Ali Esbati, riksdagsman i Vänsterpartiet, skrev på twitter att det fanns många män med nazistiskt utseende i Visby.
Thomas Gür håller sammankomst i Visby, varpå kyrkoherden finner diskussionen så besvärande att han omöjliggör sammanslutningen genom att sätta igång kyrkklockorna
Fotbollsspelaren som utsattes för en hatstorm på internet, där det senare visade sig att det inte var en hatstorm av individer, utan av ett fåtal maskiner som skapade hatstormen.
Tyckare, som vanligtvis är rimligt seriösa, stormar mot att SVT, i vad SVT kallar faktakollen, har visat att Förintelsen har skett, samt att gasen som användes var Zyklon B. Tyckarna anser att anförande av den kunskapen legitimerar nazisternas ifrågasättande.
Det huvudlösa publicerandet av namn som misstänkliggjordes som våldtäktsmän under #metoo-stormen, har nu granskats av Uppdrag Granskning och blivit fälld av Pressens Opinionsnämnd.
Allt detta har liknelser med pöbeln, den huvudlösa stormen av individer, som tappat sin moral och ansluter sig till ett gäng framspringande andra, ledda av en föreställning vars sanningshalt är fullständigt betydelselös.
Att det är möjligt att uttala sig så fördomsfullt om mäns utseende, att de liknas vid nazister, är ofattbart. Att en kyrkoherde tar till gamla trick för att tysta människor är ofattbart. Att en hatstorm inte granskades, innan den togs som intäkt för en utbredd rasism är ofattbart. Att tyckare stormar mot, inte för kunskap, är ofattbart. Att #metoo slog om till omoralisk publicering är inte bara ofattbart, utan tragiskt för sakens skull.
Men allt detta är de tecken som jag idag finner, som talar för att vi idag lever i en starkt ideologiserad värld, och i en värld där pöbelvälde har lätt för att uppstå och för att existera. Det minner om andra tider, som vi alla lovat oss, inte skulle komma tillbaka.
I allt detta framstår fakta och kunskap som sekundärt. Det viktiga är att vilja, inte att veta. Det viktiga är en fördomsfull mans tro hur nazister ser ut. Det viktiga är tyckares tro att deras vetande är vetande.
Det värsta är egentligen protesten mot SVT:s faktakoll. Att slå fast kunskap måste vara viktigt. Att slå fast kunskap när den ifrågasätts är inte att legitimera ifrågasättandet, utan att visa på kunskapen. Att någon överhuvudtaget kritiserar den som för kunskapen till torget är dagens gissel. Pöbeln av tyckare kritiserade, inte de som ifrågasatte, utan framför allt, de som förde kunskapen till torget. Som om pöbeln inte vill ha kunskap. Vi vet ju redan. Eller snarare, vi känner redan vad som är sant eller falskt. Och på andra sidan står en grupp och känner.
Därför var det något paradoxalt att när debatten om nedtystandet av fakta om Förintelsen (sic) höll på, tog vetenskapspersoner upp den rakt motsatta tråden, och hävdade behovet att faktabaserat politiskt beslutsfattande (https://www.aftonbladet.se/debatt/a/EonL9o/grunda-era-beslut-pafakta-politiker).
Jag noterade också det riktigt lustiga, att pöbeltyckarna stormade mot kunskapsredovisningen i Visby. Själv har jag under många år kunnat hävda att Visby brandskattades av Valdemar Atterdag 1361. Men kunskapen, den som pöbeltyckarna viftar bort och anser går skumma ärenden, säger att det är sannolikt så att denna brandskattning inte ägt rum. Historien om brandskattningen sägs komma fram på 1600-talet, en tidsfördröjning lika stor som med evangelierna, och därav reducerar deras trovärdighet högst ansenligt.
Hade vi haft pöbeltyckarnas kunskapssyn, hade vi aldrig upptäckt att brandskattningen aldrig inträffade. Därför skall vi i namn av kunskap, alltid ifrågasätta sanningar och söka efter sanningar. Därför är kravet på att inte faktagranska en kunskapsfientlig syn som går skumma ärenden.
