Chefer fördelar resurser, mänskliga och finansiella. De utövar makt över människorna genom sin kontroll, främst uttryckt genom beslut, över de finansiella resurserna. De manifesterar sin makt genom att kalla till möten, som sällan innehåller någonting och som än mer sällan har andra effekter än att chefen fått sin makt till att kalla till möten bekräftad. Chefer är administrativt orienterade och för därför den orienteringen vidare, varför de personer som chefen kontrollerar genom resurskontrollen, blir införstådda i att administration är viktigt, att tid skall läggas på att lära sig administrativa system. Inte minst fylls cheferna av önskan att bygga hus, som skall husera administrationen och ge ett monument över chefen. Det är den fysiska gestalten som är viktig för chefen. Därför bygger chefen gärna nytt eller flyttar verksamhet till andra lokaler. Den fysiska manifestationen av makten. Ty det enda chefen har är makt. Chefen är auktoritär och får lydnad.
När chefer styr högskolor sätts personalen på utbildning i akademiska system. Inte i vetenskapliga metoder. När chefer styr, flyttas verksamhet till andra lokaler, men nya teorier skapas inte. Kort sagt, akademiskt sett blir det inte mycket gjort.
Motsatsen till chef är ledare. Ledare skapar resurser, främst de mänskliga resurserna, men attraherar också finansiella resurser. De utövar inte makt, utan har ett starkt inflytande. Detta inflytande får de genom att de är tydliga bärare av en vision och delvis genom att de kanske, men inte alltid, har en strategi de genomför. De flesta möten som äger rum med ledare är de som sker för att personer vill prata med ledaren. Man tar en pratstund, kommer in på ledarens rum för att diskutera. Ledaren är fokuserad på organisationens målsättning, vilken finns inbyggd i visionen. Personalen blir därför resultatorienterad. I akademin kan det vara applåder efter en föreläsning, en utvecklad kurs, en student som lyckas i sitt yrke, en publicerad artikel, ett omnämnande i den nationella pressen. Det intellektuella innehållet, idéerna, är ledarens livsmiljö, varför stolen ledaren sitter på, skrivbordets yta, arbetsrummets storlek är likgiltigt. Ledaren har auktoritet genom sin prestation och genom sin förmåga att attrahera med hjälp av visionen. Därför är ledaren aningen mångtydig, då den får sin auktoritet genom sin person som presterar, men också genom något som inte är personligt, dess vision. Därför kan ledarens påverkan finnas även efter att ledaren som person är försvunnen, eftersom en del av den ligger lagrad i visionen. Det innebär att ledaren kan sägas utöva inflytande oaktat sin personliga närvaro, ty den verkar genom visionen som delas av de andra. Därför kan ledaren hävda att den som person inte spelar någon roll, ty den är ju blott, likt de andra, bärare av visionen. Ledare har auktoritet och får lojalitet.
I en idéburen verksamhet, som akademin borde vara, har ledaren sin givna plats. I den idéburna organisationen är det idén som leder, det är den som är visionen. Det är därför akademier startade som kollegium, där bärarna av idéen, av det rationella förnuftet, var de som styrde och ställde. Den som var bäst lämpad att gestalta och bära idéen, valdes av kollegiet. Därför kallas den akademiska ledaren Primus inter pares, den främste av likar.
Krisen i högskolan beror till viss del på att högskolorna som organisationerna har övertagits av chefer, medan ledarna bildar små bubblor inom organisationerna. Bubblorna skapas för att skydda den akademiska verksamheten som utförs inom bubblorna. En del av ledarnas arbete består i vad som kan kallas maffia, nämligen skyddsverksamhet. Självfallet dräneras bubblorna på en del av sin energi, eftersom en del av den förbrukas på skyddsverksamhet. På att producera dokument som tillfredsställer cheferna genom att visa att man fullgör det som är chefernas mål med verksamheten, att administrera. Men maffiaaktiviteten är en Janusaktivitet, att ha ett administrativt ansikte mot cheferna, och ett akademiskt ansikte mot bubblans verksamhet.
