Jag har tyckt att de som var kommunister i sin ungdom och som sedan blev lakejer åt kapitalister eller moderata politiker, är kappvindare som utgör själva mekanismen i hemska samhällen. De står alltid till tjänst, bara de kan få någon vinning av det, som sex, pengar, status.
Det är opportunisten jag talar om. Människan utan annan ryggrad än egoismen. Om den läste jag ett isande citat, från en intervju av Kajsa Ekis Ekman:” I ett samhälle med jämlikhetsideal kommer opportunisten framställa sig som mest jämlik av alla, i ett kapitalistiskt samhälle kommer samma person vilja ha den finaste bilen.” (https://www.svd.se/kajsa-ekis-ekman-feministerna-ar-lurade)
Revolutionen äter sina barn, brukar man säga. Med det kan avses att de som tror på värdena, de som brinner för förändringen, de som bär ideologin, visionen, de är de första att brinna upp, att förtäras av sin egen skapelse.
Medan opportunisten står där, överlevande, ständigt beredd att känna av vinden och vända sin kappa så att den får förlig vind i kappan.
Om du driver en utveckling behöver du andra i ditt drivande. Det finns de som bara gör ett jobb, men inte mer. De är bra att ha, men då de saknar energin, driver de inte utan blott utför, likgiltig inför vad som görs. De som behövs är de engagerade. Där finns två stycken, de som tror på din vision, på saken, och de som är opportunister, som tror på sin egen nytta.
Initialt är de svåra att särskilja, ty båda följer. Men efter ett tag, när visionen börjar ta form, uppkommer slitningar med de som är engagerade i visionen, ty det som blir kanske inte överensstämmer med deras syn på visionen. Det blir debatt, ja t o m opposition.
Den som är engagerad och som opponerar sig, skall du lita på, ty den som vågar ta strid, är den som både har en vision och vågar stå för den, även om det har ett pris. En ståndpunkt som har ett pris är ju mer trovärdig än ståndpunkten som är gratis.
Den som är engagerad, men inte opponerar sig, den skall du ha ögonen på, ty den kan förvisso helt dela din vision och uppskatta helt och fullt den form visionen tagit sig. Men den kan också vara opportunisten som erfar förlig vind och därför följer med.
Därför finns inget behag i att vara i ett rum där alla nickar instämmande, ty i det sällskapet kan finnas en eller flera Brutus. Bara tänk på Ceaușescu, som omgavs av opportunister, som, när folkmassan skanderade mot honom, vände sig mot honom och sköt honom någon timme senare.
Därför måste varje god vision ständigt bli utsatt för opposition inom gruppen, kanske i första hand för att utvecklas som vision, men även för att gallra bort opportunisterna.
Den 13 juni 2021
Sven-Olof Yrjö Collin
Det är opportunisten jag talar om. Människan utan annan ryggrad än egoismen. Om den läste jag ett isande citat, från en intervju av Kajsa Ekis Ekman:” I ett samhälle med jämlikhetsideal kommer opportunisten framställa sig som mest jämlik av alla, i ett kapitalistiskt samhälle kommer samma person vilja ha den finaste bilen.” (https://www.svd.se/kajsa-ekis-ekman-feministerna-ar-lurade)
Revolutionen äter sina barn, brukar man säga. Med det kan avses att de som tror på värdena, de som brinner för förändringen, de som bär ideologin, visionen, de är de första att brinna upp, att förtäras av sin egen skapelse.
Medan opportunisten står där, överlevande, ständigt beredd att känna av vinden och vända sin kappa så att den får förlig vind i kappan.
Om du driver en utveckling behöver du andra i ditt drivande. Det finns de som bara gör ett jobb, men inte mer. De är bra att ha, men då de saknar energin, driver de inte utan blott utför, likgiltig inför vad som görs. De som behövs är de engagerade. Där finns två stycken, de som tror på din vision, på saken, och de som är opportunister, som tror på sin egen nytta.
Initialt är de svåra att särskilja, ty båda följer. Men efter ett tag, när visionen börjar ta form, uppkommer slitningar med de som är engagerade i visionen, ty det som blir kanske inte överensstämmer med deras syn på visionen. Det blir debatt, ja t o m opposition.
Den som är engagerad och som opponerar sig, skall du lita på, ty den som vågar ta strid, är den som både har en vision och vågar stå för den, även om det har ett pris. En ståndpunkt som har ett pris är ju mer trovärdig än ståndpunkten som är gratis.
Den som är engagerad, men inte opponerar sig, den skall du ha ögonen på, ty den kan förvisso helt dela din vision och uppskatta helt och fullt den form visionen tagit sig. Men den kan också vara opportunisten som erfar förlig vind och därför följer med.
Därför finns inget behag i att vara i ett rum där alla nickar instämmande, ty i det sällskapet kan finnas en eller flera Brutus. Bara tänk på Ceaușescu, som omgavs av opportunister, som, när folkmassan skanderade mot honom, vände sig mot honom och sköt honom någon timme senare.
Därför måste varje god vision ständigt bli utsatt för opposition inom gruppen, kanske i första hand för att utvecklas som vision, men även för att gallra bort opportunisterna.
Den 13 juni 2021
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
