Ladokrutinen är ett tecken på högskolans kris.
Ladokrutinen är en administrativ förändring på högskolorna som ökat lärarnas administrationstid. De skall först lära sig ett administrativt system som kallas Ladok. Därefter skall de skriva in studenternas examinationsresultat i systemet. Denna aktivitet, att skriva in resultaten hade kunnat gjorts av en specialiserad arbetskraft, som bygger upp en skicklighet på systemet. Istället skall alla lärare lära sig denna rutin och utföra den.
Ladokrutinen innebär att man minskar arbetsdelningen, så som den var på 80-talet, då läraren rättade tentan och sedan gav den till sekreterarna, som skötte det administrativa systemet och lade in betygen.
Vi ekonomer lär ut arbetsdelningen goda, att man genom specialisering ökar produktiviteten. Idag väljer således högskolorna att minska på organisationens produktivitet genom att öka lärarnas administrativa börda. Lärarna, anser man, skall inte vara i lärosalen, de skall inte köra en regressionsanalys i sin forskning, de skall inte vara ute i en organisation och berätta om sina resultat. De skall föra in studenternas resultat i ett administrativt system.
Baumoleeffekten är att det är svårt att få produktivitetsökningar i tjänsteverksamhet, samtidigt som löner tenderar att följa varandra i samhället, oaktat produktiviteten, vilket innebär att kostnaden per producerad enhet ökar i tjänstesektorerna. Det märks i sjukvården, där vi får högre kostnader genom ökade löner, men inte mer sjukvård, eftersom produktiviteten är så svår att öka.
Högskolorna förstärker Baumoleeffekten genom att medvetet, med full insikt, minska på lärarnas produktivitet genom Ladokrutinen. Vi får därmed en mindre, inte ens en konstant, läroeffekt av de ökade kostnader, genom ökade löner, vi lägger ner på högskolan. Kostnaderna ökar och produktiviteten går ner. Högskolan blir dyrare och mindre effektiv.
Varför sker detta? Hur kan så många ansvariga för högskolorna genomföra en förändring som så uppenbart minskar effektiviteten?
Som jag skrivit i de två senaste inläggen om högskolans kris, kan en förklaring vara att skolorna kontrolleras av en chefsgrupp, som är administrativt orienterade. Att utföra administration är därför inte främmande. Ja, det kan t o m vara eftertraktansvärt. När lärarna utför administration, visar de lydnad mot cheferna. Och som jag skrivit tidigare, lydnad är ett viktigt inslag i chefernas värld.
Men en än mer ohygglig och obehaglig förklaring, som jag djupt ogillar, men inte kan värja mig från, är Jantelagen. Om organisationen domineras av administration, och av chefer som kanske främst är chefer för att de inte vill vara lärare och forskare, kanske för att de misslyckats i dessa värv och därför överlever i organisationen som administratörer, då är inte utbildning och kunskapsproduktion den förnämsta verksamheten. De som lyckas som lärare och forskare skall veta sin plats. De skall ner på knä och inte sticka ut. De skall inte tillåtas överlämna administration till administrationen. Ty vem tror de att de är?
Administration är en nödvändig syssla och skall därför delas av alla. Därför skall Ladok drivas av alla. Därför tömmer inte städarna papperskorgarna i arbetsrummen, utan envar skall sköta den verksamheten. Alla är lika. Ingen sticker ut. Därför skall envar gå och hämta sin post på en central plats, trots att den enklaste kalkyl visar att det redan vid tre personer är olönsamt med sådan promenad för lärarna.
På ett universitet och en högskola ägnade jag en hel del tid att be cheferna ge mig beslutsunderlaget för Ladokrutinen. Det väckte en hel del irritation. Ja, i ett fall fick jag t o m en tillsägelse grundat på att en administratör tog illa vid sig. Det jag gjorde var att tillsammans med två andra lärare, väl kunniga i ekonomistyrning och kalkylering, visade genom en kalkyl visade att det var lönsamt och mer effektivt om administratörerna, de vars skicklighet är att administrera, utförde Ladokrutinen.
Men evidensbaserat beslutsfattande är inte viktigt när Jantelagen är överordnat evidens och effektivitet, när alla skall veta att ingen är förmer än någon annan, och därför skall utföra samma arbete. Ingen skrattade, utan tvärtom, tog illa vid sig när jag då hävdade att det rimligen innebär att administratörerna då skall undervisa i positiv redovisningsteori och göra tematisering av mitt kvalitativa datamaterial.
Därför tror jag att det är rimligt sant att högskolors produktivitet och effektivitet sjunker när de leds av chefer.
