Är islam dagens nazism? Det är en stor fråga som jag brottas med, och som jag bjuder in dig till att också brottas med. Här är ett livtag på frågan.
Nazismen växte fram och blev en ondskans makt. Många förklaringar har presenterats till framväxten. Den grundläggande frågan är: Hur kunde ett så ondskefullt parti etablera sig, trots att de inte direkt hymlade med sin ondska? En förklaring som man försökt etablera är att de demokratiska institutionerna i Tyskland inte hade hunnit utvecklas tillräckligt starkt under Weimar-republikens dagar, varför det totalitära kunde etableras.
Sverige har haft en stark demokrati under 100 år. Vi har stått mot nazismen, som aldrig fick fäste i Sverige. Vi har stått mot kommunismen, om än medelklassens ungdomar lät sig berusas av dess totalitära idéer under 60- och 70-talet. Till synes paradoxalt är det att under den revolutionära ungdomens vuxentid har Sverige stängt Folkhemmet, och gjort en så kraftig högersväng att vi idag har en kraftfull segregation, matad av invandring och fria skolval.
Idag etableras en ny totalitär och fasansfull ideologi i Sverige, islam. Likt den forna kristendomen och judendomen, har den förvisso en stor gren av följare som lever förhållandevis fredligt, där islams ondska har reducerats, ja, kanske t o m, likt dagens judendom och kristendom, blivit i stort sett desarmerad.
Men islam har sina aggressiva följare, som lever mer efter bokstaven, och som inte låtit sig desarmeras. De tar fasta på tre drag i islam, som oavsett desarmering, innebär att det idag inte finns någon stat, där islam dominerar, som är demokratisk, med de medborgerliga rättigheter som vi i västerlandet förknippar med anständiga stater.
De tre dragen är det totalitära, underkastelsen och sexismen.
Det totalitära är att islam inte skiljer på religion och stat. Allt i deras samhälle är underkastat religionen och dess påbud. Staten är en gren i religionen och lagstiftningen följer religionen och inte folket, dvs demokratin.
Underkastelsen innebär att en muslim skall underkasta sig religionen i allt sitt görande, och att den därmed skall lyda, t o m så befängda regler som att man inte får äta griskött eller smaka den gudomligt goda limoncellon. Dessa regler finns inte för skydd eller för ett anständigt liv, utan enbart för att muslimen skall vänja sig vid att underkasta sig.
Sexismen innebär främst att kvinnorna är sekundära, underkastade männen och starkt begränsade i sina liv. Men t ex tvånget med slöjan innebär att kvinnan förödmjukas i sin rätt att sig själv ekipera, medan mannen förödmjukas genom att framstå som ett monster av könsdrift som inte kan se en kvinnas hår.
Denna vidriga ideologi får dock acceptans i dagens svenska samhälle, trots att alla tecken säger att den inte är desarmerad.
Ett led i acceptansen av islam är att försöka framställa den som desarmerad. De vidriga terrordåd som sker i islams namn, reduceras genom att terroristerna ges ett annat namn är det som utövare av islam brukar få bära. De fredliga inom islam kallas muslimer, medan de aggressiva kallas islamister. På så sätt försöker man genom namngivning etablera en tro att islam kan finnas som desarmerad. Muslimer är de goda inom islam, som skall tolereras och respekteras. Medan de som agerar utifrån texten kallas islamister och framställs som avfällingar, som inte sanna muslimer, de som antingen missförstått islam eller som är vansinniga.
Det vore som om de kristna terrorister vi känner, t ex från den tidigare irländska konflikten, inte skulle kallas kristna, ja, inte ens protestanter och katoliker, utan kanske ges namnen Kristian och Kristina. De kristna är de goda, de som lever i fred med världen, som inte påverkar den med sin abrahamitiska vidriga religion. Däremot finns de förryckta, som inte är sant kristna, som lever med vapen i hand, och som vi därför kallar Krister och Kristina.
Men Krister och Kristina är kristna, precis som islamisterna är muslimer. Muslimernas tro, islam, blir inte mindre aggressiv av att man kallar de aggressiva muslimerna för islamister. Ty alla islamister är muslimer. Precis som alla Krister och Kristina är kristna.
De som hävdar att islamisterna inte är muslimer, och de som hävdar att Krister och Kristina inte är kristna, står inför svårigheten att påvisa hur det är möjligt att så missförstå religionen, att dessa ’fredliga’ religioner kan skapa krig och terror. Ytterst har de att förklara varför det tycks som om andra ideologier, som den socialdemokratiska, inte kan skapa tolkare som är terrorister och krigshetsare.
Jag hävdar att socialdemokratisk ideologi inte bär ondska, medan islam och kristendom bär ondska. Därför har man aldrig behövt desarmera socialdemokratin, medan det värdiga samhället måste ständigt arbeta på att desarmera kristendom och islam.
Om du inte tror på min tes om dessa religioners inneboende ondska, ber jag dig att göra två saker.
Sedan får du själv dra dina slutsatser. Min slutsats är att religionerna bär abrahamitisk ondska, ytterst berättad i historien om Abraham som var beredd att mörda sin egen son för sin guds skull, medan socialdemokratin inte bär ondska.
