Socialdemokrater och en mängd vänsterorganisationer, men även varmhjärtade liberaler, kräver eldupphör i Gaza. Till detta läggs hård kritik mot Israel och deras invasion av Gaza, som kostar så många civilas liv.
Palestinastöd framstår som en accessoar som många gärna bär på sig. Det är en accessoar som glimrar i allt ljus, ty accessoaren kräver ljus för att glimra. Accessoaren återkastar ljuset från de andra och visar att bäraren av accessoaren är en god och förträfflig människa, med stort djup och fantastiskt samhällsengagemang.
På empatins catwalk, där man visar upp sina empatiaccessoarer, som, för synlighetens skull och för att kunna reflektera ljuset av empati, måste genomföras i stadens centrum, som en demonstration, där de svansar sig fram och delar ut till varandra suckar av beröm och tillfredsställelse över sina fina accessoarer.
En betydligt mindre fin, och inte alls glänsande, ty ingen kan riktigt kasta ljus på accessoaren, är konflikten i Jemen. Det är en oerhörd konflikthärd, där tiotusentals civila har dött, där folket lever i svält och armod p g a kriget. Det är i mångt och mycket ett proxykrig mellan Saudiarabien och Iran.
Men det är inte flärdfullt att begära fred i Jemen. Det är inte chickt att skriva under petitioner som kräver att Saudiarabien och Iran lämnar Jemen. Inga demonstrationer med Jemens flagga kräver FN:s tydliga engagemang i konflikten. Jemen är inte en accessoar som glimmar. Därför bärs den inte. Det är helt enkelt inte fashionabelt att engagera sig i Jemens barn. Långt innan Jemen har empatin stannat. Empatin stannade vid Jordanfloden. Vi inväntar på boken: ”L’empatia si è fermata sulle rive del Giordano”, en fortsättning på Carlo Levi’s bok.
Afghanska flyktingar, cirka 1.700.000, skall fördrivas från Pakistan. Men inte heller afghanska flyktingar är en empatiaccessoar man bär på sig. Men starkt glimmar palestinaaccessoren när man kräver stopp för folkförflyttningen, och avser då de kanske 1.000.000 palestinier som flytt från norra Gaza.
Till detta föga vördnadsfulla sätt att beskriva palestinaengagemanget kan läggas det kanske oväntade, att beteckna palestinaaccessoren som rasistisk. Ty vad ger palestinaaccessoren dess stora glans?
Mot palestinierna, som lurats och fördrivits under många år, som bedrivit gerillakrig mot Israel, som misslyckats kapitalt att skapa ett värdigt samhälle på landytan som de kontrollerat, trots resurser, inte så mycket egna men genom välgörenhet, står israeler och den israeliska staten, som inom sina gränser lyckats betydligt mer väl med att underhålla och beskydda sin befolkning, judar, araber och muslimer. Det är de oförmögna mot de förmögna, de misslyckade mot de lyckade.
När de muslimska palestinierna angrep Israel och mördade, våldtog och kidnappade, inte oavsiktligt, utan högst avsiktligt, hände knappt något på engagemangsfronten. Det finns ingen Israelaccessoar hos vänstern. Inte förrän Israel invaderade Gaza och därvid, oavsiktligt, mördade, men inte våldtog eller kidnappade civila, började protesterna. Israel är utvecklat och europeiskt, medan palestinierna är förlorare och många är muslimer. Då började Palestinaaccessoaren att glima och driva ut folk i demonstrationer. Palestinier behandlas som ett andrahandsfolk som är barbariska, och som ursäktas i sitt barbari p g a deras desperation. De har ingen kultur som hindrar dem från att mörda civila, våldta och kidnappa. De är ju blott desperata, förtryckta, förlorare. Denna ursäktande attityd i Palestinaaccessoaren är en pinsam och ohyggligt förödmjukande form av rasism som reducerar palestinierna.
Palestinaaccessoaren är således inte bara diskriminerande, dvs ser ett och blundar för annat, utan är också rasistisk.
Jag har själv burit palestinaaccessoaren. Idag, efter att palestinska, muslimska fascister har mördat mitt folk, socialisterna på kibbutzerna, de som när drömmar om fred och samvaro, har jag lagt av palestinaaccessoaren. Kanske jag tar på den igen. Men då måste palestinierna gjort rätt för sig och på ett trovärdigt sätt visat att de lämnat barbarin och enbart arbetar för fred och samvaro.
