Jag hade gått den vägen till centrum. Jag hade inte funderat. Jag hade inte tvekat.
På den plats där jag satt, överhörde jag två kvinnor, som bodde i centrum och som pratade om hur de tog sig till centrum. Den unga kvinnan sade, bestämt och egentligen utan någon känslomässig laddning i rösten, att efter klockan fyra, då mörkret började komma, så tog hon alltid bussen. Den äldre kvinnan sade att så hade hon också gjort, men idag kom hon i bil.
Blodet började bulta i mina tinningar. Jag kokade inombords.
Det finns en befolkningsgrupp i Sverige som har partiellt reellt utegångsförbud. Kvinnorna hade aldrig gått den närmsta vägen. Jag hade gått den. Visst tänker jag på rånrisk, men det är så upplyst och det kommer människor där, varför jag inte hade tvekat, sannolikt inte ens mitt i natten.
Men kvinnorna går inte där efter klockan 4, då mörkret börjar lägga sig. Den delen av Kristianstad är avlyst för kvinnor. De får ta buss. Som de måste betala för, ty kommunen erkänner inte det partiella utegångsförbudet och ger kvinnor rätt att åka buss gratis. Deras skydd får de själva betala för.
Så kommer anti-alarmisterna och har någon statistik som kanske pekar på att antalet våldtäkter har gått ner. Och hävdar korrekt, att merparten sker, inte i mörka prång, utan i hemmet.
Med rädsla är inte en rationell känsla, utan en känsla av risk, som skapas av information och attityder. Den innebär också att alla siffror i hela världen kan inte ta bort kvinnornas känsla av risk.
Istället kanske de ser vad jag såg i Aftonbladet, där man presenterar en misstänkt våldtäktsman, i en situation där man skulle förvänta sig att våldtäkt inte var möjlig. En offentlig lokal, en hamburgerbar, på deras toalett, säger kvinnan, tränger sig en man in på toaletten, där hon befinner sig, och genomför en våldtäkt. I filmen får man se hans ansikte, hur han tränger sig in på toaletten, och hur han kommer ut, och därefter kommer kvinnan ut.
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/1neQ0J/linn-blev-valdtagen-pa-burger-king
På Flashback förs diskussioner om fallet som är mycket upplysande (https://www.flashback.org/t3096486 ). Förutom de som misstänker att det inte skett en våldtäkt, och de som får vatten på sin främlingskritiska kvarn, finns det de som hävdar att kvinnan skulle skyddat sig mer, ja, t o m inte varit ute. Det senare är argument från en hederskultur. Men sannolikt framförda av personer som inte kommer från en hederskultur.
Så mycket har rädslan gått, att vi har uttryck för hederskultur. I det jämställda Sverige har vi inte kommit längre, än att kvinnor har partiellt utegångsförbud.
Maria-Pia Boëthius skrev en bok i slutet av 70-talet om våldtäkter och hur de hanterades av rättssystemet. Den ruskade om mig och satte för alltid spår i mina tankar. Kanske rättssystemet har förändrats, en aning. Men kvinnan är fortfarande, och kanske än mer, i ett partiellt utegångsförbud.
Jag bodde en gång på ett hotell i Kharkiv. Det låg centralt, men inte på en huvudgata, varför gatan var, som de flesta gator är i Ukraina, dåligt upplyst. På väg till hotellet, klockan var väl 12 på natten, mötte jag en ung kvinna. Hon gick på samma trottoar som jag. Jag kunde inte se att hon tvekade, att hon övervägde att gå över till den andra sidan. Hon var på väg. Jag var på väg. Två personer mötte varandra. Jag tittade på henne. Hon tittade på mig. Jag såg att hon var enormt vacker. Hon var också festklädd med sina 12 centimeters skor (dvs höjden på klacken för den oinitierade). Hon tittade på mig, utan rädsla i ansiktet. Hon bara tittade, så som man tittar på människor, speciellt när det bara är två människor. Vi möttes. Vi gick förbi varandra.
Jag fick känslan att hon inte var rädd. Att hon inte ens var oroad. Trots att gatan var dåligt upplyst. Trots att jag var man. Som om hon kände sig rimligt trygg. Mitt i en miljonstad. I ett land med dålig ekonomi. Med enorma klyftor. I en kultur med starka patriarkala drag.
Jag kan inte svara på min fråga, men den är oerhört viktig: Varför tycks det som om kvinnor i Kharkiv har mindre partiella utegångsförbud än svenska kvinnor?
Den som vill jämställdhet måste bita i den frågan och göra något åt den, ty det är helt oacceptabelt att det finns en grupp i Sverige som har partiellt utegångsförbud, kvinnorna.
https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/Vbrq91/det-ar-ni-man-som-valdtar-misshandlar-och-dodar-oss
Öllsjö den 26 november 2019