Därför är jag en socialdemokrat som kämpar mot den abrahamitiska ondskan, bl a genom att kalla islams terrorister för muslimer.
den 31 oktober 2020 / Sven-Olof Yrjö Collin
Nazismen växte fram och blev en ondskans makt. Många förklaringar har presenterats till framväxten. Den grundläggande frågan är: Hur kunde ett så ondskefullt parti etablera sig, trots att de inte direkt hymlade med sin ondska? En förklaring som man försökt etablera är att de demokratiska institutionerna i Tyskland inte hade hunnit utvecklas tillräckligt starkt under Weimar-republikens dagar, varför det totalitära kunde etableras.
Sverige har haft en stark demokrati under 100 år. Vi har stått mot nazismen, som aldrig fick fäste i Sverige. Vi har stått mot kommunismen, om än medelklassens ungdomar lät sig berusas av dess totalitära idéer under 60- och 70-talet. Till synes paradoxalt är det att under den revolutionära ungdomens vuxentid har Sverige stängt Folkhemmet, och gjort en så kraftig högersväng att vi idag har en kraftfull segregation, matad av invandring och fria skolval.
Idag etableras en ny totalitär och fasansfull ideologi i Sverige, islam. Likt den forna kristendomen och judendomen, har den förvisso en stor gren av följare som lever förhållandevis fredligt, där islams ondska har reducerats, ja, kanske t o m, likt dagens judendom och kristendom, blivit i stort sett desarmerad.
Men islam har sina aggressiva följare, som lever mer efter bokstaven, och som inte låtit sig desarmeras. De tar fasta på tre drag i islam, som oavsett desarmering, innebär att det idag inte finns någon stat, där islam dominerar, som är demokratisk, med de medborgerliga rättigheter som vi i västerlandet förknippar med anständiga stater.
De tre dragen är det totalitära, underkastelsen och sexismen.
Det totalitära är att islam inte skiljer på religion och stat. Allt i deras samhälle är underkastat religionen och dess påbud. Staten är en gren i religionen och lagstiftningen följer religionen och inte folket, dvs demokratin.
Underkastelsen innebär att en muslim skall underkasta sig religionen i allt sitt görande, och att den därmed skall lyda, t o m så befängda regler som att man inte får äta griskött eller smaka den gudomligt goda limoncellon. Dessa regler finns inte för skydd eller för ett anständigt liv, utan enbart för att muslimen skall vänja sig vid att underkasta sig.
Sexismen innebär främst att kvinnorna är sekundära, underkastade männen och starkt begränsade i sina liv. Men t ex tvånget med slöjan innebär att kvinnan förödmjukas i sin rätt att sig själv ekipera, medan mannen förödmjukas genom att framstå som ett monster av könsdrift som inte kan se en kvinnas hår.
Denna vidriga ideologi får dock acceptans i dagens svenska samhälle, trots att alla tecken säger att den inte är desarmerad.
Ett led i acceptansen av islam är att försöka framställa den som desarmerad. De vidriga terrordåd som sker i islams namn, reduceras genom att terroristerna ges ett annat namn är det som utövare av islam brukar få bära. De fredliga inom islam kallas muslimer, medan de aggressiva kallas islamister. På så sätt försöker man genom namngivning etablera en tro att islam kan finnas som desarmerad. Muslimer är de goda inom islam, som skall tolereras och respekteras. Medan de som agerar utifrån texten kallas islamister och framställs som avfällingar, som inte sanna muslimer, de som antingen missförstått islam eller som är vansinniga.
Det vore som om de kristna terrorister vi känner, t ex från den tidigare irländska konflikten, inte skulle kallas kristna, ja, inte ens protestanter och katoliker, utan kanske ges namnen Kristian och Kristina. De kristna är de goda, de som lever i fred med världen, som inte påverkar den med sin abrahamitiska vidriga religion. Däremot finns de förryckta, som inte är sant kristna, som lever med vapen i hand, och som vi därför kallar Krister och Kristina.
Men Krister och Kristina är kristna, precis som islamisterna är muslimer. Muslimernas tro, islam, blir inte mindre aggressiv av att man kallar de aggressiva muslimerna för islamister. Ty alla islamister är muslimer. Precis som alla Krister och Kristina är kristna.
De som hävdar att islamisterna inte är muslimer, och de som hävdar att Krister och Kristina inte är kristna, står inför svårigheten att påvisa hur det är möjligt att så missförstå religionen, att dessa ’fredliga’ religioner kan skapa krig och terror. Ytterst har de att förklara varför det tycks som om andra ideologier, som den socialdemokratiska, inte kan skapa tolkare som är terrorister och krigshetsare.
Jag hävdar att socialdemokratisk ideologi inte bär ondska, medan islam och kristendom bär ondska. Därför har man aldrig behövt desarmera socialdemokratin, medan det värdiga samhället måste ständigt arbeta på att desarmera kristendom och islam.
Om du inte tror på min tes om dessa religioners inneboende ondska, ber jag dig att göra två saker.
- Studera samhällena där socialdemokratin varit dominerande och jämför dem med samhällen där islam varit dominerande.
- Läs grundböckerna. Nils Karlebys ’Socialismen inför verkligheten’ vilket är den svenska socialdemokratins huvudbok, och jämför den med islams bok, koranen, och de kristnas bok, bibeln, speciellt gamla testamentet.
Sedan får du själv dra dina slutsatser. Min slutsats är att religionerna bär abrahamitisk ondska, ytterst berättad i historien om Abraham som var beredd att mörda sin egen son för sin guds skull, medan socialdemokratin inte bär ondska.
Därför är jag en socialdemokrat som kämpar mot den abrahamitiska ondskan, bl a genom att kalla islams terrorister för muslimer.
den 31 oktober 2020 / Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