“From the River to the Sea, Peace will be”
Den 17 november 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
Palestinastöd framstår som en accessoar som många gärna bär på sig. Det är en accessoar som glimrar i allt ljus, ty accessoaren kräver ljus för att glimra. Accessoaren återkastar ljuset från de andra och visar att bäraren av accessoaren är en god och förträfflig människa, med stort djup och fantastiskt samhällsengagemang.
På empatins catwalk, där man visar upp sina empatiaccessoarer, som, för synlighetens skull och för att kunna reflektera ljuset av empati, måste genomföras i stadens centrum, som en demonstration, där de svansar sig fram och delar ut till varandra suckar av beröm och tillfredsställelse över sina fina accessoarer.
En betydligt mindre fin, och inte alls glänsande, ty ingen kan riktigt kasta ljus på accessoaren, är konflikten i Jemen. Det är en oerhörd konflikthärd, där tiotusentals civila har dött, där folket lever i svält och armod p g a kriget. Det är i mångt och mycket ett proxykrig mellan Saudiarabien och Iran.
Men det är inte flärdfullt att begära fred i Jemen. Det är inte chickt att skriva under petitioner som kräver att Saudiarabien och Iran lämnar Jemen. Inga demonstrationer med Jemens flagga kräver FN:s tydliga engagemang i konflikten. Jemen är inte en accessoar som glimmar. Därför bärs den inte. Det är helt enkelt inte fashionabelt att engagera sig i Jemens barn. Långt innan Jemen har empatin stannat. Empatin stannade vid Jordanfloden. Vi inväntar på boken: ”L’empatia si è fermata sulle rive del Giordano”, en fortsättning på Carlo Levi’s bok.
Afghanska flyktingar, cirka 1.700.000, skall fördrivas från Pakistan. Men inte heller afghanska flyktingar är en empatiaccessoar man bär på sig. Men starkt glimmar palestinaaccessoren när man kräver stopp för folkförflyttningen, och avser då de kanske 1.000.000 palestinier som flytt från norra Gaza.
Till detta föga vördnadsfulla sätt att beskriva palestinaengagemanget kan läggas det kanske oväntade, att beteckna palestinaaccessoren som rasistisk. Ty vad ger palestinaaccessoren dess stora glans?
Mot palestinierna, som lurats och fördrivits under många år, som bedrivit gerillakrig mot Israel, som misslyckats kapitalt att skapa ett värdigt samhälle på landytan som de kontrollerat, trots resurser, inte så mycket egna men genom välgörenhet, står israeler och den israeliska staten, som inom sina gränser lyckats betydligt mer väl med att underhålla och beskydda sin befolkning, judar, araber och muslimer. Det är de oförmögna mot de förmögna, de misslyckade mot de lyckade.
När de muslimska palestinierna angrep Israel och mördade, våldtog och kidnappade, inte oavsiktligt, utan högst avsiktligt, hände knappt något på engagemangsfronten. Det finns ingen Israelaccessoar hos vänstern. Inte förrän Israel invaderade Gaza och därvid, oavsiktligt, mördade, men inte våldtog eller kidnappade civila, började protesterna. Israel är utvecklat och europeiskt, medan palestinierna är förlorare och många är muslimer. Då började Palestinaaccessoaren att glima och driva ut folk i demonstrationer. Palestinier behandlas som ett andrahandsfolk som är barbariska, och som ursäktas i sitt barbari p g a deras desperation. De har ingen kultur som hindrar dem från att mörda civila, våldta och kidnappa. De är ju blott desperata, förtryckta, förlorare. Denna ursäktande attityd i Palestinaaccessoaren är en pinsam och ohyggligt förödmjukande form av rasism som reducerar palestinierna.
Palestinaaccessoaren är således inte bara diskriminerande, dvs ser ett och blundar för annat, utan är också rasistisk.
Jag har själv burit palestinaaccessoaren. Idag, efter att palestinska, muslimska fascister har mördat mitt folk, socialisterna på kibbutzerna, de som när drömmar om fred och samvaro, har jag lagt av palestinaaccessoaren. Kanske jag tar på den igen. Men då måste palestinierna gjort rätt för sig och på ett trovärdigt sätt visat att de lämnat barbarin och enbart arbetar för fred och samvaro.
“From the River to the Sea, Peace will be”
Den 17 november 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
