamhet på sin uppgift. Trots att personen redan vid anställningen erhåller en mycket stor grundlön och sannolikt en tydlig beskrivning över vad som förväntas av personen.
Borde inte kapitalisterna vara bättre förmögna att hitta personer som är ’positivt inställda’ till sin arbetsuppgift? Varför anställer de dessa lättjans furstar, som inte nöjer sig med anställningen, som innebär rejält med status, och lönen, som sällan är blygsam. Allt detta kan inte få dem ’positivt inställda’, utan de skall på toppen av detta också få en sorts ackordslön för att göra det jobb de anställdes för.
Jag kan förstå de som sitter och filear fisk i en stor fabrik, att de stimuleras till högre arbetstakt av ackord. Men jag kan inte för mitt liv förstå varför kapitalisterna anställer lättjans furstar som måste ha ackord för att göra sitt jobb som VD.
Kanske Riksrevisionens slutsats går att para med kapitalisternas anställningspolicy, att anställa inferiort motiverade personer, som sedan ges rejäla motivationshöjare när de är anställda. Ge arbetsförmedlaren en rejäl bonus när en arbetssökande blir anställd. Ge den betalt ytterligare en gång för att göra sitt jobb. Sådan är options- och bonusprogrammens logik.
Men baksidan är att vi får vad vi forskare undersöker, allsköns tricks och fiffel för att framstå som god arbetare/företagsledare.
Detta pekar blott på att både Arbetsförmedlingen och kapitalisterna har en stor förbättringspotential i sin personalrekrytering, att finna människor som är ’positivt inställda’ till den arbetsuppgift de erhåller lön för att utföra.
Öllsjö den 6 mars 2020