Vi måste veta.
Krakow den 7 juli 2018
Thomas Gür håller sammankomst i Visby, varpå kyrkoherden finner diskussionen så besvärande att han omöjliggör sammanslutningen genom att sätta igång kyrkklockorna
Fotbollsspelaren som utsattes för en hatstorm på internet, där det senare visade sig att det inte var en hatstorm av individer, utan av ett fåtal maskiner som skapade hatstormen.
Tyckare, som vanligtvis är rimligt seriösa, stormar mot att SVT, i vad SVT kallar faktakollen, har visat att Förintelsen har skett, samt att gasen som användes var Zyklon B. Tyckarna anser att anförande av den kunskapen legitimerar nazisternas ifrågasättande.
Det huvudlösa publicerandet av namn som misstänkliggjordes som våldtäktsmän under #metoo-stormen, har nu granskats av Uppdrag Granskning och blivit fälld av Pressens Opinionsnämnd.
Allt detta har liknelser med pöbeln, den huvudlösa stormen av individer, som tappat sin moral och ansluter sig till ett gäng framspringande andra, ledda av en föreställning vars sanningshalt är fullständigt betydelselös.
Att det är möjligt att uttala sig så fördomsfullt om mäns utseende, att de liknas vid nazister, är ofattbart. Att en kyrkoherde tar till gamla trick för att tysta människor är ofattbart. Att en hatstorm inte granskades, innan den togs som intäkt för en utbredd rasism är ofattbart. Att tyckare stormar mot, inte för kunskap, är ofattbart. Att #metoo slog om till omoralisk publicering är inte bara ofattbart, utan tragiskt för sakens skull.
Men allt detta är de tecken som jag idag finner, som talar för att vi idag lever i en starkt ideologiserad värld, och i en värld där pöbelvälde har lätt för att uppstå och för att existera. Det minner om andra tider, som vi alla lovat oss, inte skulle komma tillbaka.
I allt detta framstår fakta och kunskap som sekundärt. Det viktiga är att vilja, inte att veta. Det viktiga är en fördomsfull mans tro hur nazister ser ut. Det viktiga är tyckares tro att deras vetande är vetande.
Det värsta är egentligen protesten mot SVT:s faktakoll. Att slå fast kunskap måste vara viktigt. Att slå fast kunskap när den ifrågasätts är inte att legitimera ifrågasättandet, utan att visa på kunskapen. Att någon överhuvudtaget kritiserar den som för kunskapen till torget är dagens gissel. Pöbeln av tyckare kritiserade, inte de som ifrågasatte, utan framför allt, de som förde kunskapen till torget. Som om pöbeln inte vill ha kunskap. Vi vet ju redan. Eller snarare, vi känner redan vad som är sant eller falskt. Och på andra sidan står en grupp och känner.
Därför var det något paradoxalt att när debatten om nedtystandet av fakta om Förintelsen (sic) höll på, tog vetenskapspersoner upp den rakt motsatta tråden, och hävdade behovet att faktabaserat politiskt beslutsfattande (https://www.aftonbladet.se/debatt/a/EonL9o/grunda-era-beslut-pafakta-politiker).
Jag noterade också det riktigt lustiga, att pöbeltyckarna stormade mot kunskapsredovisningen i Visby. Själv har jag under många år kunnat hävda att Visby brandskattades av Valdemar Atterdag 1361. Men kunskapen, den som pöbeltyckarna viftar bort och anser går skumma ärenden, säger att det är sannolikt så att denna brandskattning inte ägt rum. Historien om brandskattningen sägs komma fram på 1600-talet, en tidsfördröjning lika stor som med evangelierna, och därav reducerar deras trovärdighet högst ansenligt.
Hade vi haft pöbeltyckarnas kunskapssyn, hade vi aldrig upptäckt att brandskattningen aldrig inträffade. Därför skall vi i namn av kunskap, alltid ifrågasätta sanningar och söka efter sanningar. Därför är kravet på att inte faktagranska en kunskapsfientlig syn som går skumma ärenden.
Vi måste veta.
Krakow den 7 juli 2018
RSS-flöde
