Landmassorna som kallas Palestina och Israel bebos och har bebotts av människor. Dessa människor, eller i alla fall många av dem, önskar det människor önskar. Lugn och ro. Barnen vill leka, vuxna vill sitta med andra människor, äta och ha det trevligt.
Men om de flesta människor egentligen önskar sig det, varför är landmassan en plats där ohyggligt många människor har dödats, och fortfarande dödas?
Därför att människor inte blott är människor, utan bär på lager som ger människan en världsbild, en förståelse, och som placerar henne i ett konkret sammanhang, som inte blott rymmer lek och middagar.
De människor som befinner sig där, bär på minnen. En del av dem är smärtfyllda, från de olika tider då landmassan varit en plats för våld. En del minnen är inte deras, utan berättade av de som bodde där tidigare. På så sätt traderas minnen. Dessa minnen, de egna och de traderade, kan ge en smärta hos människorna som kan skapa och rättfärdiga aggressioner idag.
Människorna är födda i grupper och tillhör grupper. Några av dessa grupper är etniska, där de mest framträdande, och de som utgör polariteten i Palestinakonflikten, är palestinska araber och judar. När någon identifierar sig som jude eller arab, följer en mängd normer, regler, förväntningar och drömmar med. De väljs knappast, utan ligger förpackade i en hart när färdig identitet.
En del i det etniska paketet är att palestinier och israeler befinner sig i konflikt. Det är synnerligen anmärkningsvärt eftersom de bägge är semiter.
Nästa lager är det religiösa lagret. Det samvarierar starkt med etniciteten. Den är också polär, islam och judendom. Judendomen har en bok som berättar att en stor del av landmassan gavs till dem av deras gud. Den guden ledde religionens uppkomstman till landmassan. Sedan spreds de för vinden. Men guden tog tag i dem igen och ledde dem tillbaka till landet, och lät där anställa en Förintelse som kanske inspirerade Hitler. Islam, å sin sida, omnämner judarna som bokens folk, men ett folk som är förtappat, som vänt guden ryggen och därför kan dödas.
Judar och muslimer befinner sig därför oftast i konflikt. Det är synnerligen anmärkningsvärt eftersom de har samma urfader, Abraham, och egentligen samma gud, den totalitära, kvinnofientliga, våldsamma och griniga guden.
Nästa lager är stormakterna. Långt tillbaka var det ottomanska riket, därefter Storbritannien och Frankrike. Idag står USA bakom Israel. Några arabstater, kanske främst Iran, står bakom palestinierna. Likt krigen i Syrien, Jemen och Ukraina, som har karaktär av ställföreträdande krig, briserar landmassans konflikter ut i krig, så som det för närvarande är på Gaza, där människorna, de som kanske hellre vill äta och leka, dras med på en sida.
Barnen, som inte fick leka längre, utan dödades av Hamas eller av en israelisk bomb, hade ännu inte hunnit fått dessa lager av minnen, etnicitet, religion och stormakt.
Det är ett stort svek mot barnen att de vuxna, som har alla dessa lager, låter detta ske. Att de vuxna låter dessa lager förblinda dem så att de inte bär det främsta ansvar en vuxen människa har, att skydda barnen så att de kan leka ifred. De vuxna beter sig som bortskämda barn, när de försöker framstå som offer. Men det finns bara en grupp som är offer, barnen, de utan alla dessa lager.
Alla vuxna på den här landmassan är lika skyldiga. Skyldiga att inte se barnens ögon. Skyldiga att bära sina lager av minnen, etnicitet, religion och stormaktsinflytande. Dessa dödliga lager.
Den 3 november 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
Men om de flesta människor egentligen önskar sig det, varför är landmassan en plats där ohyggligt många människor har dödats, och fortfarande dödas?
Därför att människor inte blott är människor, utan bär på lager som ger människan en världsbild, en förståelse, och som placerar henne i ett konkret sammanhang, som inte blott rymmer lek och middagar.
De människor som befinner sig där, bär på minnen. En del av dem är smärtfyllda, från de olika tider då landmassan varit en plats för våld. En del minnen är inte deras, utan berättade av de som bodde där tidigare. På så sätt traderas minnen. Dessa minnen, de egna och de traderade, kan ge en smärta hos människorna som kan skapa och rättfärdiga aggressioner idag.
Människorna är födda i grupper och tillhör grupper. Några av dessa grupper är etniska, där de mest framträdande, och de som utgör polariteten i Palestinakonflikten, är palestinska araber och judar. När någon identifierar sig som jude eller arab, följer en mängd normer, regler, förväntningar och drömmar med. De väljs knappast, utan ligger förpackade i en hart när färdig identitet.
En del i det etniska paketet är att palestinier och israeler befinner sig i konflikt. Det är synnerligen anmärkningsvärt eftersom de bägge är semiter.
Nästa lager är det religiösa lagret. Det samvarierar starkt med etniciteten. Den är också polär, islam och judendom. Judendomen har en bok som berättar att en stor del av landmassan gavs till dem av deras gud. Den guden ledde religionens uppkomstman till landmassan. Sedan spreds de för vinden. Men guden tog tag i dem igen och ledde dem tillbaka till landet, och lät där anställa en Förintelse som kanske inspirerade Hitler. Islam, å sin sida, omnämner judarna som bokens folk, men ett folk som är förtappat, som vänt guden ryggen och därför kan dödas.
Judar och muslimer befinner sig därför oftast i konflikt. Det är synnerligen anmärkningsvärt eftersom de har samma urfader, Abraham, och egentligen samma gud, den totalitära, kvinnofientliga, våldsamma och griniga guden.
Nästa lager är stormakterna. Långt tillbaka var det ottomanska riket, därefter Storbritannien och Frankrike. Idag står USA bakom Israel. Några arabstater, kanske främst Iran, står bakom palestinierna. Likt krigen i Syrien, Jemen och Ukraina, som har karaktär av ställföreträdande krig, briserar landmassans konflikter ut i krig, så som det för närvarande är på Gaza, där människorna, de som kanske hellre vill äta och leka, dras med på en sida.
Barnen, som inte fick leka längre, utan dödades av Hamas eller av en israelisk bomb, hade ännu inte hunnit fått dessa lager av minnen, etnicitet, religion och stormakt.
Det är ett stort svek mot barnen att de vuxna, som har alla dessa lager, låter detta ske. Att de vuxna låter dessa lager förblinda dem så att de inte bär det främsta ansvar en vuxen människa har, att skydda barnen så att de kan leka ifred. De vuxna beter sig som bortskämda barn, när de försöker framstå som offer. Men det finns bara en grupp som är offer, barnen, de utan alla dessa lager.
Alla vuxna på den här landmassan är lika skyldiga. Skyldiga att inte se barnens ögon. Skyldiga att bära sina lager av minnen, etnicitet, religion och stormaktsinflytande. Dessa dödliga lager.
Den 3 november 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
