De som pläderar för Sveriges anslutning till NATO anför paragraf 5: En för alla, alla för en. Skulle Sverige bli angripet, står NATO med all sin stridskapacitet där och värnar oss.
Men ’En för alla, alla för en’, är en fullständigt ömsesidig norm, att alla sluter upp för att värna en annan. Det har använts av NATO-motståndare som argument mot NATO-anslutning. Argumentet är enkelt: Vill du verkligen skicka dina söner och dina döttrar i krig för att försvara den turkiska islamisten och NATO-medlemmen Erdogan eller den ungerksa, extremhögern, tillika NATO-medlemmen, Orbán? Den ena muslim, den andra nära på fascist, samma skrot och korn, antidemokrater och förmedeltida i sina huvuden.
Då kommer NATO-anhängarna med ett säreget argument. Varje NATO-medlem väljer själv vilket stöd den ger till det attackerade landet. Angrips Turkiet, kan det svenska stödet bestå av sjukhus och annan humanitär hjälp, och inte av soldater.
Vad de inte tycks inse är att med det argumentet, faller hela argument för NATO-anslutning. Om det anstår de enskilda länderna att avgöra hur de skall hjälpa till, då är det inte en helt ömsesidig hjälp som ges. Om den lede Fi kommer, med sina kulsprutor och kryssningsrobotar, så inte fasingen vill vi ha en mängd sjukhus som tar hand om de drabbade, utan vi vill i första hand ha robotar som skjuter ner fiendens robotar. Vi vill ha folk i skyttevärnen som skjuter mot den lede Fi, och inte bara en massa folk som skjuter sjukhussängar framför sig.
Paragraf 5, om det innebär att man kan välja vilket typ av insats man gör, militär eller human, då är ju NATO inte en militärallians, där man sätter in militär, utan en allians med militär och humanitär hjälp.
Visst är ett sådant NATO trevligt, men det är inte en militärallians som sätter in militär mot militär.
Till detta kommer NATO-kritikers argument, att vi faktiskt inte vet vad paragraf fem innebär om ett land blir angripet militärt. då den aldrig använts i den situationen. En gång har paragrafen åberopats, vilket var när terrorister flög in i de två tornen i New York, som ju inte var ett militärt angrepp mot ett land. Mot det argumentet anför NATO-anhängaren sitt argument, att faktumet att paragraf 5 aldrig behövts användas, visar dess effekt, att avskräcka från militära angrepp. Mot det angör NATO-kritikern att frånvaron av något är ett negativt argument, inte ett positivt argument. En icke-händelse kan inte vara bevis för någonting.
I Europa finns följande alliansfria stater: Sverige, Finland, Österrike, Schweiz, Malta, Irland, Bosnien-Hercegovina, Kosovo och Ukraina. Ett av länderna är idag angripet av Ryssland. Den som menar att alliansfrihet utgör ett hot mot det landet, har att visa på att dessa länder är hotade.
Den 31 mars 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
Men ’En för alla, alla för en’, är en fullständigt ömsesidig norm, att alla sluter upp för att värna en annan. Det har använts av NATO-motståndare som argument mot NATO-anslutning. Argumentet är enkelt: Vill du verkligen skicka dina söner och dina döttrar i krig för att försvara den turkiska islamisten och NATO-medlemmen Erdogan eller den ungerksa, extremhögern, tillika NATO-medlemmen, Orbán? Den ena muslim, den andra nära på fascist, samma skrot och korn, antidemokrater och förmedeltida i sina huvuden.
Då kommer NATO-anhängarna med ett säreget argument. Varje NATO-medlem väljer själv vilket stöd den ger till det attackerade landet. Angrips Turkiet, kan det svenska stödet bestå av sjukhus och annan humanitär hjälp, och inte av soldater.
Vad de inte tycks inse är att med det argumentet, faller hela argument för NATO-anslutning. Om det anstår de enskilda länderna att avgöra hur de skall hjälpa till, då är det inte en helt ömsesidig hjälp som ges. Om den lede Fi kommer, med sina kulsprutor och kryssningsrobotar, så inte fasingen vill vi ha en mängd sjukhus som tar hand om de drabbade, utan vi vill i första hand ha robotar som skjuter ner fiendens robotar. Vi vill ha folk i skyttevärnen som skjuter mot den lede Fi, och inte bara en massa folk som skjuter sjukhussängar framför sig.
Paragraf 5, om det innebär att man kan välja vilket typ av insats man gör, militär eller human, då är ju NATO inte en militärallians, där man sätter in militär, utan en allians med militär och humanitär hjälp.
Visst är ett sådant NATO trevligt, men det är inte en militärallians som sätter in militär mot militär.
Till detta kommer NATO-kritikers argument, att vi faktiskt inte vet vad paragraf fem innebär om ett land blir angripet militärt. då den aldrig använts i den situationen. En gång har paragrafen åberopats, vilket var när terrorister flög in i de två tornen i New York, som ju inte var ett militärt angrepp mot ett land. Mot det argumentet anför NATO-anhängaren sitt argument, att faktumet att paragraf 5 aldrig behövts användas, visar dess effekt, att avskräcka från militära angrepp. Mot det angör NATO-kritikern att frånvaron av något är ett negativt argument, inte ett positivt argument. En icke-händelse kan inte vara bevis för någonting.
I Europa finns följande alliansfria stater: Sverige, Finland, Österrike, Schweiz, Malta, Irland, Bosnien-Hercegovina, Kosovo och Ukraina. Ett av länderna är idag angripet av Ryssland. Den som menar att alliansfrihet utgör ett hot mot det landet, har att visa på att dessa länder är hotade.
Den 31 mars 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