Den ledare som inte klarar Janusaktiviteten, som är så uppfylld av visionen att den inte kan ha två ansikten, kan inte skydda bubblan. Den blir arbetsbefriad och bubblan upplöses, i de mest dramatiska fall genom att deltagarna i bubblan lämnar organisationen.
Öllsjö den 17 oktober 2018
När chefer styr högskolor sätts personalen på utbildning i akademiska system. Inte i vetenskapliga metoder. När chefer styr, flyttas verksamhet till andra lokaler, men nya teorier skapas inte. Kort sagt, akademiskt sett blir det inte mycket gjort.
Motsatsen till chef är ledare. Ledare skapar resurser, främst de mänskliga resurserna, men attraherar också finansiella resurser. De utövar inte makt, utan har ett starkt inflytande. Detta inflytande får de genom att de är tydliga bärare av en vision och delvis genom att de kanske, men inte alltid, har en strategi de genomför. De flesta möten som äger rum med ledare är de som sker för att personer vill prata med ledaren. Man tar en pratstund, kommer in på ledarens rum för att diskutera. Ledaren är fokuserad på organisationens målsättning, vilken finns inbyggd i visionen. Personalen blir därför resultatorienterad. I akademin kan det vara applåder efter en föreläsning, en utvecklad kurs, en student som lyckas i sitt yrke, en publicerad artikel, ett omnämnande i den nationella pressen. Det intellektuella innehållet, idéerna, är ledarens livsmiljö, varför stolen ledaren sitter på, skrivbordets yta, arbetsrummets storlek är likgiltigt. Ledaren har auktoritet genom sin prestation och genom sin förmåga att attrahera med hjälp av visionen. Därför är ledaren aningen mångtydig, då den får sin auktoritet genom sin person som presterar, men också genom något som inte är personligt, dess vision. Därför kan ledarens påverkan finnas även efter att ledaren som person är försvunnen, eftersom en del av den ligger lagrad i visionen. Det innebär att ledaren kan sägas utöva inflytande oaktat sin personliga närvaro, ty den verkar genom visionen som delas av de andra. Därför kan ledaren hävda att den som person inte spelar någon roll, ty den är ju blott, likt de andra, bärare av visionen. Ledare har auktoritet och får lojalitet.
I en idéburen verksamhet, som akademin borde vara, har ledaren sin givna plats. I den idéburna organisationen är det idén som leder, det är den som är visionen. Det är därför akademier startade som kollegium, där bärarna av idéen, av det rationella förnuftet, var de som styrde och ställde. Den som var bäst lämpad att gestalta och bära idéen, valdes av kollegiet. Därför kallas den akademiska ledaren Primus inter pares, den främste av likar.
Krisen i högskolan beror till viss del på att högskolorna som organisationerna har övertagits av chefer, medan ledarna bildar små bubblor inom organisationerna. Bubblorna skapas för att skydda den akademiska verksamheten som utförs inom bubblorna. En del av ledarnas arbete består i vad som kan kallas maffia, nämligen skyddsverksamhet. Självfallet dräneras bubblorna på en del av sin energi, eftersom en del av den förbrukas på skyddsverksamhet. På att producera dokument som tillfredsställer cheferna genom att visa att man fullgör det som är chefernas mål med verksamheten, att administrera. Men maffiaaktiviteten är en Janusaktivitet, att ha ett administrativt ansikte mot cheferna, och ett akademiskt ansikte mot bubblans verksamhet.
Den ledare som inte klarar Janusaktiviteten, som är så uppfylld av visionen att den inte kan ha två ansikten, kan inte skydda bubblan. Den blir arbetsbefriad och bubblan upplöses, i de mest dramatiska fall genom att deltagarna i bubblan lämnar organisationen.
Öllsjö den 17 oktober 2018
RSS-flöde
