En polis knäböjer inför demonstranter och lyfter upp och håller fram en av demonstrationens paroller. Polisen har blivit en del av demonstrationen. Polisen utför en politisk handling, dvs politisk aktivism utförd av polisen.
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/50x9W6/har-gar-polisen-ner-pa-kna-framfor-demonstranterna-i-stockholm
Polisen kan idag utföra både religiösa handlingar, genom hijaben, och politiska handlingar, genom att knäböja inför demonstranter. Polisen har därmed blivit aktivistisk.
Urspungstanken, att den skall blott försvara och värna, eroderar därmed, och på den tanken läggs den politiska aktivismen.
Polisens legitimitet beror på dess förmåga att värna och att i sitt värnande vara blind för det som är ovidkommande. Polisen skall inte dela upp samhället. Den skall inte inta en samhällelig, politisk ståndpunkt som går utöver Lagen. Förvisso vet vi att det är en omöjlig uppgift, men det hindrar inte att den är idealet som skall eftersträvas så mycket det går.
Men idag delar polisen upp samhället. De ansluter till Pride-tåget, men inte till nynazisternas tåg. Därmed har de tagit politisk ställning. När de bär en hijab, bär de inte ett kors. Därmed har de tagit religiös ställning. De böjer knä för demonstranter i Black Lifes Matter, men inte inför 1:a Maj-demonstranterna. Därmed har de tagit politisk ställning.
På min blogg har du fått läsa tillräckligt hur högskolor tar politisk ställning. Linnéuniversitetet för Pride, Högskolan Kristianstad för FN:s hållbarhetsföreställning. Anna-Karin Wyndhamn och Ivar Arpi visar i sin bok Genusdoktrinen, hur universitetsanställda agerar politiskt för jämställdhet och identitetspolitik i utbildningen och forskningen. Andra har visat på andra platser i staten där man agerar politiskt.
Den politiska aktivismen sprider sig i stat och i en organisation som Universitet, som inte borde agera politiskt. Därmed förlorar de sin intresselösa legitimitet. Medborgarna inser, klart och tydligt, att staten företräder vissa intressen och inriktningar, men inte andra, där staten borde förhålla sig neutral.
En hel del av oss marxister, och inte minst anarkisterna, skränade tidigare att staten blott var en maskin för att reproducera klassamhället eller makten. Nog hade vi lite rätt i den anklagelsen. Idag har denna reproduktion övergått till tydlig politisk aktivism.
Kanske vi skall vara tacksamma över denna tydliga transparens i staten? Nu hymlas det minsann inte. Nu försöker de inte ens dölja sin politik, sin aktivism, utan ansluter tydligt och klart till vissa politiska uttryck.
Kanske det är blott naivt att tro att staten är intresselös? Men det är den naiviteten som ger staten sin legitimitet. Det är den naiviteten som gör att vi tror att staten behandlar oss lika och att universiteten tar fram kunskap för kunskapens skull.
Vi har sett begreppet fake news, falska nyheter, etableras. Nyheter är inte ett faktum, utan ett intresse. Likadant med staten, som nu blivit fake government, den falska staten, som blott och enbart är ett uttryck för intresse.
Öllsjö den 5 juni 2020