Öllsjö den 18 oktober 2018
Ladokrutinen är en administrativ förändring på högskolorna som ökat lärarnas administrationstid. De skall först lära sig ett administrativt system som kallas Ladok. Därefter skall de skriva in studenternas examinationsresultat i systemet. Denna aktivitet, att skriva in resultaten hade kunnat gjorts av en specialiserad arbetskraft, som bygger upp en skicklighet på systemet. Istället skall alla lärare lära sig denna rutin och utföra den.
Ladokrutinen innebär att man minskar arbetsdelningen, så som den var på 80-talet, då läraren rättade tentan och sedan gav den till sekreterarna, som skötte det administrativa systemet och lade in betygen.
Vi ekonomer lär ut arbetsdelningen goda, att man genom specialisering ökar produktiviteten. Idag väljer således högskolorna att minska på organisationens produktivitet genom att öka lärarnas administrativa börda. Lärarna, anser man, skall inte vara i lärosalen, de skall inte köra en regressionsanalys i sin forskning, de skall inte vara ute i en organisation och berätta om sina resultat. De skall föra in studenternas resultat i ett administrativt system.
Baumoleeffekten är att det är svårt att få produktivitetsökningar i tjänsteverksamhet, samtidigt som löner tenderar att följa varandra i samhället, oaktat produktiviteten, vilket innebär att kostnaden per producerad enhet ökar i tjänstesektorerna. Det märks i sjukvården, där vi får högre kostnader genom ökade löner, men inte mer sjukvård, eftersom produktiviteten är så svår att öka.
Högskolorna förstärker Baumoleeffekten genom att medvetet, med full insikt, minska på lärarnas produktivitet genom Ladokrutinen. Vi får därmed en mindre, inte ens en konstant, läroeffekt av de ökade kostnader, genom ökade löner, vi lägger ner på högskolan. Kostnaderna ökar och produktiviteten går ner. Högskolan blir dyrare och mindre effektiv.
Varför sker detta? Hur kan så många ansvariga för högskolorna genomföra en förändring som så uppenbart minskar effektiviteten?
Som jag skrivit i de två senaste inläggen om högskolans kris, kan en förklaring vara att skolorna kontrolleras av en chefsgrupp, som är administrativt orienterade. Att utföra administration är därför inte främmande. Ja, det kan t o m vara eftertraktansvärt. När lärarna utför administration, visar de lydnad mot cheferna. Och som jag skrivit tidigare, lydnad är ett viktigt inslag i chefernas värld.
Men en än mer ohygglig och obehaglig förklaring, som jag djupt ogillar, men inte kan värja mig från, är Jantelagen. Om organisationen domineras av administration, och av chefer som kanske främst är chefer för att de inte vill vara lärare och forskare, kanske för att de misslyckats i dessa värv och därför överlever i organisationen som administratörer, då är inte utbildning och kunskapsproduktion den förnämsta verksamheten. De som lyckas som lärare och forskare skall veta sin plats. De skall ner på knä och inte sticka ut. De skall inte tillåtas överlämna administration till administrationen. Ty vem tror de att de är?
Administration är en nödvändig syssla och skall därför delas av alla. Därför skall Ladok drivas av alla. Därför tömmer inte städarna papperskorgarna i arbetsrummen, utan envar skall sköta den verksamheten. Alla är lika. Ingen sticker ut. Därför skall envar gå och hämta sin post på en central plats, trots att den enklaste kalkyl visar att det redan vid tre personer är olönsamt med sådan promenad för lärarna.
På ett universitet och en högskola ägnade jag en hel del tid att be cheferna ge mig beslutsunderlaget för Ladokrutinen. Det väckte en hel del irritation. Ja, i ett fall fick jag t o m en tillsägelse grundat på att en administratör tog illa vid sig. Det jag gjorde var att tillsammans med två andra lärare, väl kunniga i ekonomistyrning och kalkylering, visade genom en kalkyl visade att det var lönsamt och mer effektivt om administratörerna, de vars skicklighet är att administrera, utförde Ladokrutinen.
Men evidensbaserat beslutsfattande är inte viktigt när Jantelagen är överordnat evidens och effektivitet, när alla skall veta att ingen är förmer än någon annan, och därför skall utföra samma arbete. Ingen skrattade, utan tvärtom, tog illa vid sig när jag då hävdade att det rimligen innebär att administratörerna då skall undervisa i positiv redovisningsteori och göra tematisering av mitt kvalitativa datamaterial.
Därför tror jag att det är rimligt sant att högskolors produktivitet och effektivitet sjunker när de leds av chefer.
Öllsjö den 18 oktober 2018
RSS-flöde
